Konsumtion eller investeringar motor i ekonomin?

Den förra regeringen (Alliansen) tyckte att motorn i ekonomi skulle vara konsumtionen. Skatter sänktes för att folk skulle få mer i plånboken att handla för och privatiseringar genomfördes med föresatsen att utbudet skulle öka och konkurrensen tvinga ner priserna. Man räknade nog också med att det skulle ge mer jobb, men konkurrens innebär ju samtidigt "den enes bröd, den andres död".

Som jag uppfattar det syftar också det här tänket till att få folk att känna sig rikare och lyxigare och därmed vilja ha mer och mer och mer...
Låga räntor etc har gjort det lättare att låna pengar; Konsumera idag - betala i morgon!

Samtidigt har vi bostadsbrist (och det som byggs är dyrt och flärdfullt) och tåg som inte går som de ska, potthål i vägarna, dåliga resultat i PISA etc. Nedrustningen började innan Alliansens tillträde bör poängteras.
Tycker också det verkar som att vi fått fler riskkapitalister vars främsta mål är att få avkastning (se gärna min andra tråd (FB) Forskare: Tacka staten för din iPhone).

Personligen tror jag att konsumtionen som motor är ett svagt ben att stå på. Det kräver att folk hela tiden handlar en massa småpryttlar (en del som de väl egentligen inte behöver).

Jag ser investeringar som ett långsiktigt alternativ. T ex ett byggprojekt pågår under en längre tid och ger jobb "garanterat" under tiden. Underleverantörer får jobb, folk flyttar och/eller får bostad och behöver köpa inredning. De som jobbar betalar skatt och konsumerar. Tänker man på järnvägen så får vi tåg som går; avgångar ställs inte in, tåg blir inte stillastående. Satsningar på skolan är en investering i framtiden.
Visst, man kan ju inte hålla på och bygga i all evighet. Men det är principen jag är ute efter och det finns säkert fler "projekt" att satsa på...

Hur bekostas detta? Ja, man hade väl inte behövt sänka skatterna så mycket, det hade räckt med ett par gånger. Att jobbskatteavdraget i första steget var nödvändigt tycker jag; att gå från bidragsförsörjning till lönearbete kunde få marginaleffekter som innebar att det knappt lönade sig att arbeta.

Vidare tycker jag att ge subventioner för att vartannat år bygga om badrum och kök är inget staten ska ägna sig åt. Själv bor jag i hyreslägenhet och fattar inte varför jag ska bekosta det. Vill hellre att mina skattepengar går till den gemensamma, grundläggande välfärden och infrastrukturen.
Visst finns det motiv för ROT, t ex ett nergånget hus. Ökar livslängden och kvalitén och ger jobb.

Det här ju egentligen två frågor.
1) Ska konsumtion eller investeringar vara motorn?
2) Hur ska våra skattepengar användas.

Observera att jag inte är asket... ...eller vill avskaffa vinster och privata initiativ.

Skulle du välkomna ett lagförslag som införde marknadshyror på hyresrätter, där överskottet som inte återinvesterades gick till skattkistan?

Din fråga upplever jag lite lång i från själva grundfrågeställningen "konsumtion eller investeringar som motor" men jag ska försöka mig på ett svar. Frågan är intressant!

Jag kan börja med att säga att jag inte har nån bestämd åsikt om marknadshyror och är ej heller så insatt i frågan.
Tanken med att inte ha marknadshyror är - som jag uppfattat det - att "alla" ska ha råd att bo inne i stan. Det innebär att de som bor i mindre attraktiva områden (om man utgår från att centralt=attraktivt) får vara med och subventionera boendet i attraktivare områden, t ex om en hyresvärd har fastigheter både i ytterområdena och i city. Man får sen titta på hur det här faller ut: vilka bor centralt och vilka bor inte centralt. Har de som bor centralt ändå råd att betala marknadsvärdet? Dvs, är icke-marknadshyror ett orättvist slag i luften? Typ som maxtaxan på dagis.

Var är det totalt sett billigast att bo; jag menar utbudet i centrum är större samtidigt som köpcentra finns utanför stan - vem handlar billigast och vem behöver resa mest?
Hursomhelst så har jag uppfattningen att de som är fattigast hamnar i mindre attraktiva områden. Om vi bortser från de individuella umbäranden av att vara "fattig" så skapar utanförskap och ghettofiering problem för samhället.

Om inte jag har helt fel så är - eller var - allmännyttan (kommunala bostadsbolag) normgivande för hyressättningen, och om inte jag har fel så är de stora i ytterområden/förorter (så var det i varje fall förut). Säg att de påverkas av bostadsbubblan med ökade priser och den svarta marknaden för lägenhetskontrakt och vill vara med i rejset (racet) och ta ut högre hyror, då höjer de ju samtidigt nivån både för sina egna hyresgäster och för andras. Misstänker att många i dessa områden går på bidrag och då blir det "kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen".
Det här var helt fria tankar av mig, och inte omöjligt en ren halmgubbe.

En annan frågeställning kring detta är var det kommer att satsas mest på bostäder om man har marknadshyror. I centrum där man kan ta ut högre hyror eller i ytterområdena/förorterna där man kan få många hyresgäster som en effekt av - förhoppningsvis - lägre hyror.

Till din frågeställning
För det första måste man ha klart för sig syftet med ett sånt förslag. Helt klart innebär det en ny skatt och skatters syfte är såväl finansiella (skatteinkomster) som att vara styrmedel (rök mindre och åk mindre bil).

Om den skatt du pratar om skulle gå tillbaka till långsiktiga investeringar i t ex bostäder kan det vara ett gott skäl. Å andra sidan så tror jag att en sån skatt är svår att förankra. Dessutom tycker jag att ett företag måste få göra vinst; främst för att bygga upp sin soliditet, dvs spara för framtiden.

Samtidigt kan ju en sån skatt hålla nere hyrorna; får man inte stoppa överskottet i egen ficka så ska minsann inte heller staten få dem. Viktigt är att notera att de som betalar denna skatt blir ju i slutänden hyresgästerna (ungefär som för konsumenter med moms på varor och tjänster).

Ett alternativ vore att fortfarande använda skatten som styrmedel men att man på nåt sätt premieras med lägre skatt om man återinvesterar.

Som det är nu kan inte hyresgäster få del av ROT-avdrag. Renoveringar får betalas i form av höjda hyror, hyror som hyresgästen betalar med skattade pengar. En villa- eller bostadsrättsinnehavare får sin skatt sänkt genom reduktion ("avdrag"). Vidare så får förmodlingen de senare igen kostnaderna vid en försäljning - och kan då - såvitt jag vet - dra av den icke-skattereducerade delen av renoveringskostnaden från eventuell reavinst.

Tänket är väl bara idiotiskt i ett land som i likhet med Sverige importerar sina konsumtionsvaror i högre grad än egenproducerar dessa? Istället för att efterfrågestimulansen genom skattereduktioner bidrar till inhemskt sparande och investeringar rinner pengarna ur landet.