När vi ska strejka här i Sverige så meddelas det minst en vecka i förväg. Fackgubbarna åker till en konferensanläggning med arbetsgivarna, dricker konjak till kaffet och kommer överens. Strejken är slut efter tre dagar. De strejkande tillbringar strejken hemma framför TV:n, vid närmsta pizzeria med Jack Vegas eller mekande med bilen.
I USA däremot går det för det mesta hett till när man strejkar. Man går runt framför företagets ingång i cirkel med en skylt i handen där de strejkandes krav står textade. Dessutom skriker man besinningslöst åt alla chefer och anställda som hoppat in som strejkbrytare. Handgemäng är inte sällan förekommande vid amerikanska strejker. Man svälter och blöder för sina rättigheter. Kommer en mellanchef i vägen utanför ingången så klipper man till honom med skylten och trampar ner honom i cirkelgången. Så vill jag också ha det.
Tänk att få strejka i månader och leva på svältgränsen, medan man delar sitt sista bröd och sin sista flaska mjölk med sina strejkkamrater. Att få samlas utanför arbetet och läsa upp politiska texter med megafon. När chefen kommer ut i gabardinbyxor, skjorta och slips för att meddela sina löjliga bud så överöser man honom med glåpord och hatiska smädelser. Bäst vore det om vi arbetare strejkade medan tjänstemännen arbetade. Då kunde man storma arbetsplatsen och gå mellan rummen och klippa slipsbögarna med en rak höger medan man häller kaffe i kopieringsmaskinerna och bryter av ormbunkarna och fredskallorna som står planterade i korridorerna. När man kommer ut igen får man en tänd cigarett av en arbetarbroder och återgår till strejken. När man har frivakt samlas man hemma hos någon strejkande broder och dricker Marinella, lyssnar på skivor och planerar nästa räd mot arbetsgivaren.
Kalla det strejkromantik om ni vill, men nog fan hade strejkerna varit färgrikare med lite riktig konflikt inblandad? Vad säger ni? Vill ni ha kvar den svenska mesiga samförståndsstrejken, eller skulle ni hellre köra spanska inbördeskriget i repris när ni vill ha påökt?
I USA däremot går det för det mesta hett till när man strejkar. Man går runt framför företagets ingång i cirkel med en skylt i handen där de strejkandes krav står textade. Dessutom skriker man besinningslöst åt alla chefer och anställda som hoppat in som strejkbrytare. Handgemäng är inte sällan förekommande vid amerikanska strejker. Man svälter och blöder för sina rättigheter. Kommer en mellanchef i vägen utanför ingången så klipper man till honom med skylten och trampar ner honom i cirkelgången. Så vill jag också ha det.
Tänk att få strejka i månader och leva på svältgränsen, medan man delar sitt sista bröd och sin sista flaska mjölk med sina strejkkamrater. Att få samlas utanför arbetet och läsa upp politiska texter med megafon. När chefen kommer ut i gabardinbyxor, skjorta och slips för att meddela sina löjliga bud så överöser man honom med glåpord och hatiska smädelser. Bäst vore det om vi arbetare strejkade medan tjänstemännen arbetade. Då kunde man storma arbetsplatsen och gå mellan rummen och klippa slipsbögarna med en rak höger medan man häller kaffe i kopieringsmaskinerna och bryter av ormbunkarna och fredskallorna som står planterade i korridorerna. När man kommer ut igen får man en tänd cigarett av en arbetarbroder och återgår till strejken. När man har frivakt samlas man hemma hos någon strejkande broder och dricker Marinella, lyssnar på skivor och planerar nästa räd mot arbetsgivaren.
Kalla det strejkromantik om ni vill, men nog fan hade strejkerna varit färgrikare med lite riktig konflikt inblandad? Vad säger ni? Vill ni ha kvar den svenska mesiga samförståndsstrejken, eller skulle ni hellre köra spanska inbördeskriget i repris när ni vill ha påökt?
Det tror jag knappast.