Var har alla riktiga debatterande kommunister och vänsterpersoner tagit vägen ?

Och det är ju det den här tråden visat, "vänstern" föredrar medhåll och ruggdunk istället för debatt...

Och så har det varit sen i alla fall 90-talet..

Ursäktande av religiösa vanföreställningar, HBTQ och fri invandring är liksom inte nödvändigtvis synonymt med vänstervärderingar.

Det kan stämma. Feminism framstår ju mestadels som den värsta ryggdunkarklubben någonsin, och där finns ju en stor del av vänstern så jag kan faktiskt inte annat än dela den åsikten med dig.

Känns som om feminismen är på väg ut i USA. Kommer faktiskt bli intressant att se om det modet även kommer hit.

Det som jag tycker ökar i USA är rasifieringstrenden. Det är ju även på tillväxt här i Sverige även om det ännu inte slagit igenom fullständigt.

Rasifierade tenderar att ha svårt för nordeuropeiska flickor då de ser de vita flickorna som enormt gynnade (vilket iofs stämmer). Tror det kommer bli intressanta konflikter i framtiden mellan grupperna. Vita män har ju historiskt haft väldigt lätt att gå med på idéer om att vita kvinnor är förtryckta och att det måste ändras helt enkelt därför att detta passar in i den enorma beskyddarinstinkt som många nordeuropéiska män besitter. En normal svensk man kommer alltid försöka gynna kvinnor.

Är inte alls säker på att vita kvinnor lika lätt kommer gå med på den typen av analys när det är dom som ses som förtryckarklassen som skapar och återskapar outnåeliga ideal av nordisk skönhet och liknande. Fast dom konflikterna är det nog nåt decennium kvar tills de börjar slå igenom på allvar.

Det du beskriver förknippar jag mycket med folk som har varit vänster och bytt sida, och försöker få rätsida på sig själva och varför de tyckte som de gjorde. Sånt är väldigt svårt. Folk (inkl. jag själv) kan sällan på ett vettigt sätt redogöra för hur det egentligen gick till när de bytte åsikt om någonting. Det blir en massa rationaliseringar och flyhänta teorier, egot tenderar att grumla till det.

Minns att den autonoma rörelsen på 90-talet var mot globalisering, dvs mot öppna gränser.

Att den "muslimvurmande, feministiska globalistvänstern" aka livstilsvänstern eller medelklassvänstern successivt kapade hela rörelsen var också en bidragande faktor till att många ur 90-tals/00-talsgenerationen kom att känna sig allt mer alienerade. Ursäktande av religiösa vanföreställningar, HBTQ och fri invandring är liksom inte nödvändigtvis synonymt med vänstervärderingar.

Minns att den autonoma rörelsen på 90-talet var mot globalisering, dvs mot öppna gränser. Förvisso har det alltid vurmats för en tänkt global arbetarklass (och därmed internationalism) inom vänstern, men på den tiden insåg man likväl att det nyliberala globaliseringsprojektet inte gynnade någon annan än kapitalisterna.

Utifrån en vänsteristisk 90-talsanalys hade alltså dagens massinvandring kunnat kritiseras med samma argument som "näthatarhögern" använder idag, dvs att fri invandring leder till krossad välfärd, social misär och ett nytt trasproletariat, något som vissa skor sig på men som de flesta andra får lida för.

Därför är det så bisarrt att extremvänstern idag är fixerad vid att försvara just den globalisering som man kämpade mot med näbbar och klor för 15-20 år sedan. Man har hängt upp sig totalt på helt abstrakta och kvasiakademiska symbolfrågor som rasifiering, genus, etc, och fastnat i någon sorts lingvistiskt limbo där det viktigaste av allt tycks vara att inte förknippas med "fel" åsikter, attribut, hudfärg, kön, bekantskapskrets eller läsvanor.

Att tongivande krafter ur den gamla autonoma rörelsen verkar ha gett upp kampen och i stället sysslar med betald åsiktsregistrering åt den tredje statsmakten (dvs åt kapitalet) säger ganska mycket - revolution och klasskamp låter sexigt, men makt och pengar är i slutänden betydligt mer attraktivt.

Så vi kan dra slutsatsen att även du delar samma hybris som andra "vänsterdebattörer" uppvisat i tråden och med 273 inlägg på 6 år måste du verkligen varit en hängiven och välkänd debattör...

Men, visst. Vill man bara ha medhåll är det nog bättre att ta det över en kopp kaffe i goda vänners lag och lite tragiskt att det som är "vänstern" idag är några personer med hybris som berömmer varandra..

Måste ändå säga att man inte ska vara för hård mot vänsterdebattörer. Det finns fler på Flashback som jag har stor respekt för, b.l.a. BRT och PsychoRastaSkinhed , och detta beror på deras kunskap, eller att de rent genuint är vettiga människor.

Jag har ägt Fishboy allt för många gånger och de flesta andra är under hans kapacitet ;-)

Nej men problemet är nog att högernationella i Sverige har ett väldigt tunnelseende och är ofta obildade. Liberalerna på forumet är fanatiker som inte är förmögna att analysera ett en fråga ur ett utilitärt perspektiv då de skiter i nytta och endast bryr sig om floskler som de kallar principer.


Sedan har jag personligen mognat med åldern, eller vad man nu ska säga.
Ett stort problem i den radikala vänsterrörelsen i Sverige är dess dogmatism medan jag allt mer vänder mig åt Europa (där den allt mer blir pragmatisk och inkluderande) och av olika anledningar planerar att flytta från detta land som allt mer ter sig ideologisk och själsmässigt torrlagt.

Kort och gott; folk och politiker planerar längre inte i Sverige, de lever för dagen på ett sätt som inte alls har den gamla bohemiska skönheten i sig utan som främst yttrar sig i konsumtion och självförverkligande.

På samma sätt har den dogmatiska vänstern blivit lika besatt av egot att allt nu ska mynna från individens kortsiktiga behov och det här leder till någon form av egalitarianism där man försöker tillgodese allas behov men lyckas inte tillgodose någons. (Då den radikala vänsterns förmåga att påverka i verkligen viktiga frågor är minimal så yttrar detta sig främst på det socio-kulturella planet)!


Alla debatter blir därmed de samma. Inget strategiskt tänk, varken kring utirkespolitiken eller inrikespolitiken, eller ens regionala frågor. På forum och i hallar. Att man lyckades stämja vinster i välfärden något är ett mirakel i detta sammanhang.

Det är roligt att ni verkar ha en sådan bild när det är låpngt ifrån verkligheten. Testa att sitta på kommunfullmäktige eller på universitetet och opponera dig mot mig så komer du se mig lysa upp. Det finns få saker jag uppsktar och även om jag inte delar åsikter hos vissa individer har jag stor respekt för de de gånger hen (ja jag fick in det här med kul va ) visar att denna har en god debattteknik eller ätminstone svarar på argument, det är också inför en publik, media, väljare, proffesorer m.m vilket innebär att det finns saker som står på spel. Betyg, får jg igenom min politik,m kommer vår idrottsförenings bidragsansökan gå igenom, hur ser det ut med de medlemsägda bankerna kommer jag kunna influencera medlemarna till att vi börjar investera i industri m.m

Som sagt tiden när jag fick ut något av att sitta på forum är över, jag har funktioner överallt som är viktigare och ger faktiskta resultat och det går igenom det parlamentariska, idrott, medlemsägdabanker, intresseorganisationer och civilsamhället.

Jag har ägt Fishboy allt för många gånger och de flesta andra är under hans kapacitet ;-)

Nej men problemet är nog att högernationella i Sverige har ett väldigt tunnelseende och är ofta obildade. Liberalerna på forumet är fanatiker som inte är förmögna att analysera ett en fråga ur ett utilitärt perspektiv då de skiter i nytta och endast bryr sig om floskler som de kallar principer.


Sedan har jag personligen mognat med åldern, eller vad man nu ska säga.
Ett stort problem i den radikala vänsterrörelsen i Sverige är dess dogmatism medan jag allt mer vänder mig åt Europa (där den allt mer blir pragmatisk och inkluderande) och av olika anledningar planerar att flytta från detta land som allt mer ter sig ideologisk och själsmässigt torrlagt.

Kort och gott; folk och politiker planerar längre inte i Sverige, de lever för dagen på ett sätt som inte alls har den gamla bohemiska skönheten i sig utan som främst yttrar sig i konsumtion och självförverkligande.

På samma sätt har den dogmatiska vänstern blivit lika besatt av egot att allt nu ska mynna från individens kortsiktiga behov och det här leder till någon form av egalitarianism där man försöker tillgodese allas behov men lyckas inte tillgodose någons. (Då den radikala vänsterns förmåga att påverka i verkligen viktiga frågor är minimal så yttrar detta sig främst på det socio-kulturella planet)!


Alla debatter blir därmed de samma. Inget strategiskt tänk, varken kring utirkespolitiken eller inrikespolitiken, eller ens regionala frågor. På forum och i hallar. Att man lyckades stämja vinster i välfärden något är ett mirakel i detta sammanhang.

De har insett att de hade fel.