Folk med psykiska problem är de mest friska?

Hej!

Jag har funderat på detta länge och jag har kommit fram till att det nog stämmer - den enda sunda reaktionen på ett sjukt samhälle är att må dåligt/ha psykiska problem.

Det är vi som är de normala, det är de andra som är konstiga. Vad nu normal innebär, men ni förstår säkert vad jag menar.

Jag menar hur kan man må bra och vara lycklig i ett samhälle som ser ut som det gör? Det måste vara något stort fel på dessa individer som mår bra och är lyckliga. Jag gissar att felet är brist på empati, höga nivåer av egoism samt avtrubbning av känslor. Det påminner om psykopati.

Folk som mår dåligt/har psykiska problem är ofta väldigt känsliga individer, och att vara känslig är något fint.

Så var stolt över att du mår dåligt/har psykiska problem, det betyder att du inte är en psykopat.

Men visst kan man må bättre, men inte helt bra, inte helt lycklig. För det vore sjukt.

Vad anser ni?

Allt gott!

Jag håller med helt till en viss del. Är man emot samhället så klassas man som sjuk i huvudet av de som själva är manipulerade. Varför har en tjock tant som äter sötsaker på helgerna och har ett normalt 7-16 jobb rätt att säga att en annan som har annorlunda åsikter är psykisk sjuk? tex.

Jag lyssnar inte till de som säger så idag, utan jag vet för mig själv vad jag anser är rätt och fel för mig själv.

Det är ju bara ett bevis på hur sjukt samhället egentligen är, bara för att man är olik andra. Ingen kan väl ändå må helt bra av det som händer i sverige?

Ratnik

Helt rätt. Vi psykfall har insett meningslösheten med allt vad samhället är.

Jag skrev en tråd för någon dag sedan om detta
(FB) Måste man må dåligt för att inse meningslösheten?

Kolla även in min video i signaturen. Samhället kan inte styra oss för vi har förstått hur poänglöst det mesta är. Vad gör samhället? Klankar ner på oss. Försöker styra oss tillbaka till att bli normal, och så vidare.

Den som är mest frisk är den som insett att samhället är sjukt men ändå lyckas leva i det och skapa en meningsfull vardag. Vad har man ut av att sitta och deppa samtidigt som man intalar sig själv att man är frisk?

Om man nu har så mycket känslor och empati så bör man väl styra om detta till konstruktiv energi? Bli volontär, bygg ett härbärge eller vad som helst. Kan man inte vara lycklig själv så kan man försöka göra så att andra människor blir lyckliga.

Ja, och allt som händer i världen.

För övrigt, jag tror att vi som mår dåligt/har psykiska problem måste vända oss mer utåt istället för inåt. Med det menar jag att vi ska fokusera mer på andra människor och andra problem än våra egna problem. Dock ska vi inte helt glömma bort oss själva såklart.

Jag har sett och läst många historier om att majoriteten av folk bara går förbi när t.ex. en tjej blir slagen av en kille, eller när en individ sitter på en parkbänk och gråter. Jag skulle gissa att de få som faktiskt går fram i en sådan här situation är en känslig individ, och känsliga individer mår ofta dåligt.

Jag tror att om vi som mår dåligt skulle börja hjälpa och stötta folk mer systematiskt så skulle vi själva också må mycket bättre. Man kan hjälpa folk på så många olika sätt. Allt ifrån att sätta sig jämte någon som gråter helt ensam till att utbilda sig till ett "hjälpande yrke". Alla goda handlingar räknas!

Kanske är det så att det är vi, de känsliga individerna, som har möjlighet att förändra världen till det bättre. För vi bryr oss, vi har empati.

Jag ska i alla fall fokusera mer på folk och problem runt omkring mig istället för att bara fokusera på mina egna bekymmer!

Allt gott!

Jag tycker inte att det går att generalisera på det viset. Många med psykiska problem är visserligen sköra eller (över-)känsliga, men det finns även en del i denna grupp som verkar vara precis tvärtom, har svårt att känna empati m.m. D.v.s det är liknande variationer som ute i den övriga folkmassan.

Min erfarenhet är att det ofta är ute i den ekorrhjulsliknande välorganiserade 7-16-jobb-miljön som samhället byggs, där kan vi även stötta varandra o.s.v om vi hjälps åt, och käka grönsaker. När det är helgledigt så kan det dessutom vara bra att unna sej nåt smaskigt, såsom slemmiga wienerbröd till kaffet och några folkbärs

Farligt dock om vi inte tar hänsyn till människors olikheter, det är inte bra att frysa ut eller låta bli att hjälpa psykiskt sjuka som vill vara delaktiga i samhället. Och de som inte klarar av alltihop 7-16 ska vi också försöka stötta tycker jag naturligtvis.

Härligt med en till som fattar. Men jag hoppas du inte är sosse för då är du schitzofren.

Sverige är en mardröm. Du ska inte umgås med folk. De drar ner dig i skiten. Här på flashback är 90% sjuka i huvudet också. Riktigt läskigt alltså. Jag flyttade utomlands.

Ja det ligger något i det. Jag tror inte människan är särskilt anpassad för att leva som vi gör nu. Många är stillasittandes större delen av dagen och har en föda av näringsfattig processad mat. Samtidigt matas vi av ett ständigt informationsflöde via massmedia och socialmedia som bidrar till att vi blir stressade. Dessutom har det nog aldrig funnits så många som känner sig ensamma. Det är tragiskt, vi lever i stora städer med miljontals människor runt om kring, men saknar ändå nära relationer.

Det är lätt att klaga, men det finns även många saker som är positivt med dagen samhälle. Vi lever längre än förr och har bättre sjukvård. Vi behöver inte ägna större delen av dagen till att leta föda eller oroa oss för vilda rovdjur. Sen går det faktiskt, på en individuell nivå, att göra något åt flera av de sakerna som påverkar oss negativt. T.ex. se till att leva mer aktivt, äta bättre föda, minska ner på stressfaktorer och börja meditera.

Jag håller med i en del av vad du skriver. Att vi inte behöver leta föda längre tycker jag inte direkt är något positivt (positivt för vår psykiska hälsa menar jag alltså), ska försöka förklara varför. Det finns något inom människan som handlar om självständighet och frihet, en ingrediens för att må bra. Den energin som vi i vanliga fall hade behövt lägga på att leta föda, lägger vi istället på andra ersättande aktiviteter som att jaga status. Detta var även vanligt förr (innan det moderna samhället), att man jagade djur även fast man hade säkrat tillgång av föda inom stammen. Man jagade alltså status redan då. Men den människan som har mest status är förmodligen inte den människan som mår bäst heller.

Det fetade vet jag inte om det gäller psykvård direkt. De verkar inte ha en aning om vad de håller på med. Visst, vissa blir hjälpta, men andra blir det missbrukare och ännu värre psykfall av. Positivt att lobotomering är avskaffad, men ECT? Det är också en ganska primitiv åtgärd. Och vad gäller läkarna på psykiatrin, så tror dem ofta att de vet mer än vad deras utbildning lovar.

Och att vi lever längre vet jag inte heller om det är något positivt inför framtiden med överbefolkning och allt vad det innebär för detta land, och de som är psykiskt sjuka i det.

Många inom psykiatrin framstår som helt inkompetenta, och utan nog med kunskap för att sköta sitt arbete på ett lämpligt sätt. Men vem ska man skylla på? Och varför? Till vilken mening?

Systemet är det sjukaste som finns.

Jag har funderat lite mer och kommit fram till att vi som mår dåligt och vill må bättre borde gå samman och peppa varandra till att hjälpa andra människor och samtidigt hjälpa oss själva.

När man hjälper andra så känner man sig som en bättre människa och jag tror att detta är en viktig faktor som gör att man mår dåligt - att man inte riktigt gillar sig själv.

Vid psykisk ohälsa blir man tyvärr ganska egoistisk och fokuserar mycket på sig själv, samt fastnar i självömkan. Detta är inte alls bra.

Jag tror att hjälpa andra människor är en av vägarna ut ur psykisk ohälsa och det är en bra väg. Dock ska man ju inte helt glömma bort sig själv såklart.

Om man tittar på en dramafilm när man mår dåligt så glömmer man bort sina egna problem för en stund och fokuserar istället på karaktärernas bekymmer. Det är lite samma sak med att hjälpa människor, man glömmer bort sina egna problem ett tag och ofta får man nya perspektiv på sitt eget liv och sina egna problem. Man lär sig att uppskatta det man har bättre.

Som jag skrev innan så kan man hjälpa andra på en massa olika sätt. Det är bara fantasin som sätter stopp.

Att hjälpa andra är att samtidigt hjälpa sig själv och att göra denna världen till ett bättre ställe! Mer win-win situation än såhär blir det inte!

Allt gott!

Så, nu har jag startat en Facebookgrupp som heter "Hjälpklubben"! Gå med om ni vill! (Och ja, jag outar mig, men det är inte första gången jag gör det här på Flashback så nej, jag bryr mig inte).

https://www.facebook.com/groups/1580370062186035/

Det här skrev jag som beskrivning:

"Tanken är att vi genom att regelbundet hjälpa andra människor och djur själva ska må bättre och skapa ett mer meningsfullt liv och samtidigt gör vi denna värld till en bättre plats. Mer vinn-vinn situation än såhär blir det inte!

I denna grupp peppar vi varandra och ger förslag på olika sätt att hjälpa andra människor och djur. Ni får gärna berätta med text och bild om hur ni hjälper andra!

Och kom ihåg alla goda handlingar räknas, även om de verkar små!"