Citat:
Ursprungligen postat av
Stowbert
Enda tråden jag hittade om denna konstnär och förhållandevis up-to-date så tar det här:
HUR kan en sådan konstnär som Mark Rothko bli stor?
Han har ju inte ett "konstverk" som inte är dagisnivå.
Som med mycket som blir populärt gäller det att vara på rätt plats vid rätt tid, att vara i fronten och bli upptäckt av de rätta kontakterna. Rothko målade figurativa tavlor före han började med sina abstrakta verk, kika in några av dem!
Nu ska jag gå på punkten om att det är dagisnivå utan att det ska verka pretentiöst. Rothko målade i många tunna lager till att börja med, för att få graduella färgskiftningar. Sen kommer de framträdande formerna, ofta med diffusa kanter, de skapar i vissa verk en illusion av att röra sig mot en. Bakgrunden håller sig platt medan formerna känns tredimensionella. Visa mig ett dagisbarn som målar som Rothko bara, det hade varit häftigt!
Har du tänkt på hur abstrakt ett landskap kan vara? Exempelvis en grå väg, med ett gyllengult rapsfält som bryts igenom av grönt och på toppen av det en klarblå himmel. Visst ger det en känsla i kroppen att se välkomponerat foto av det?
Jag målar, är inte god nog att kalla mig kompetent ännu. Den största kritiken jag har sett mot Rothko är från personer som inte verkar måla själva, då kan det vara svårt att förstå känslorna som man lägger i en målning. Det kommer perioder då allt är så jävla värdelöst, inspirationen finns inte alls och när man väl får en kick så känns det som att man bara målar skräp.
Det sista. Jag förstod mig inte riktigt på Rothko innan jag började måla, jag tyckte också som du att det var dumt. Nu efter en längre period efter att jag har börjat måla så upplever jag tavlor på samma sätt som jag upplever musik. Det finns tavlor från de största mästermålarna som inte säger ett dugg och känns värdelöst, medan en målning från en helt innan okänd väcker känslor.
