Hjälp! Natten är dagens mor!

Ang. Natten är dagens mor av Lars Noren. Kan någon ge mig en hjälpande hand på den här frågan?

Pjäsen uruppfördes 1982 och ansågs då vara trendbrytande inom scenkonst. På vilket sätt? Ta reda på vilka ämnen som teatern hade berört under 1970-talet och vad man intresserade sig för på 1980-talet istället. 



Har du någon som helst källhänvisning om "Natten är dagens mor"? Vore trevligt att få ta del av det...

Den här pjäsen bad jag SVT att publicera i öppet arkiv, vilket de också gjorde. Även uppföljaren "Kaos är granne med Gud" finns där. Båda är otroligt bra.

Mvh

tt

Hörru, tack för bumpen och för den informationen, mycket uppskattat. Ska genast kolla in dem, tack...
Edit:
Hörde du det va, bra va?

Tack!

Väl bekomme, båda två! Satt som klistrad framför TV:n när de sändes på 80-talet och blev lika fascinerad när jag såg dem igen för något år sedan! Både dialogen och skådelspelarna är lysande!

Mvh

tt

Jag tycker inte andra ska göra dina skoluppgifter, varför inte googla och se vad du får upp? Och sedan skriva en sammanfattning av det, det är så man lär sig, inte att andra matar en.


Men det som är trendbrytande med Norén är väl att han inte väjde för det svarta. Hans pjäser handlar om elefanten i rummet. Och människors oförmåga att hantera den är min analys.

Han tränger in i själen på elefanten, och visar hur den påverkar omgivningen.
Jag såg både Natten är dagens mor, och Kaos är granne med Gud, men det är ju längesedan.
Den andra frågan går ju att googla på. "Scenkonst 70 talet" tex.

Den här pjäsen och ett par andra som kom samma säsong innebar väl framförallt ett stort genombrott för Lars Norén personligen som dramatiker. Under 70-talet hade han varit mest känd som poet, både infallsrik, egenartad och produktiv, men runt 1980 växlade han på allvar över till dramatik, och det skaffade honom en helt ny, bred publik och ett nytt tilltal.

Jag såg själv den första uppsättningen av Natten är dagens mor - den från Malmö stadsteater med Göran Dyrssen som David och Wallis Grahn som mamman - i Lund hösten 1982, och det var helt enkelt lysande teater. Fantastiskt flyt, en förtätad stämning på scenen och ett rytmiskt, färgstarkt spel som lyfte fram det på en gång nervpirrande, groteska och ibland komiska i texten. Tror att i princip alla i den stora salongen insåg att den här mannen är en ny stor dramatiker. Var det radikalt nytt? Tja, inte som att ingen hade hört talas om något liknande tidigare. Anknytningen till Strindberg och till Eugene O'Neills "Lång dags färd mot natt" är ju uppenbar, men det var nog ett bra tag sedan man hade sett en så på en gång färgstark och laddad pjäs om en familj i sönderfall på en svensk teater. Jag kan tänka mig att de som var litet äldre uppfattade det som att här vände man blad från 70-talets politiska parollteater och fokuserade tydligt på familjedramat, men med en svärta och precision som vi inte hade sett i Sverige på länge (bortsett från en del av Bergmans filmer)