Ni som flyttat utomlands för att jobba, saknar ni Sverige och släktingarna?

Hej!

Är ganska säker på att jag kommer få ett jobberbjudande i en stad strax utanför NY. Jag har bott där 6 månader för 5 år sen när jag gjorde mitt exjobb och trivdes riktigt bra, MEN då visste man att man bara var där temporärt. Då var det bara att casha för en skitbil och sedan börja njuta av 6 månader i NY, nu ska jag typ in ensam på IKEA för att handla möbler

Lönen är bra och jag kommer ha 3 veckor semester om året. Det som får mig att tveka är familjen och vännerna. Kommer man kunna ha riktiga vänner om man flyttar dit som 29-åring? De jag lärde känna när jag gjorde exjobbet (weed och poker varje kväll back then ) har alla stadgat sig med villa, vovve och bränsletörstig SUV så rent socialt börjar jag om från 0.

Sen har jag problemet med familj och släktingar, jag får dåligt samvete av att lämna mina föräldrar ensamma kvar. Jag kommer endast se dem en gång om året och jag är deras enda barn. De är ganska nära pensionen så då kan de ju vara 3 månader hos mig om året men frågan är om de ens skulle vilja det, vad ska de göra gamla i en stad där de inte känner någon alls förutom mig.

För att sammanfatta:
+Hyfsat bra jobb, mycket bättre betalt än i Sverige, riktigt nice stad istället för torr-Sverige.
-Kontakten med familj och släktingar kommer vara på Skype-nivå

Ni som har flyttat, saknar ni Sverige och familjen? Har ni flyttat för gott eller bara temporärt?

Hej
Efter att ha jobbat utomlands i fyra år, har jag konstaterat att det är inget som jag någonsin ångrat.
I dag finns det tekniska lösningar som gör att man kan umgås med vänner och familj dagligen.

Du lever inte på 1900 talet .
Jag jobbar själv utomlands , från och till.
Men idag finns det internet även äldre idag klara av använda typ SKYPE. De behöver ingen dator utan typ ipad funkar bra.

Det jag saknar mest är svensk bröd o mjölk heheheh annars inget alls.

Även om jag bara bor i Norge så kan jag konstatera att jag saknar det Svenska matutbudet samt de Svenska vägarna. Vänner och familj kan man träffa relativt frekvent i vilket fall.

Inte bott i sverige pa ca 9 ar. Saknaden har kommit lite i vagor , iborjan var det drygt for jag saknade polare men inte direkt familjen. Sen fick jag massa nya kompisar och borjade darfor sakna mina svenska vanner mindre och mindre + att man inser att de skaffar hus,barn m.m som gor att det softa hanget man romatiserar anda skulle varit betydligt mindre anda.

Da borjar man istallet sakna familjen mer, syskon och foraldrar och kanske lite andra slaktingar. Men, det som gor att jag fortfarande valjer att inte bo i Sverige ar att nar man val aker hem eller de kommer till mig sa spenderar man fan riktigt bra quality-time tillsammans. Man slipper det trista, sitta i soffan tillsammans och alla glor ner i mobiler eller sitta och do-snacka over en kopp kaffe i koket innan nagon maste dra till jobbet. Det blir 1-2 veckor av riktigt roligt umgange varje dag och jag foredrar faktiskt det. Sen att man kan skyepa och fa det dra "vardags-snacket" ar oxa guld vart.

Det enda jag skanar ar att kunna aka ut till somamrstugan och satta mig i bastun med farsan med en bars och bara halla kaft i 2 timmar och se nagon dalig film pa Netflix tillsammans en helg man inte orkar traffa nagon annan. far ta igen det i Jul istallet

Har ju inte flyttat så långt; bara till den norska västkusten med 90 mil till föräldrarna, men jag är praktiskt talat aldrig där och hälsar på längre. Dom har sina liv och jag har mitt. Visst pratar vi ofta i telefon men mer än så är det inte.

Sverige däremot saknar jag inte alls. Hela landet kan brinna i helvetet för allt jag bryr mig!

Jag saknar att inte kunna träffa mamma och pappa lika spontant som när man bor i samma land/stad. I övrigt saknar jag ingenting med Sverige, jag har lämnat Sverige för gott. Det skulle isåfall vara om skatten blev lägre, lönerna högre och plus massa andra saker blev till det bättre. Sannolikheten för det är noll.

Kommer du fiffla med detta jobbet också ? kör inte taxin dig till jobbet längre eller

Bor på Frankrikes atlantkust, har bott utomlands i 4 olika länder huvuddelen av min tid de 8 senaste åren och flyttade hit (igen) för 6 månader sedan. Har fast jobb sedan någon månad och jag planerar att slå mig till ro här, köpa hus eller lägenhet med min franska sambo och kanske skaffa barn.

Saknar inte Sverige speciellt mycket. Föredrar fransk mat framför svensk alla dagar även fast det självklart finns vissa saker man saknar, men flera av de kan införskaffas på det lokala IKEA-varuhuset Som någon tidigare skrivit så är fördelen med att man inte är hemma och hälsar på så mycket att det verkligen blir kvalitetstid när man väl är hemma. Dessutom har jag ju inte direkt flyttat till andra sidan jordklotet, det är lätt att åka hem om man vill det och jag har vänner och familjemedlemmar som kommer och hälsar på regelbundet.

Det jag saknar med Sverige är väl mest naturen (skogarna och sjöarna) och den svenska sommaren. Om man får barn så är det också suveränt att vara förälder och jobba i Sverige med extremt generös föräldrarledighet, VAB, dagis och så vidare. I övrigt finns det mest fördelar med livet här:
- Maten är godare och restaurangerna mycket bättre och kostar en bråkdel av vad ett restaurangbesök kostar i Sverige. Älskar fisk och skaldjur så jag bor verkligen på rätt ställe.
- Folk är artigare och öppnare.
- Sommaren här varar typ ett halvår, hösten är varm och mild (gick i shorts fram till början av november) och vinter existerar inte (hatar snö). Den mörka svenska hösten och vintern är väldigt avlägsna.
- Samhällsdebatten och debattklimatet här är mycket mera tolerant och intellektuellt, när man bor utomlands inser man verkligen vilken smal åsiktskorridor vi har i Sverige och vilken infantil samhällsdebatt.
- Transporterna (vägar, järnvägar) är mycket bättre (när det inte är strejk), att åka tåg i Frankrike är en dröm jämfört med fucking SJ, har aldrig varit med om en försening.

Så nej, jag saknar inte Sverige speciellt mycket, det där med borta bra men hemma bäst är inte något som jag skriver under på.

Självklart ska du ta jobbet/chansen och att upptäcka världen lite.

Hur jäkla nöjd tror du att du kommer vara om X antal år att veta om att du sket i detta för att dina föräldrar inte skulle bli ledsna att du flyttade för långt bort!?...

Eller ur deras perspektiv, vårat barn hade chansen, men vi ville ju inte bli ledsna så han fick stanna kvar i Sverige. Han missade en stor chans, men vi är ju glada att ha honom i närheten... och sen dör de... haha eller nåt

VA INTE EN FEGIS!

Trots mina 20 år i utlandet, blev det självklart att inte ta sig från Singapore eller SydAfrika för begravningar, bröllop och andra släktrelaterade traditioner i hemlandet.

Moderna människor prioriterar familjebundna måsten mindre idag än tidigare, kanske av bekvämlighetsskäl. Jag saknade svenskt kaffe.

Jag jobbar i USA och har varit här i över 6 år. Visst saknar jag min familj och vänner, men jag kan inte säga att jag saknar Sverige. Du kommer inte ha några problem att träffa nya vänner. Seriöst, du har chansen att få ett bra jobb och bo i närheten av New York, vad är problemet?