Hippie flip, Resan ut till insidan (2g torkad mexikansk cubensis, 0,2mg Mda)

Info
Kön: Man
Ålder: Se profil om det superviktigt
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Syra, LSD, Diverse Svamp, En hel drös med RC droger, tjack, E, Mdma + en del lagliga substanser
V/L: ~68kg 187cm
Dos: 2,0/2,1g Torkad mexikansk Cubensis, 0,2mg Mda, Cannabis

Förord: För att ge lite klarhet, för det jag tänkte berätta om under själva ''försvinnandet''
så ska jag först kort berätta att under sommaren har jag genomgått flera stora personliga ändringar i livet, samt utforskat starkare psykadeliker, den inre vägen till den yttre rymden, experimenterat med chakras, yoga, meditation, andningskontroll m.m, har i princip satt in mig på att bli en psykonaut eller vad man nu vill kalla det.
Ungefär 3 veckor innan denna Hippie flip utfördes, prövade jag en dos på 4g Torkad mexikansk Cubensis, samt att det var första gången med mexikansk Cubensis.
Och fick en så oförberedd, dock synnerligt vacker upplevelse, där jag fick möta mina diagnoser, mina väktare som även nämns i denna trip
och även åkte även på en resa ''hem''.
Denna tripp blev grunden till att jag ville utföra just Hippie flip, förklaring till det kommer under rapporten.

Inledning:
Helgen var kommen, tjejen var bortrest, aptiten undanträngd, den maximala känslan av att kvällen skulle bli perfekt låg som en dimma framför ögonen på mig medans jag rusade fram och tillbaka i lägenheten för att fixa allting inför trippen.
Jag får äntligen veta att Björnen (alias: B1) och Lilbjörnen (alias:B2) är klara och redo att agera sitters, samt att ''My man'' har varorna redo för att hämtas.
B1 och b2 har tidigare suttit sitters åt mig under diverse rus, därav har jag båda som sitters.

När allt är hämtat och vi anlänt tillbaks i min lägenhet efter en del spring, så har min aptit kommit tillbaka och jag passar på att äta en ordentlig måltid innan trippen.
Efter det röker vi en gås och diskuterar förväntningar/planer samt vad jag tänker på nu innan allt för att inte ha någon obehaglig ''oro'' känsla som ligger mellan oss i luften.
b1 & b2 visar mig showen/podcasten ''Getting doug with high'' medans jag ivrigt hackar ner den torkade svampen i pytte bitar.
Vi hinner se cirkus 3 avsnitt innan jag känner att min ivrighet lagt sig lite och att det är dags, jag häller ner svampen i en liten kaffekopp med hallonkräm och mjölk, blandar om, sen håller jag för näsan för att slippa kväljningar.
Sedan bara sveper jag koppen,
''-Nu är det dags'', tänker jag...

Upcome:

Efter ca 10/15 minuter av smärre magkramper och oro mage, vilket jag alltid får på svamp, så föreslår b1 att vi röker en gås till, då han vet att det brukar lugna min mage, och föreslår att det passar rätt bra in på 30min marginalen man ska ha mellan intag av E/Mdma (i mitt fall Mda't) också.
Sagt och gjort, en gås röks, och det lilla svamp gunget, känslan av den universiella kramen som smyger sig på en, och det där övermedvetandet av allting, allas energi, tankebanor börjar sakta men säkert sprudla inom mig som ett tomtebloss nu, och gåsen la sig på det som ett totalt ''Du har ju koll på det här, lugna dig nu magen''-lugn.
Vi kommer in, och på Tv'n står Getting doug with high fortfarande på, med avsnittet där Sarah silverman och Todd glass gästar, b1 berättar att todd kommer va lite skum under avsnittet, hur skumt allt skulle bli hade jag aldrig kunnat anat dock.
Jag intar nu Mda't som är tryckt i en flour röd tablett med ett jack i mitten.
Vi slår oss ner, alla 3 tätt ihop och jag börjar få små mys krypningar, så jag belägrar mig med kuddar och smälter sakta in i mitt nya soff liv.
Svampen har nu fått grepp om mig, och jag måste förvånansvärt säga, att tro att man intagit en mer kontrollerbar dos av svamp (2 istället för 4g) , är att TOTALT lura Sig själv, the shroom knows man, och den leker med det.
Ungefär 25/30 minuter in i avsnittet så börjar även krypandet från mdat slå på, och jag inser nu att jag inte kommer kunna ha någon kontroll hur som helst.
Diskussionerna på GDWH blir mer och mer intense, och Todd glass försöker förklara i extrem detalj just hur många som är lite skumma i det alldagliga livet,
kan känna när man röker cannabis med andra och får en syl i vädret, men inte kan sluta prata, hur man kommer på sig själv med
''Jag borde bara sluta prata''
men man fortsätter ändå, och medans han förklarar detta så tar han bong hit efter bong hit, och blir själv mer o mer levande i JUST den rollen, och det läskiga va att han mer och mer kunde koppla bort helt från den diskussion han förde och plötsligt börja agera väldigt suspekt och nästintill psykotisk, (Tyckte iallafall jag i mitt tillstånd)
Vilket i sitt fall gjorde mig osäker o illa till mods.

Lägg av todd!:

''Nu har todd snackat bort mig'' tänker jag, tankarna rusar för mycket!
''Jag hann ju inte ens märka att Mdat slog på, och nu har svampen kickat rejält också, vad, fan, är, det, som pågår!?''
Jag blir orolig, men låter mig inte gå för långt i dessa tankar då jag vet hur vanliga såna här tankar är, speciellt när man tar nya droger/nya combos.
Men desto mer jag försöker lugna mig själv, så försöker svampen visa hur mycket jag underskattat den, och pressar ut flådiga vad jag vill kalla det ''sandblästrings'' trippar, som får en att se ut som man stoppat ut huvudet i motvind i 120 blås på motorvägen.
Och det enda man egentligen ser, är uppbyggnaden av ens tankar, allt i ens synfält hamnar liksom ur fokus, ljud förträngs och det blir nästan bara ett sprakande ljud i huvudet kvar.
Todd får nu sitt sista vredesutbrott över sitt ständiga pratande, och jag dras ur min lilla ''vad fan händer moment'' och kastas rakt in i GDWH diskussionen där Todd nu sitter och skriker, jag minns att jag tänker ''Shit nu kollapsar jag'', för intrycket, och känslorna som låg i avsnittet gjorde mig så illa till mods att jag tvekade på allt, till och med min existens för en sekund.
Jag beger mig ut i köket för att tankelöst stirra ner i den fulla diskhon, för att få någon sorts verklighets återkoppling.
Jag dricker vatten, gör 120 på motorvägen ansiktet om och om, samtidigt som jag taktiskt börjat stödja mitt ansikte, kind först, mot skåpluckorna ovanför diskhon.
När jag stått ensam i köket ett tag bestämmer jag mig för att dra inått, och låta hippie flippen ta över en.
Jag gör ett väl förtjänat toa besök för att slippa ''jag har bajsat/kissat på mig'' nojan man kan få när man är på väg att trippa bort.

Forts:

Hejdå:

Sedan beger jag mig tillbaks in i vardagsrummet för att stilla b1's och b2's oro över min plötsliga frånvaro, och för att berätta om min plan.
Jag ber B1 sätta på låten Koreless - Never
(https://www.youtube.com/watch?v=Yl1NMZZ-qDw)

Medans jag kvickt beger mig mot sängen, lägger mig raklång, med armarna formade som nosen på en surfingbräda ovanför mitt huvud och blundar.
Nu börjar den gosiga ''smält'' känslan slå in, min kropp känns inte längre konkret, utan den börjar sakta smälta ihop med sängen, täcket, kuddarna, väggarna, jag blir lite som en klump kräm.
Sakta men säkert så börjar även flimret bakom ögonen bilda klarare och klarare bilder, min andning blir mer och mer kontrollerad, så pass att b1 och b2 inte kunde tyda att jag andades, men man kände rejäla andetag om man höll händerna framför mig.
Plötsligt smäller det till, ett ljussken som sliter bort varenda lager av befinnande du har i den vanliga världen strålar förbi mig och jag kastas in i något som jag idag beskriver som livets timelapse

Big bang, början, materia, eter, eld, explosioner, kaos, starten av allting svindlar i storhet och makt känsla framför mig.
Jag har blivit en åskådare för livets biograf.
Jag sugs sedan snabbt framåt igenom tid o skapelser, ser galaxer kollidera, skapas, förstöras, skapas på nytt, planeter som sakta formar sig, världar blir till liv.
Till slut står jag plötsligt på en öde plats, helt ljusblå blank himmel, torr jord.
Runt mig är det tomt, men tomhets känslan finns inte,
och precis samtidigt som jag hinner lägga tanke på varför jag är så ensam men inte kan känna det, så ser jag hur två väggar av evolution,historia, våran planets historia, spelas upp som två filmer på vardera vägg bredvid mig medans jag sugs framåt och dessa väggar bildar som en levande tidslinje av upplevelser.
Under denna ''biograf'' så får jag känna alla känslor genom världshistorian, svek av förräderi mellan klaner och släkten, hatet i krig, kärleken i fredsprotester, modet i stora byggprojekt, rädslan i flykting artade situationer, jag får känna ALLT, men inte bara EN människas, utan allas genom hela världshistorians, en känsla i taget, gånger 1000.
Jag blir nu väldigt rädd, och vill skrika, fast än jag lätt skulle kunna gråta av skratt i något som skulle kunna vara THE skrattnoja, ändå vill jag bara le, men jag är ändå arg, trots att jag är världens lyckligaste människa just nu, såklart får jag varken fram ord eller ynkaste stön då allt detta händer inom loppet av sekunder, och innan jag vet ordet av så är historia lektionen klar.
Jag möts av två ljus varelser i slutet av denna biograf korridor,
dom tar tag i varsin av mina händer och beger sig sedan ut i rymden med mig.
Jag vet inte vad dessa ljus varelser var, det var inte änglar, dom var inte energier, det var som själar, eller som ett levande ting , känslan av allsmäktighet låg över dom, känslan av att man var en undersåte åt dem kunde ej undvikas och jag minns att jag får en glimt av mitt eget ansikte medans vi snabbare o snabbare lyfter från jordens yta, jag ser det där barnsligt uppskattande ansiktet, ett obestämt leende, en liten fjuttig tår som vilar på kanten av ögonfransarna, och blicken säger bara ''Lär mig allt ni kan''.

Medans vi lyfter från jorden skapas en genomsynlig stråle omkring oss 3 som går rakt ut i rymden, utanför strålen ser jag vackra krom liknande fraktaler i form av kugghjul som vrider sig och skapar det som då klart och TYDLIGT var liv,jord,materia,eter
men som jag idag skulle beskriva som flytande aluminium för att förklara det som bäst.
Dessa fraktaler skiftar sedan till att bli vackra mandala mönster, komplexa strukturer viker sig in i varandra och näst intill leker omkring oss så lång dom hinner färdas med oss ut i rymden.
Dessa varelser börjar sedan berätta en hel drös med saker för mig.
Varför jorden är väldigt ogillade av dessa varelser/ting
Varför jag, med mina diagnoser autism bipolär adhd och panikångest, inte behöver känna mig missanplats
Varför allt är som det är
Att jag kommer finna min rätta plats när tiden är inne och att dom kommer ta mig dit
Att allting har en mening, men meningen med allt agerar själv sporadiskt, därför kan livets gång ej påverkas.
Jag blev tilldelad en facit på livet i ett par sekunder, och plötsligt verkade allt så glasklart, jag kände att alla frågor jag någonsin funderat över var besvarade, alla dilemman hade löst sig, mina diagnoser var besvarade, jag visste varför jag var som jag var, varför jag gjorde det jag gjorde, och det kändes

SÅ
JÄVLA
RÄTT

Det vart en universiell känsla av välbefinnande inom mig, ett lugn, känslan av ''Nu kan jag dö lycklig, på riktigt''
Plötsligt har vi nått våran destination, det jag kallar för ''hem''

Under trippen då jag tog 4g svamp, så vart jag väckt utav B1 för att han ej fått kontakt med mig på ett tag, han vart orolig för mitt mående, och jag missade därför med saltkorns längder detta moment i den trippen, men jag visste att det var samma ställe jag hade kommit till denna gång.

Omkring mig så Var det svart, en blänkade svarthet som ändå på något sätt pulserade och var i konstant rörelse, det skapade som ett material som studsade alla känslor, tankar, allt inom sig, typ som aluminium folie kvarhåller värme, så fungerade denna materia, men jag var inte ensam här, hur stort och tomt det än kändes.
Framför mig svävade ljusformationer, levande varelser i form av ljus och glittrande ljus, sprakande ljus, skiftande färger, abstrakta former.
Men en form minns jag, och det var den stingrocke liknande formen vissa av dessa varelser hade, men dom gav inte ifrån sig känslan av att det är en konkret varelse, utan man uppfattade mer känslor,tankar, relaterade till mående, agerande, beteende osv.
Jag inser sedan att stället jag är på är mitt eget undermedvetna, och att de varelser som förde mig hit är mina inre väktare, de som puttar tillbaks mig på rätt väg.
Det som omger oss och håller oss här är mina diagnoser, de är min verklighets standard, mitt egna universums självbehärskning, min psykologiska gräns, därav den svarta, men ändå levande känslan.
Varelserna speglade minnen, saker jag ångrat, känslor jag tvekat över, saker jag tvekat över, allt man någonsin lagt i det undermedvetna för att ta i tu med någon annan dag, fanns precis framför mig.
Men inget av detta var längre MITT ansvar, jag fick mest se det för att veta att oron, ångesten, ivrigheten eller vad det nu än var, skulle raderas, jag fick ett blankt blad så att säga.

*Poff*
Allt blir vitt igen.
Jag känner hur jag sakta men ändå extremt snabbt, lite som när man tittar på ett hjul som snurrar jätte snabbt åt ett håll, så att hjulet avger skenet att det snurrar åt andra hållet, den motionen var känslan jag hade när jag föll (jätte konstigt metafor jag vet)
jag ser blurriga bilder runt om mig på allt jag nyss fått uppleva, alla känslor och tankar som sprudlat genom min skalle föll som löv på hösten omkring mig, i motsatt riktning ifrån mig.
Till slut är jag tillbaks i min kropp, inte helt i medvetande, men jag kan känna av min kropp betydligt mycket mer än för 10 minuter sedan.

Uppvaknandet, det nya jag, det tysta jag:

Jag sätter mig sakta upp, efter att jag hållit händer framför ansiktet ett tag för att försäkra mig om att jag var tillbaka helt.
Jag känner hur b1 och b2 döds stirrar på mig, då dom, vad jag fått veta nu efter, hade ruskat om mig rejält, men inte fått liv i mig alls, mina ögon hade blivit totalt mattsvarta av bara utvidgad pupill och jag rörde mig inte ur fläcken.
Dom frågar gång på gång hur jag mår och hur det gick.
Jag ger ifrån mig en tumme upp som snabb svar medans jag själv försöker inse vad i helvete det var som nyss hände.
B1 och jag går ut på balkongen för att prata, men ingenting sägs, jag hade tydligen bara suttit i skräddar sits och stirrat rakt ut på natthimmeln.
Han förstod varför såklart och gjorde ingen stor grej av det, när vi kommer in börjar jag sakta men säkert försöka förklara mig, förklara min upplevelse, och vad jag såg.
Kan lova att antalet ord jag yttrade om upplevelsen inte var mer än max 10 st, och ingen fanns i en konkret mening.
Vi släpper the storytelling för stunden och bestämmer oss för att rulla en gås och försöka snacka av oss genom den.
Väl ute släpper min häpnads spärr och jag känner hur Mdat och Svampen äntligen joinat varandra i en combined force och jag glädjer mig över det så mycket.
Beskriver situationen innan jag försvann för b1 och b2 som att stå mitt i ''the clash of the titans'' medans dom fightades om att få kontrollera mina sinnen och jag mest var en ragdoll
som fick smaka svamp sen mda sen svamp igen etc etc.

Mdat hade nästan över helt vid det laget, jag får den där gosiga mdma känslan av att jag älskar alla, alla ska älskas, kärlek till allt, till och med min glasdörrar på balkongen behöver få ett hjärta ritat på sig med mina genomsvettiga darriga fingrar.
Så polotröjs mysig som man är, så drar jag direkt igång med högtidstal om hur glad jag är över att ha b1 och b2 där och hur jävla nice vårat senaste år ihop har varit, dom instämmer och vi diskuterar gamla minnen och saker vi lärt oss av varandra.
Vi går in när gåsen, som kan ha känts som den längsta gåsen någonsin, tagit slut, och väl inne sätter vi igång diverse olika psybient,ambient låtar för att bara gunga in natten. Svampen låg kvar i och med alla pulserande hallucinationer jag fick, ljus förstärktes och ljud vart äckligt tydliga, mdat verkade sitt genom att fylla mig med kärlek och förstånd.

Nergången, och varför i helvete tänkte jag inte på det här innan:

klockan har nu blivit runt 2/3 på natten, och b1 och b2 är inte lika pigga som mig längre, och ska därför bege sig hemåt, då jag hade fått en så rimlig kontroll på det lilla ruset som fanns kvar i mig, och summerar kvällen lite vackert önskar varandra gott, vi hälsar farväl innan dom tar steget ut i den kalla vinterkylan och försvinner in i mörkret.
Jag går in, sätter mig och försöker lyssna på musik, berättar för min flickvän att jag är tillbaka helt nu, försöker rita lite för att få bort rastlösheten och för att lugna hjärnan lite.
Kanske 1-2 timmar efter att b1 och b2 gått, lägger jag mig ner för att vad jag trodde skulle vara ett helt lönlöst försök till att somna, men ack så fort och enkelt det gick!
Sov nog en dryga 4/5 timmar bara, men jäklar om jag aldrig känt mig så utvilad!

Summa summarum:

Hippie flipp är vackert, hippe flipp is life, jag är totalt hooked och detta är en kombination jag råder alla erfarna psykadelika älskare att prova, då jag själv GARANTERAT kommer pröva detta igen med andra kombinationer, samt vill jag pröva candy flip.
Under kontrollerade förhållande och med rimliga mängder av substanserna såklart!

Tipsar även p.g.a mina egna missar, om att ha minst 2/3 gåsar (Om ni röker cannabis vill säga)
till dagen efter då man kan va HELT pajko i skallen av AT:n från Mda't, därav har man ingen aptit heller (vilket gåsen hjälper en på traven med)
Så ha till godo med 2/3 gåsar för morgon,dag,kväll
Redigt fyllt kylskåp med enkla men ändå nyttiga tilltugg, inte godis!
Ta en varm dusch, tvätta dig noggrant tills DU känner dig fräsch
Bra glada feel good filmer i mängder
Samt någon som kan sitta med en under ett par timmar dagen efter, för att sitta själv dagen efter för att reda ut allt vart lite påfrestande för min redan trötta hjärna med jag klarade mig uppenbarligen fint ändå!

Och för att slippa massa gnäll, Jag är inget proffs, jag försöker inte heller utge mig som en, det jag förklarat, och berättat om är jag fullt medveten om att det pågick innanför mitt huvud och inte utanför, även om tron på en spirituell värld banar mycket vägar för mig i livet, jag betitlar inte mig själv utefter dessa erfarenheter, och råder inte folk till att pröva detta heller utan tidigare erfarenheter, jag vill bara sprida upplevelsen, sprida kärleken.

Har ni frågor är det bara att let em' rain!
Tack för mig och trippa lugnt

Astraltribute

verkar som du fick en fet tripp sitter på oändligt mycket shroom i frysen, ska nog prova på denna kombo

Det var sjukt fett! Finns såklart så mycket mer jag önskar jag kunde återminnas helt också haha
Det tycker jag du ska göra! Det som verkligen fascinerar med just Mda är att du får en mycket behagligare tripp med svampen också, man slipper mycket loopar o tanke barriärer, och allt florerar bara istället