Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2014-12-11, 14:37
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av urgammal
Som obehandlad bipolär har själva anskaffandet liksom löst sig automatiskt med jämna mellanrum. Har hittat män på jobbet, krogen, biblioteket... Att hålla igång förhållandet är en annan femma.

Nu drog jag till slut högsta vinstlotten ändå, på nätet men ej på dejtingsida. Han är psykiskt stabil men har varit med om ett och annat i livet så han saknar inte insikt, är inte heller någon man kör över. Jag har varit med psykiskt instabila män, men sett att det inte funkat och lämnat dem, varför dra ut på pinan om man märker att det är dödsdömt. Tror inte att det kan finnas någon absolut regel om att den som mår dåligt inte kan ha ett förhållande med någon annan som mår dåligt, man kan må dåligt på så många sätt och vara mer eller mindre skicklig på att hantera det.

Insåg just att jag aldrig kommer att dejta seriöst mer i livet, det var en spännande tanke! Dör min man före mig så kan jag inte utsätta en annan man för att bli jämförd med honom. Får bli en crazy cat lady istället i så fall...

Hehe jag träffade faktiskt min nuvarande flickvän när jag var hypoman, crashade ganska lagom till att det började bli seriöst, men jävlar vad jag tjatatde hål i huvudet på henne de första gångerna vi träffades nyktra.

Alla mina tidigare förhållanden har gått i golvet ganska fort men denna gången har jag faktiskt hittat ett annat psykfall som går på antidepp och förmodligen är bipolär även hon och jag tycker bara att det gjort allt så förbannat enkelt. Helt öppna kort med hur man mår och inget stigma tror jag är något som behövs för att man ska orka leva med någon och något jag aldrig haft innan med en "frisk" person. Sen kanske våran samlade impulskontroll nära noll och förkerlek till dekadens kanske kommer leda till en katastrof men såhär några månader in känns det fortfarande skitbra
__________________
Senast redigerad av Komposthoran 2014-12-11 kl. 14:40.
Citera
2014-12-12, 07:25
  #14
Medlem
Underdarks avatar
Jag själv har Cyklotomisk bipolaritet och är en återhämtad Borderliner.
Flickvännen är också Borderliner med ångestinslag och misstänkt bipolär.
Vi har varit tillsammans i 2 år, har själv tidigare 6 års erfarenhet av en annan Borderliner-tjej.

Klart att vi har våra stunder där vi mår skit, men för i övrigt så är vårt förhållande riktigt bra!
Vi kommer bra överens, är lika men inte för mycket, vi pratar öppet och sanningsenligt om saker vi vill prata om, göra, fantasier och planer. Kommunikation är A och O.

Konstruktiv kritik, där man inte angriper/attackerar någon med argument, är ett väldigt bra sätt att hantera sin partners och/eller saker som du eller din partner kan bättra på/tona ner.

Klart att vi har småtjafs som vilka andra par som helst, men vi bråkar i princip aldrig!
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback