Är en rubrik i en intressant artikel i AB. Underrubriken lyder:
Men riskkapitalisterna roffar åt sig vinsten
Att staten ska hålla sig borta och låta entreprenörer härja fritt och på så sätt gynna tillväxt är en myt enligt forskaren Mariana Mazzucato (Sussex University) i sin bok "The entreprenuerial state".
Hon menar att det som tidigare kunde kallas en symbios mellan det offentliga och det privata har blivit ett parasitärt förhållande. Riskerna socialiseras medan vinsterna hamnar i privata kassor.
Hon föreslår att staten ska karska upp sig, framhålla sin egen betydelse och kräva sin andel av vinsterna.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article19935966.ab
http://en.wikipedia.org/wiki/Mariana_Mazzucato
Jag kan inget annat än hålla med. Staten det är jag och jag vill att den skatt jag betalar in går till vår gemensamma välfärd. Givetvis ska staten stödja forskning och de som satsar pengar få avkastning på det, men som hennes forskning visar så handlar det snarare om att göda finansiella bulemiker.
Tyckte det här var det bästa forumet att lägga frågeställningen i då det handlar om ekonomi på en (inter)nationell nivå och om hur vi hanterar våra gemensamma resurser.
Det här är en fråga med många bottnar. Behöver vi riskkapitalister? Har riskkapitalisterna blivit för stora/många/viktiga/mäktiga? Hur ska staten säkerställa att den får (bättre) avkastning på sina (läs: våra) pengar? Ska staten ö h t satsa på forskning? Vilken i så fall och hur (bidrag, riktade skattereduktioner, sänkt bolagsskatt, genom regelverk etc)?
Riskkapitalister finns inom andra områden; det långsiktiga, ansvarsfulla ägandet är som jag uppfattar det på tillbakagång. Var i själva verket de gamla förhatliga ärkekapitalisterna typ Wallenbergs så jäkla dåliga som man ville påskina?
Men riskkapitalisterna roffar åt sig vinsten
Att staten ska hålla sig borta och låta entreprenörer härja fritt och på så sätt gynna tillväxt är en myt enligt forskaren Mariana Mazzucato (Sussex University) i sin bok "The entreprenuerial state".
Citat:
Den sociala ingenjörskonsten, välfärdskapitalismens överideologi, är numera avskriven. Tanken att staten ska skapa ordning i marknadens myller anses vara fåfäng, totalitär och ondskefull. Statens uppgift är i stället att lösgöra marknaden. Då blomstrar företagsamhet, risktagande och innovativt tänkande. Då får vi smarta telefoner, internet och avancerade läkemedel.
Citat:
Det är staten, inte företagen, som står för det banbrytande. Utan djärva offentliga investeringar i forskning och utveckling hade det aldrig blivit mycket till smarta telefoner, internet och avancerade läkemedel.
Citat:
I artikeln räknas många IT-relaterade projekt och komponenter som har sin uppkomst i statligt finansierade projekt, de flesta av dem relaterade till militären. T ex Internet, GPS, pekskärm, mikroprocessor och röststyrning.
Apple och andra teknikföretag är på många sätt uppfinningsrika, men privata kapital ligger sällan bakom de stora tekniska genombrotten. Riskkapitalisterna skyr riskerna i grundforskning och långsiktiga, kapitaltunga projekt. De skyndar till först efter 15–20 år, när ansträngningarna börjar ge resultat och vinstutsikter öppnar sig. De stora it-bolagen har växt upp ur decennier av statliga investeringar i forskning och utveckling. De fortlever genom att profitera på nya offentligt finansierade projekt.
Hon menar att det som tidigare kunde kallas en symbios mellan det offentliga och det privata har blivit ett parasitärt förhållande. Riskerna socialiseras medan vinsterna hamnar i privata kassor.
Hon föreslår att staten ska karska upp sig, framhålla sin egen betydelse och kräva sin andel av vinsterna.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article19935966.ab
http://en.wikipedia.org/wiki/Mariana_Mazzucato
Jag kan inget annat än hålla med. Staten det är jag och jag vill att den skatt jag betalar in går till vår gemensamma välfärd. Givetvis ska staten stödja forskning och de som satsar pengar få avkastning på det, men som hennes forskning visar så handlar det snarare om att göda finansiella bulemiker.
Tyckte det här var det bästa forumet att lägga frågeställningen i då det handlar om ekonomi på en (inter)nationell nivå och om hur vi hanterar våra gemensamma resurser.
Det här är en fråga med många bottnar. Behöver vi riskkapitalister? Har riskkapitalisterna blivit för stora/många/viktiga/mäktiga? Hur ska staten säkerställa att den får (bättre) avkastning på sina (läs: våra) pengar? Ska staten ö h t satsa på forskning? Vilken i så fall och hur (bidrag, riktade skattereduktioner, sänkt bolagsskatt, genom regelverk etc)?
Riskkapitalister finns inom andra områden; det långsiktiga, ansvarsfulla ägandet är som jag uppfattar det på tillbakagång. Var i själva verket de gamla förhatliga ärkekapitalisterna typ Wallenbergs så jäkla dåliga som man ville påskina?