Olof Palmes Sverige (1985) - drömsamhället?

Det samhälle många pratar om i dag verkar vara det som Sverige en gång var. En tid när Sverige hade en statsminister med aldrig tidigare eller senare skådad pondus, Olof Palme. En handlingskraftig ledare för ett litet land som till och med fick supermakternas ledare att lyssna och ibland gå i taket. En ledare som vägrade böja knä för USA och stod upp för den svenska neutraliteten.

Tänk er en arbetslöshet på under 3 %. Låter det som en dröm? Det var verklighet. I Sverige var arbetslösheten lägre än 3 %(!) år 1985. Att få heltidsanställningar var busenkelt även för ungdomar. Arbetskraften var organiserad och åtnjöt mycket stor trygghet. De sociala skyddsnäten var massiva. Telefonen bredvid sängen och ungdomar som gick in i väggen fanns inte då. Stressen visstidsanställningar i dag har medfört, existerade helt enkelt inte. Ett annat orosmoment för dagens unga är bostäder. År 1985 var bostadsmarknaden mycket välfungerande. Och en vanlig arbetare kunde bosätta sig i Stockholms innerstad om han eller hon så ville. Det går inte ens att jämföra dagens situation med 1985.

En annan sak som var diametralt annorlunda var immigrationspolitiken. Då hade Sverige en reglerad invandring på ungefär en fjärdedel av dagens nivå. När det gäller antalet uppehållstillstånd var skillnaden ännu större. År 1985 beviljades 16.000 uppehållstillstånd, år 2013 beviljades 117.000, alltså ungefär 7 gånger mer beviljade uppehållstillstånd per år. Detta trots att det fanns en mycket stark efterfrågan på arbetskraft 1985 (på grund av den låga arbetslösheten), vilket det inte gör i dag.

Då, 1985, hade vi en anmärkningsvärd krisberedskap, utifall det värsta tänkbara skulle hända. Exempelvis om en passagerarfärja skulle sjunka är beredskapen betydligt sämre i dag än 1985. Om krig skulle uppstå, går det inte ens att jämföra nu mot då. Då hade Sverige ett försvar värt namnet. Sverige värnade sina gränser och medborgare. Det fanns matförråd, reservplaner, mobiliseringsplaner, alla departement var skyldiga att ha krisberedskap i kalkylen. En annan skillnad är segregationen. Segregation år 1985 var obefintlig jämfört mot i dag. Samtidigt var den svenska skolan en av dem bästa i världen på 1980-talet. Till det kommer att välfärden var världens kanske mest generösa och fungerade väldigt bra. Allt detta trots ett skattetryck på 45,2 % av BNP år 1985 att jämföra mot 42,9 % år 2013.

Var Sverige 1985 drömsamhället? Trygghet, fungerande bostadsmarknad, generös välfärd, reglerad invandring, nästintill obefintlig segregation, mycket små inkomstskillnader, sammanhållning, extraordinär krisberedskap... Eller anser ni att Sverige har utvecklats i positiv riktning efter Olof Palme?

Sagor mitt på ljusa dagen.
Pondus i vilket avseende? Inom partiet då...
Ingen supermaktsledare lyssnade på Palme, tredjevärldsledarna däremot gjorde det..
Han fick USA att gå i taket vilket skadade Sverige.
Neutraliteten vara bara en förklädnad, vi hade militärt samarbete med USA redan då..

Palme var ett as och Sverige 1985 var riktigt långt ifrån ett drömsamhälle.
Jag var själv med på den tiden så jag vet.

Det skadade inte Sverige. Hade det inte varit för den svenska neutralitetspolitiken hade vi inte kunnat fira 200 år av fred.

Militärt samarbete med USA, ja. Men i vilken utsträckning? I dag är samarbetet med NATO så stort att NATO kan etablera militära baser i Sverige om så önskas av Sverige.

Okej då får du gärna berätta. Vad var så hemskt 1985 jämfört mot i dag? Fick ungdomar först-till-kvarn jobberbjudanden 12 timmar innan passet började? Fick ungdomar vänta 10 år på att få en bostad? Hur ofta inträffade förortskravaller? Var svenska städers gator överfulla med tiggare? Var väntetiden till Migrationsverket 14 månader om en ville ta hit sin flickvän från USA?

Vi stod under amerikanskt kärnvapenparaply.
Det antar jag att vi fortfarande gör.

Driver du med oss?

Jag må vara kritisk till dagens samhälle men Sverige 1985 var nog ännu värre. Hela samhället var verkligen genomsocialismiserat. Det var t.ex. olagligt att sända annan TV än SVT.

Det gjorde i och för sig hela Västvärlden.

Du hade inte amerikanska stridsflygplan på övning i Luleå eller brittiska hangarfartyg övandes utanför den svenska kusten, tillsammans med svenska flottan. Då var Sverige en trovärdig neutral stat, utåt. Det är det som är viktigt. I dag ser alla Sverige som en rövslickare till USA. Vi hade mer eller mindre en CIA-agent som svensk utrikesminister (2006 - 2014). Och en statsminister som mer eller mindre blev våt i byxan vid de tillfällen han träffade USA:s president. Och för att inte tala om Calle Bildts exaltering när han lyckades få John Kerry till Kiruna.

Sverige borde inte ha en politisk ledning som på fullaste allvar är beredd att suga av USA:s president. Det är skadligt för Sverige om något.

Extraordinär krisberedskap, du menar som polis och rättsväsende när Palme blev mördad?

Nu finns det väl viktigare saker att bry sig om än antalet TV-kanaler. Det mesta som sänds är ändå skit...

Du nämner inget konkret förutom TV? Du är nog en genomamerikaniserad och genomkommersialiserad alliansväljare som skiter i hur vanligt folk har det och skiter fullständigt i klimatet. En person som tycker att det är bra att personer som jag, med jättehöga inkomster, ska betala ännu mindre i skatt.