Sanningen om att jobba på ett asylboende

Hej!

Tänkte berätta för er hur det egentligen ser ut på ett asylboende. Börjar med en liten bakgrund av mig själv.

Jag är ung och valde att efter gymnasiet inte börja plugga vidare på universitet eller högskola direkt. Jag ville se hur det var i det verkliga arbetslivet och få en inblick i hur det är att jobba och förhoppningsvis tjäna några kronor innan jag börjar studera för att utbilda mig till något jag vill.

Jag är långt ifrån rasist, invandrarkritisk eller sverigedemokrat.

Började att först jobba på ett lager. Helt ok jobb, men absolut inget jag strävade efter. Har alltid velat jobba med människor och såg därför att många privata asylboenden söker personal. Jag tänkte att jag ger det en chans. Jag vill utbilda mig till något där man arbetar med människor och såg därför att denna annons som boendepersonal på ett asylboende skulle vara något intressant och kanske ge mig en bredare inblick på vad jag ska söka till senare i mitt liv.

Gick på intervju på detta privatägda asylboende. Träffa en äldre kvinna som förklarade den rådande situationen och att migrationsverket ser och bedömer att en stor mängd flyktingar kommer att söka sig till Sverige, främst från Eritrea, Somalia, Syrien och Afghanistan.

Dessa behöver fräst tak över huvudet i väntan på att deras asylprocess utreds.

Arbetsuppgifterna skulle bestå av att hjälpa dessa flyktingar på plats med bland annat mat, rådgivning, skjutsa dom till centrum, matbutiker och aktiviteter. Arbetstiderna var oregelbundna, med andra ord jobbade man i skift.

Den här kvinnan som intervjuade mig ringde upp mig en vecka senare och sa att jag får jobbet. Det är en provanställning på sex månader och därefter möjlighet till heltid.

Började en måndag. Det var väldigt mycket att ta in. Människor var i svår situation. Många kollade på mig när jag kom på min första dag. Ingen pratade med mig utan jag fick själv ta initiativ till att försöka få en diskussion med dessa människor. Väldigt få pratade engelska, och de som gjorde det var svåra att förstå.

Under min första vecka kände jag mig ganska utmattad. Jag fick stå i köket och servera dessa människor med mat. När dom ville åka in till stan var jag tvungen att åka dit med dom. På kvällarna fick jag be dom att vara tysta och hålla koll på sina barn då det skreks och stördes sent på kvällen.

Jobbade i nästan fyra månader och blev allt mer irriterad. Dessa människor var ju i lidande men ändå behandlades de som kungar på våran anläggning. De fick i princip allt de pekade på. Jag började bli mer och mer irriterad. Jag kände att jag började behandlas som skit och slav.

Några exempel är att när vi hade lunch eller middag. Dessa människor sätter sig vid sina matbord. Det är vi i personalen som serverar dom med mat, dryck och salt/peppar. De gapade när de ville ha något, reste sig aldrig för att hämta något själva. Efter att de hade ätit upp sin mat valde dom att bara resa sig och gå därifrån. Lämna sin bricka kvar på matbordet som de hade grisat ner. Jag fick plocka upp efter dom.

Jag fick diska deras disk. Jag fick se till att DOM var nöjda. Ibland händer det att det blir ett stort tryck under lunch, många ska ha mat samtidigt så det blir en viss dröjan innan alla får mat. Detta var dock totalt oacceptabelt bland dessa människor. Jag blev kallad för rasist, hora, idiot, "fucking sweden guy" med mera.

Började tappa hoppet. Jag sliter 9 timmar varje dag för att hjälpa dessa människor men det går inte längre. En kväll hade jag jobbat 8 timmar, hade en timme kvar av mitt pass. Ett gäng Somalier ville åka in till stan. Jag förklarade med hjälp av en tolk att jag snart slutar mitt pass och att de får vänta till nästa personal kommer så kan dom åka in till stan.

Dessa fyra somalier började då att knuffa mig, kalla mig både det ena och det andra. Jag anmälde givetvis detta till min chef som säger "dessa människor har det svårt, det kan ha hänt att det var ett missförstånd, tänk inte på det mer och försök att gå vidare".

Fine, tänkte jag.

Jag började mer och mer inse att dessa människor aldrig kommer integreras i Sveriges samhälle.

Saker som jag inte fattar att dessa människor gör är bland annat;

- Kissar/bajsar överallt förutom i toaletten.
- Skriker, stökar och bråkar under dygnets alla timmar
- Ställer krav och behandlar oss personal som slavar
- Ber man dom att göra något eller att ta det lugnt så är man "fucking sweden guy"
- Dom snor från varandra, vare sig det är kläder, hygienartiklar eller tidningar.
- Dom snor mat/frukt/dryck och äter det på sitt rum - vilket inte var acceptabelt hos oss. Man äter i matsalen.

- Kvinnorna är totalt underlägsna - de får inte säga nått eller göra nått utan mannens tillstånd
- Barnen är äckliga, de bajsar på sig (trots att de är sju, åtta , nio år gamla)
- Föräldrarna bryr sig inte utan låter bajset torka in på ungarna
- Det luktar verkligen SKIT i deras rum och i de olika vardagsrum/matsal som vi hade.

Efter sex månader av detta jobb kastade jag in handduken.

Jag tänker inte slava för dessa somalier och araber.

Situationer de är i är sorglig. Men deras kultur skiljer sig så OTROLIGT mycket från våran egen. Det är inte konstigt att SD växer. Man börjar inse att 90% av dessa är totalt inkompetenta.

Jag är inte rasist, men jag röstar på SD för att dagens invandring och framförallt integration inte fungerar. Något måste ske.

Ni kan fråga en som har jobbat på ett asylboende någonting om ni vill!