Änglar, hur manifesterar dom sig för oss?

Ok, jag fattar. Så du är en ande alltså.

jag förstår ditt påstående att det finns kristna som anser att man ska tro på andar ( döda människor ) , men Gud är en ande.

jo, en död är både en ande och ängel, sen god eller ond, går att diskutera.
Änglar anses som enbart goda.

jag tycker det är hugget som stucket om man kallar döda för änglar eller andar.

Genom vita energier. Jag kan se dem.

Är egentligen väldigt självklart, men: Det finns massvis med videos på youtube om det här ämnet, av folk som är föreläsare/experter/författare/osv inom ämnet.

Jag ser dessa ofta. De flesta är grå eller svarta, men det finns även ljusa.
Bland annat finns det en gubbe som inte fattar att han har dött och han
blir aggressiv ibland. Han bodde här förut.

Tydliga svar i från religiöst håll, i vanlig ordning.

On topic: Mest troligt är att änglar inte manisfesterar sig för oss alls, eftersom de sannolikt inte existerar.

var och en får tro vad den vill, Jesus dog och uppstod och då gör personen som tror på Jesus samma sak, och eftersom jesus visade sig så kan personer visa sig för de sina eller andra.
Å de kallas Änglar.
Hur de manifesterar sig för oss ? genom energier. Vissa ser de andra känner av deras närvaro.
sen får man göra som man vill om man vill tro eller inte.

Absolut. Alla har rätt att tro och tycka precis vad de vill. En självklar rättighet i ett modernt samhälle.

Jag påpekade bara att änglar troligtvis inte manifesterar sig alls eftersom de troligtvis inte finns. Detta baserar jag på att det inte finns några vetenskapliga bevis för dess existens och därmed (enligt min mening) ingen rationell anledning att tro att änglar existerar.

Hur ser en ängel ut då? För de som påstår att de ser dem rent fysiskt alltså.
Vilken känsla gör att man vet att en ängel är i närheten?
Har du själv sett eller "känt av" en ängel? Berätta!

Hur ser än Ängel ut då ? Om du ser dig i spegeln, vad ser du, dig själv !
Så ser en ängel ut. Men du kan inte fysiskt ta på din egen spegelbilds kropp så att säga.
Så spegelbilden försvinner när du går från spegeln.

Den känslan känner du lika stark som du vet att när du kommer hem, kliver in genom dörren och vet att dina barn är på övervåningen eller att din fru är i köket, men du kan inte se henne, du känner hennes närvaro. Å du vet att det är din fru.

- Du Vet att någon är Här men du kan inte se personen -

Ängel betyder ju "budbärare" och det är väl så man alltså bör se på det.
Alltså inte som flaxande saker, eller som "andar" som någon här föreslagit.
Den bild vi har av "änglar" idag är beroende på hur de framställts av konstnärer. Men de konstnärerna satt ju inte direkt och målade av någon ängel, eller hur.

SÅ som "budbärare" kan ju en "ängel" vara allt ifrån en tanke, en dröm till en ingivelse eller känsla. Förmodligen en sk väldigt stark känsla, ingivelse etc. som alltså tett sig som så särpräglad från andra liknande sinnesfenomen att de tolkades, kategoriserades som något från en "högre makt". Och beroende på teologi så kanske man ansåg att Gud var allt för avlägsen, inte kunde ha direktkontakt med människan - därför måste någon slags budbärare vara inblandad alltså.
Ungefär så har "änglar" blivit till.

Och därefter har symboliken fått eget liv, och hur det ser ut idag vet vi ju alla.
Ungefär på samma sätt som olika "gudar" presenterats.
Ursprungligen - dvs de allra första skriftliga religionerna - där beskrev sånt vi idag kallar gudar. De kallades tex Xzhyoppla eller Ytzikoi etc, och det låter ju som häftiga gudanamn. Men det är ord som ordagrant betyder "kärlek" och "strid". Så det som forntidens människor gjroed var att kategorisera alla våra allmänmänskliga känslor, upplevelser, beteende och behov etc. Och satte namn på dem.
De kanske tänkte att eftersom både jag och du, dvs alla, kan uppleva sådant - så måste det finnas någon Utanför oss, någon Makt, osynligt väsen som kommer in i oss och ger oss av sin karakteristiska energi.
Man kan väl säga att det var en ursprunglig personlighetspsykologi. Men istället för att kalla alla dessa olika egenskaper, personlighetsdrag etc för "superfaktorer" (som personlighetsspykologin gör idag) så blev de "gudar".

Du kan tex gå de antika grekiska gudalistorna, och läsa deras egenskaper. SÅ ser du att det är just egenskaper, personlighetsdrag, känslor, behov etc som beskrivs.
Men som fått ett "tufft namn". Vars ursprungliga betydelse glömts bort.

En ängel ser alltså ut som en helt vanlig människa.


Okej. Men "känslan" av min frus närvaro är ju baserad på erfarenhet och sannolikhet. Hon bor i samma hus och är alltid hemma när man kommer hem. Man vet inte att ens fru är hemma, men det är rimligt att anta det. Därav har man en "känsla" av hennes närvaro. Känslan uppkom alltså inte ur ingenting.

Men när man känner av en ängels närvoro, så vet man helt enkelt bara att det är en ängel? Oavsett att man inte har någon tidigare erfarenhet eller bevis som gör det rimligt att anta att så är fallet?
Måste vara en väldigt stark känsla.

De jag sett har inte varit lika tydliga som människor. Jag får intrycket av att mannen som bodde här förut är arg på om jag har ostädat. Att jag känner mig trygg och aldrig är mörkrädd irriterar honom.