Varför så jävla svag?

Är så jävla svag. I helgen sa jag, inget mer knark. Det var trevligt och allt gick bra. Efter helgens roligheter med fina vänner kom depressionen som fan igen. Så vad gör man. Jo man dricker och pundar. Nu är det en sketen måndag och jag kommer skita i mötet med arbetsförmedlingen. Så gick det med att fixa lite ordning på skitlivet.
Vad spelar det för roll? Inget spelar roll. Så känner jag nu. Skulle skjuta mig om jag hade haft kvar pickan.

Ni som återfått styrka och mod hur har ni gått tillväga? Hur har ni lärt er stå upp för er själva, er värdighet? Hur lärde ni er säga fuck off till depressionen? Hur slet ni er fria från mörkret och krälade upp från avgrunden? Vill följa med er, men är för svag. Alla tror man är stark och tuff. Jävla fasad. Jag skäms över att tagit återfall. Skäms över att inte kunna berätta för nån jävel. Skäms över att man är så värdelös.

Är det normalt att hata livet så mycket? Jag drömmer bara om att få dö. Det går aldrig över. Känns som inget kan ta bort det heller. Så fort nåt positivt händer kommer nåt negativt och slår sönder det. Glädjen dör alltid fort. Vad gjorde ni för att kunna må bra hela tiden istället för piss ständigt? Var det flickvän? Var det ren från knark? Men hur kom ni dit?

Jag satte mig ner och mediterade, ställde mig inte upp förrns jag hade tvingat min kropp, mina tankar och mina känslor till tillfredsställande underkastelse, tills jag hade kontrollen över allt jag möjligtvis kunde få kontroll över.

Varför tror du att du är värdelös?

Ren i 3 dagar? Det är värdelöst att falla tillbaka efter den tiden.

Man får försöka igen och igen att ta sig upp, ett litet steg i taget.
Försöka tänka positivt över vad man klarat. Undvika sånt som man vet för negativt med sig (dåligt umgänge, etc). Sen mår ju alla dåligt ibland. Den springande punkten är vad man gör när man mår dåligt. Väntar man nån dag, ser nån rolig film, går det kanske över av sig självt.
Samt - prata om det. Ring till arbetsförmedlingen och förklara du mår dåligt, boka ny tid.

Men det är så det är. Nästan alla faller tillbaka snabbt några gånger när man försöker sluta. Det är ingen anledning till att trycka ner sig själv.

Din hjärna är sjuk så det är inte så jävla lätt! Men det kommer att gå tillslut ska du se.

Det är normalt att känna sådär när man är beroende av droger.

Alla mina mörka perioder i livet har jag väntat ut. Jag har helt enkelt låtit mig lida igenom allting under en lång tid, tills jag började se ljuset igen.

Du kommer må extra dåligt i ett par dagar, veckor.
Gör det som måste göras.

Sen skall du äta bra motionera och göra lite andra saker fast du mår piss.

Du kommer bli gladare med tiden efterssom du kommer se att livet som knarkare var mycket sämre.

Sök ord: mår dåligt knark slutat knarka knark

Goda tankar gör en glad, dåliga tankar gör en deprimerad. Ibland kan man bhöva en hobby eller dylikt för att bryta mönstret. Vårt sinne är som en dator det man repeterar mycket tenderar att fastna och sker sedan per automatik. Shaolinmunkarna slår på samma sätt flera gånger så att om det blir slagsmål ska dom inte behöva tänka utan allt sker snabbare än sinnet hinner tänka. Det är inprogrammerat. Därför är repetera är svaret ,precis som når man lär sig ett nytt språk eller skaffar sig ett bra sifferminne.

Dessutom kan bara negativa mönster bytas ut med nya, så du behöver skaffa något positivt som får dig att tänka mindre på det negativa. Meditation , bingo, kampsport eller vad som nu passar dig.ju längre man repeterar något desto mer fastnar det och till slut har man skaffat sig en god vana istället för en dålig, grubblar man på negativa saker äter det upp en inifrån.

Låter jättejobbigt hur du har det! Men skäms inte för du håller fasad och inte kan prata om det. Jag måste få prata om mitt mående om ngn frågar hur jag mår (eller berätta kort iaf) och det får man INGET för. Folk tror direkt man är en jobbig energislukare och en person som ser sej enbart offer o att man inte kämpar själv försöker göra ngt åt det osv. Utan bara tycker alla andra ska hjälpa en. (det kan man ju oxå behöva men inte för allt o alltid som endel är) För sånna människor som gnäller av de anledningar tycker få om. Däremot berätta lite grann och välja vem du gör det till-dina vänner tex-borde du klara-åtminstone när de fråga hur du har det eller mår.

Du ska inte skämmas att du inte mår bra eller missbrukar. Det är vanligt att folk inte mår bra. Missbruk är såklart fel väg att lösa sina problem men sånt händer. Du behöver inte vara en dålig människa för det. Du kanske inte bara har med dej verktyg från din uppväxt så du fått lära dej hur du ska hantera jobbigheter och jobbiga känslor. Så enkelt kan det vara!

Ja alla åker på bakslag och smällar i livet. Hur ofta hur länge hur mycket kan däremot variera väldigt mycket från person till person . Men risken om man åkt på flera bakslag och kanske desutom har dåligt nätverk socialt kanske ingen familj som bryr sej osv att hämta stöd o fraft från, självförtroende osv är att Man tillslut bryts ner och hamnar i en ond spiral. Då är det svårt att bygga upp ngt bättre även om chanser dyker upp. Möjligen om det är en chans som finns länge Men endel chanser är korta och man måste hugga dem direkt o även orka o klara att göra ngt med den.

Men det ska vi hoppas att du inte är ändä där. Nu. O även om du är ändå där finns hjälp. Du kan ta mycket hjälp utifrån. Psykiatrin mot din depression (men då ska du helst sluta missbruka först inte det lättaste men kanske lättare om du vet att du får hjälp då) Få antidepp kanske även samtal (men räkna med o stå ett tag i kö) Försök fixa ett jobb! Det är ju jätteviktigt att ha ngt att göra på dagarna. Inte bara ekonomiskt Men att få självförtroende osv. Känna sej viktig. behövd. Diskare vad som helst bara du kommer igång med ngt o gör nytta. Du kan söka andra jobb under tiden.

Vad har jag gjort när jag känt mej sådär knäckt som du gör nu? Kämpat. Men jag behövde bryta ihop först o känna alla de känslor av hopplöshet, vanmakt, ilska, sorg osv Och vara där ett tag Prata med några om den känslan (var egentligen bara min syster) Men sen Tex en period när ja var arbetslös (o har ingen bra familj få stöd från sånt kan ju hjälpa o kompensera rätt mkt) Tog mej ändå i kragen sökte ett jobb och fick tillslut. Men även att ha bra vänner. Alla vänner är inte bra för en. Vänner som ger dej energi, självförtroende, glädje mer än att du känner inget eller kanske tom mår sämre efter varit med dem. Vänner som är äkta, ärliga.

Sista åren sökte jag mej till kyrkan oxå (har haft knäckta perioder kanske 4 ggr i mitt liv jag är 43 nu) När jag var helt knäckt över saker som hänt. Kyrkan ger mej inte allt jag behöver av kärlek o närhet. Men endel. Och defenitivt mer än innan jag gick med. Är tex med i en bönegrupp som ses en ggr/veckan. Man träffas hemma hos var och en (turas om) pratar hur veckan varit o ber för varann om man har ngt man vill be om. Lite familjär stämning. Och vi hjälper varann privat oxå med saker tex flytthjälp eller vad det nu är. Jag tycker alltid det är jobbigt be om hjälp.

Men är man skör själv MÅSTE man ta sej över den spärren och göra det ändå. Man kan tvinga sej. Det är jobbigt. Det kan va svårt. Men det GÅR Och ju fler gånger man gjort en sån sak ju lättare går det. Även om det aldrig helt o hållet kommer gå lätt för mej. Men en sak man kan använda som gör det lättare är att säga att man kan hjälpa dem tillbax om de behöver Och verkligen göra det oxå.

Att du knarkar och super förbättrar inte situationen - tvärtom - och det vet du nog om innerst inne. Du kommer inte må bra direkt, det kommer krävas både tid och tålamod. Jag var också fast i missbrukarträsket liksom du är. Jag var beroende av opiater i två och ett halvt år, och fortsatte att supa och knapra zopiklon ett halvår efter det. Det är nu över fyra år sedan jag kickade opiaterna för gott, men det tog närmare ett år innan jag kände mig återställd.

Livet är inte menat att vara vare sig uppåt eller nedåt - det är menat att vara neutralt. Vardagarna fylls med tristess och rutiner, men det är långt mycket bättre än den djupa depression och alla vedervärdiga panikattacker som avlöste varandra när man höll på med droger. Det är skönt att bara kunna vara normal, att känna sig som en normal människa.

Du kanske har en depression i grunden som du kan behöva göra något åt (börja studera, skaffa en hobby, börja träna), men tro mig - droger och sprit gör allting hundra gånger värre. Undvik allt som får dig att må bättre för stunden, och ta tag i roten till problemet istället. Det är den enda vägen till genuin lycka (eller att åtminstone slippa vara deprimerad).

Jag säger inte att det är lätt, för det är det inte. Jag vet. Men bit i det sura äpplet och kapa drogerna. Trappa ned om du måste. Återfall hör till, det är inte hela världen (jag återföll tre gånger i mitt opiatmissbruk). Det är disciplinen och viljan som räknas.

Handlar om ren viljestyrka. Ska komma med den bittra sanningen, sålänge du är kvar i samma kompiskrets, samma miljö ( arbete, skola ) kommer du inte kunna utvecklas.

Att verkligen vilja, och vara beredd att låsa in sig själv från omvärlden för att om möjligtvis ett halvår se förbättring är en hård kamp man får utstå med sig själv.
Detta råder jag ingen göra på egen hand, försökt sluta många gånger på hemmaplan hur slutade det ?
Precis som dig, återfall. Kunde på måndagen tänka " fyfan ska aldrig röra tjacket igen", nästa helg svingade jag runt på dansgolvet för att ta taxi till någon förort och inhandla min påse och gotta mig i.
Det som tillslut fick mig sluta, var när jag blev långt inblandad i en konflikt, familjen tog stryk var tvungen att fly från orten.
Blev placerad på ett behandlingshem, har varit ren i mer än ett år. Det är fortfarande jobbigt, och förjävligt. Men en sak är klar, är nykter!

Må väl, mitt bästa tips sök dig till soc och förklara för dem hur läget ser ut. Om du har tur hjälper dem dig. Om du har otur som jag, får du söka andra vägar.
Men behandlingshem, familjehem, flykt från miljön är det viktigaste. Att börja jobba innåt när man är kvar i samma tråkiga vardag går INTE! ( motbevisa mig gärna ).

Du kan klara det, men bara du!
Våga inse din svaghet, skyll inte ifrån dig och fokusera så kommer det att gå bra!