Citat:
Ursprungligen postat av
Das Auto
Ska detta tolkas som svenskhet i tiden, och att begreppets referens är relativt kontexten? Eller ska det snarare tolkas som att det idag finns en djupare innebörd i begreppet, vilken inte kan överföras till samma term i en annan kontext?
Begreppet kan naturligtvis inte frigöras historiens vingslag, och det rör sig i första hand om hur geopolitiska omständigheter hanteras under längre tidsperioder. Det är därför avgörande huruvida en central historisk angelägenhet -- såsom Sveriges stormaktstid -- upprätthålls i det allmännas medvetande eller reduceras till en fotnot. Innebörden av vår identitet går samtidigt så pass djupt att vi aldrig skulle kunna lista innehållet till belåtenhet. Helheten är helt enkelt större än dess beståndsdelar.
Däremot kan vi, som du så riktigt påpekat ovan, använda oss av negationer -- likt en teologisk
via negativa -- för att upprätta en hyfsat tillfredsställande bild.
En väg som jag är särdeles förtjust i är att återupptäcka synen på det svenska hos historiska personligheter, såsom Rudolf Kjellén i
Staten som lifsform (1917), som gör gällande att den samtida försvagningen beror på folkets och ledarskapets bristande anpassning:
Det är ett ofta hördt tal -- för att icke säga en erkänd sanning -- att politisk begåfning icke tillhör de dygder hvarmed en frikostig natur utrustat vårt svenska folk. Vi behöfva icke blicka längre bort än till Öresunds andra strand för att kännas vid vår svaghet i detta stycke. Den är för öfrigt släkt med den bristande fallenhet för köpmannayrket, som man lika allmänt påpekat hos oss; bakom båda ligger nämligen, som gemensam rot, ett föga utveckladt sinne för psykologiska realiteter. Vår historia har alltså varit rikare på krigshjältar än på statsmän; och äfven sedan de förres släkte dött ut af brist på efterfrågan, så synes de senares icke hafva nämnvärdt förökats.
Citat:
Låt säga att befolkningen i Sverige 2200 är mörkhyad, talar arabiska och är muslimer. Eftersom de befolkar den geografiska ytan som är Sverige har de de anammat begreppet "svensk". Är dessa svenskar i samma bemärkelse som svenskar idag, eller finns det en väsensskillnad?
Införande av islam som statsreligion skulle innebära ett totalt brott med den grundlagsbindande augsburgska bekännelsen, liksom arvet från Aten (Königsberg) och Jerusalem (Wittenberg). Det arabiska språkets dominans vore samtidigt ett brott mot de åtaganden som gäller bevarandet av vårt kulturarv. Med andra ord skulle det innebära ett avsteg från samtliga av samhällets institutioner och traditioner.
Mig veterligen är turkfolket bulgarerna den enda nu levande folkgrupp som helt sonika förlorat språk, religion och arv på detta sätt, vilket skedde i och med upprättandet av den slavisk-ortodoxa kyrkan och det kyrkoslaviska skriftspråket. Om något liknande sker i Sverige innebär det att vår historia, vårt språk samt våra släktled raderas. I en sådan framtid vore termen "svensk" lika irrelevant som dagens "bulgar" eller "makedonier".