För två månader fick jag en liten idé. Så här blev resultatet.
Allt är sedan tidigare postat i huvudtråden för längdskidor.
Inledning
Som en nedräkning, men kanske mer ett tidsfördriv, tänkte jag lista Sveriges 50 mest intressanta skidåkare inför den kommande säsongen. Men hur jag än försökte lyckades jag inte få ned listan till färre än 52 åkare. Så det fick helt enkelt bli 52 åkare på min topp-50-lista.
De 34 första listan är de som tog världscuppoäng förra säsongen, därefter kommer våra två bästa juniorer och till sist 16 wildcards som kan vara värda att hålla extra koll på. 25 damer och 25 herrar samt bästa junior av varje kön ingår i listan.
Jag tänkte presentera en åkare varje dag, vilket betyder, om jag räknat rätt, att sista åkaren kommer presenteras dagen innan Bruksvallarna inleds. Här kommer jag gå igenom åkarens tidigare säsonger men framförallt vilka förhoppningar vi kan ha på åkaren vad gäller VM-medaljer, VM-start eller möjlighet att ta världscuppoäng. Hoppas ni gillar det.
Register
Kapitel 1 – Charlotte Kalla
Född: 1987
Klubb: Piteå Elit SK
Världscuppoäng: 783
Resultatsida: http://data.fis-ski.com/dynamic/athl...86&type=result
Charlotte Kalla är kanske Sveriges bästa damskidåkare genom tiderna, en supertalang med flera JVM-guld, vann Tour de Ski som förstaårssenior och som i sin OS-debut vann guld direkt. Men sedan tog det stopp, Kalla saknar riktiga individuella segrar (hon har varit snabbast några jaktstarter dock, senast i Kuusamo ifjol) de senaste fyra åren. Fjolåret var ändå ett uppsving, bortprioriterandet av sprint gjorde att Kalla återigen kunde räknas in bland de allra bästa distansåkarna med OS-silver i både skiathlon och 10 km klassiskt, fyra pallplatser i världscuplopp och framförallt det närmast episka OS-guldet i stafett.
Inför årets VM finns en distans som sticker ut extra, Kallas OS-gulddistans 10 km fristil. Bland utmanarna finns regerande världsmästaren Therese Johaug och Lahtissegraren Marit Björgen som jagar den enda mästerskapstitel hon saknar. Om Kalla presterar på topp lär inga andra kunna slå henne, vilket skulle betyda Kallas första individuella VM-medalj. Ska det också bli guld krävs nog även segrar i världscupen längs vägen, allra helst i genrepet i Östersund. Precis som hon vann genrepet i Canmore 2010.
Övriga chanser är såklart stafetterna (om hon åker sprintstafetten) och kanske också skiathlon, som hon dock haft svårt med i Falun. Chansen i sprint är liten och jag anser att hon borde göra som i OS och avstå den för att spara krafterna till annat. Kalla var fyra i Holmenkollens tremil, men långt efter norskorna och om också Kowalczyk tillkommer lär även den medaljchansen vara liten om ingen stor utveckling skett.
Kapitel 2 – Calle Halfvarsson
Född: 1989
Klubb: Falun-Borlänge SK
Världscuppoäng: 632
Resultatsida: http://data.fis-ski.com/dynamic/athl...14&type=result
Falun-Borlänge är en av de bästa klubbarna i Sverige men den ende hemmaåkaren som kan känna sig given i VM-laget är Calle Halfvarsson. Han gjorde ett väldigt fint VM 2013, som mästerskapsdebutant, med silver i stafett och platserna 7-7-6 i sprint, skiathlon och 15 km fristil. Fjolårets inledning lovade också gott med en sjätteplats i Kuusamotouren och åttondeplats i Tour de Ski, toppat med segern i Oberhofs fristilssprint. Men en magsjuka satte stopp för framgångar i OS där det blev en 17:e plats i sprinten. Tredjeplatsen i Faluns för-VM-sprint ger dock förhoppningar om att årets VM kan bli lika bra, eller ännu bättre, som 2013.
Halfvarssons bästa medaljchanser i VM lär vara stafetterna, men då gäller det att platsa. Redan i Val di Fiemme var det många sprinters som hängde med och årets bana är lite lättare, vilket bäddar för Jönsson och Peterson att orka. Och inte blir det enklare att peta Nelson efter dennes bragdsträcka med fall och seger på förstasträckan i Sochi.
Sprinten är kanske bästa chansen individuellt, men kom ihåg att Northug och Cologna saknades, Hattestad blev diskad är att rammat någon godtycklig ryss, samt att Poltoranin inte var i slag, så det kommer inte bli lika lätt. Intervallstarten i Lillehammer, där Halfvarsson ledde stort efter 2 km, verkar varit en väckarklocka då han i Davos, Toblach och Lahtis kört loppen mycket jämnare (slutplaceringen blev dock inte nämnvärt bättre). Ska sjätteplatsen från VM förbättras krävs dock en hård öppning – och att han orkar med den. Skiathlon lär bli svår om den mer fartfyllda och offensiva åkning som flera visat upp på sistone fortsätter, framförallt om mördarbacken ska tas ett antal gånger. På femmilen kan han möjligen få en hjälpryttarroll de första milen åt Olsson och Richardsson, men mer troligt är att Södergren, Hellner och Eriksson gör upp om de två sista platserna.
Kapitel 3 – Daniel Richardsson
Född: 1982
Klubb: Hudiksvalls IF
Långloppslag: Lager 157 Ski Team
Världscuppoäng: 551
Resultatsida: http://data.fis-ski.com/dynamic/athl...46&type=result
Vissa slår igenom som juniorer, andra i början av senioråldern. Richardsson gjorde sin första världscuptävling utomlands som 25-åring, VM-debut som 26-åring – och tog OS-guld som 27-åring. En vecka innan VM 2011 var han bäst i världen, men dåliga skidor gav en 42:a plats. Sen följde två sämre år och när Richardsson var inblandad i en bilolycka förra sommaren, där hans svåger omkom och hans korsband trasades sönder, var det få som trodde att han skulle få stå högst upp på en prispall igen.
Men Richardsson gav sig inte. Istället för att operera korsbandet valde han att med målmedveten och disciplinerad träning få stabilitet i knäet och samtidigt satsa mot OS. Efter en trevande inledning visade han att med femteplatsen i Lenzerheide att han var att räkna med igen. OS inleddes med en fin sjundeplats i skiathlon, vilket följdes upp med det dramatiska intervallstartsloppet. Efter en lugn inledning närmaste sig Richardsson toppen mellantid för mellantid och med 600 meter kvar var han bara 2 sekunder efter unge finländaren Niskanen. Men få kan staka som Richardsson och med bara 2 tiondelar tog han sig förbi och upp på bronsplats, hans första individuella mästerskapsmedalj någonsin. Detta följdes sedan upp med guld i stafetten, där han på andrastäckan körde ifrån alla länder med fristilsåkare, och en åttondeplats på femmilen.
Men framgångarna var inte slut i och med OS. I Lahtis blev han tvåa, trots lösa och svåra förhållande. Veckan efter var det dags för Holmenkollens femmil och trots vurpa efter halva loppet var han med Sundby och Legkov när loppet skulle avgöras. Bilderna uppe på Gratishaugen (som ju inte längre är gratis och därför härmed döps om till Richardssonhyllan), där kameramannen fick oss att tro att Sundby åkte baklänges, visade vilken styrka Richardsson besitter i stakningen. Även i Falun visade han sin styrka när han sprängde sönder klungan i skiathlon och slutade på fjärdeplats. Sista beviset på Daniels stakstyrka förra säsongen visade han i Årefjällsloppet, där långloppsspecialisterna fick se sig utklassade på deras egna hemmaplan.
Richardsson har två stora guldchanser i VM, stafetten och femmilen, där duellen mot Johan Olsson skulle kunna bli mästerskapets bästa. I stafetten är han given tillsammans med Hellner och Olsson och sedan får Nelson, Halfvarsson eller någon annan slåss om den sista platsen. Även i skiathlon och 15 km fristil räknas Richardsson som en av de 10 bästa, men chansen till medalj får ändå ses som liten. Veckan efter VM avgörs också Vasaloppet, vilket också lär vara ett av Richardssons stora mål med året. Tre stora segrar, inom loppet av nio dagar, är det få som klarar av. Men är det någon som kan göra det så är det Daniel.
Allt är sedan tidigare postat i huvudtråden för längdskidor.
Inledning
Som en nedräkning, men kanske mer ett tidsfördriv, tänkte jag lista Sveriges 50 mest intressanta skidåkare inför den kommande säsongen. Men hur jag än försökte lyckades jag inte få ned listan till färre än 52 åkare. Så det fick helt enkelt bli 52 åkare på min topp-50-lista.
De 34 första listan är de som tog världscuppoäng förra säsongen, därefter kommer våra två bästa juniorer och till sist 16 wildcards som kan vara värda att hålla extra koll på. 25 damer och 25 herrar samt bästa junior av varje kön ingår i listan.
Jag tänkte presentera en åkare varje dag, vilket betyder, om jag räknat rätt, att sista åkaren kommer presenteras dagen innan Bruksvallarna inleds. Här kommer jag gå igenom åkarens tidigare säsonger men framförallt vilka förhoppningar vi kan ha på åkaren vad gäller VM-medaljer, VM-start eller möjlighet att ta världscuppoäng. Hoppas ni gillar det.
Register
2J ANDERSSON Ebba
41 ANDERSSON Simon
50 AULAND Clara
31 BERGSTRÖM Martin
20 BLECKUR Sofia
32 BRYNTESSON Robin
38 BURMAN Jens
48 DAHLQVIST Maja
42 DYVIK Anna
21 EDIN Johan
8 ERIKSON Hanna
49 ERIKSSON Gustav
14 ERIKSSON Jens
46 ERIKSSON Mia
16 FALK Hanna
19 HAAG Anna
2 HALFVARSSON Calle
4 HELLNER Marcus
37 HENRIKSSON Sofia
13 INGEMARSDOTTER Ida
24 JOHANSSON Martin
12 JOHANSSON NORGREN Britta
45 JONSSON Fredrik
9 JÖNSSON Emil
1 KALLA Charlotte
33 KARLSSON Anton
43 LAGESON Simon
39 LARSEN Lisa
26 LINDBLAD Anton
7 LINDBORG Sara
36 MODIN Jesper
34 MOHLIN Elin
10 NELSON Lars
11 NILSSON Stina
17 OLSSON Johan
22 PAJALA Magdalena
25 PERSSON Simon
6 PETERSON Teodor
29 QUICKLUND Carl
3 RICHARDSSON Daniel
47 RUUS Marcus
15 RYDQVIST Maria
27 SETTLIN Evelina
23 SUNDIN Marika
35 SUNDLING Jonna
40 SVAN Julia
1J SVENSSON Oskar
28 SÖDERGREN Anders
30 SÖDERHIELM Tiio
44 SÖMSKAR Linn
5 WIKEN Emma
18 ÖBERG Jennie
41 ANDERSSON Simon
50 AULAND Clara
31 BERGSTRÖM Martin
20 BLECKUR Sofia
32 BRYNTESSON Robin
38 BURMAN Jens
48 DAHLQVIST Maja
42 DYVIK Anna
21 EDIN Johan
8 ERIKSON Hanna
49 ERIKSSON Gustav
14 ERIKSSON Jens
46 ERIKSSON Mia
16 FALK Hanna
19 HAAG Anna
2 HALFVARSSON Calle
4 HELLNER Marcus
37 HENRIKSSON Sofia
13 INGEMARSDOTTER Ida
24 JOHANSSON Martin
12 JOHANSSON NORGREN Britta
45 JONSSON Fredrik
9 JÖNSSON Emil
1 KALLA Charlotte
33 KARLSSON Anton
43 LAGESON Simon
39 LARSEN Lisa
26 LINDBLAD Anton
7 LINDBORG Sara
36 MODIN Jesper
34 MOHLIN Elin
10 NELSON Lars
11 NILSSON Stina
17 OLSSON Johan
22 PAJALA Magdalena
25 PERSSON Simon
6 PETERSON Teodor
29 QUICKLUND Carl
3 RICHARDSSON Daniel
47 RUUS Marcus
15 RYDQVIST Maria
27 SETTLIN Evelina
23 SUNDIN Marika
35 SUNDLING Jonna
40 SVAN Julia
1J SVENSSON Oskar
28 SÖDERGREN Anders
30 SÖDERHIELM Tiio
44 SÖMSKAR Linn
5 WIKEN Emma
18 ÖBERG Jennie
Kapitel 1 – Charlotte Kalla
Född: 1987
Klubb: Piteå Elit SK
Världscuppoäng: 783
Resultatsida: http://data.fis-ski.com/dynamic/athl...86&type=result
Charlotte Kalla är kanske Sveriges bästa damskidåkare genom tiderna, en supertalang med flera JVM-guld, vann Tour de Ski som förstaårssenior och som i sin OS-debut vann guld direkt. Men sedan tog det stopp, Kalla saknar riktiga individuella segrar (hon har varit snabbast några jaktstarter dock, senast i Kuusamo ifjol) de senaste fyra åren. Fjolåret var ändå ett uppsving, bortprioriterandet av sprint gjorde att Kalla återigen kunde räknas in bland de allra bästa distansåkarna med OS-silver i både skiathlon och 10 km klassiskt, fyra pallplatser i världscuplopp och framförallt det närmast episka OS-guldet i stafett.
Inför årets VM finns en distans som sticker ut extra, Kallas OS-gulddistans 10 km fristil. Bland utmanarna finns regerande världsmästaren Therese Johaug och Lahtissegraren Marit Björgen som jagar den enda mästerskapstitel hon saknar. Om Kalla presterar på topp lär inga andra kunna slå henne, vilket skulle betyda Kallas första individuella VM-medalj. Ska det också bli guld krävs nog även segrar i världscupen längs vägen, allra helst i genrepet i Östersund. Precis som hon vann genrepet i Canmore 2010.
Övriga chanser är såklart stafetterna (om hon åker sprintstafetten) och kanske också skiathlon, som hon dock haft svårt med i Falun. Chansen i sprint är liten och jag anser att hon borde göra som i OS och avstå den för att spara krafterna till annat. Kalla var fyra i Holmenkollens tremil, men långt efter norskorna och om också Kowalczyk tillkommer lär även den medaljchansen vara liten om ingen stor utveckling skett.
Kapitel 2 – Calle Halfvarsson
Född: 1989
Klubb: Falun-Borlänge SK
Världscuppoäng: 632
Resultatsida: http://data.fis-ski.com/dynamic/athl...14&type=result
Falun-Borlänge är en av de bästa klubbarna i Sverige men den ende hemmaåkaren som kan känna sig given i VM-laget är Calle Halfvarsson. Han gjorde ett väldigt fint VM 2013, som mästerskapsdebutant, med silver i stafett och platserna 7-7-6 i sprint, skiathlon och 15 km fristil. Fjolårets inledning lovade också gott med en sjätteplats i Kuusamotouren och åttondeplats i Tour de Ski, toppat med segern i Oberhofs fristilssprint. Men en magsjuka satte stopp för framgångar i OS där det blev en 17:e plats i sprinten. Tredjeplatsen i Faluns för-VM-sprint ger dock förhoppningar om att årets VM kan bli lika bra, eller ännu bättre, som 2013.
Halfvarssons bästa medaljchanser i VM lär vara stafetterna, men då gäller det att platsa. Redan i Val di Fiemme var det många sprinters som hängde med och årets bana är lite lättare, vilket bäddar för Jönsson och Peterson att orka. Och inte blir det enklare att peta Nelson efter dennes bragdsträcka med fall och seger på förstasträckan i Sochi.
Sprinten är kanske bästa chansen individuellt, men kom ihåg att Northug och Cologna saknades, Hattestad blev diskad är att rammat någon godtycklig ryss, samt att Poltoranin inte var i slag, så det kommer inte bli lika lätt. Intervallstarten i Lillehammer, där Halfvarsson ledde stort efter 2 km, verkar varit en väckarklocka då han i Davos, Toblach och Lahtis kört loppen mycket jämnare (slutplaceringen blev dock inte nämnvärt bättre). Ska sjätteplatsen från VM förbättras krävs dock en hård öppning – och att han orkar med den. Skiathlon lär bli svår om den mer fartfyllda och offensiva åkning som flera visat upp på sistone fortsätter, framförallt om mördarbacken ska tas ett antal gånger. På femmilen kan han möjligen få en hjälpryttarroll de första milen åt Olsson och Richardsson, men mer troligt är att Södergren, Hellner och Eriksson gör upp om de två sista platserna.
Kapitel 3 – Daniel Richardsson
Född: 1982
Klubb: Hudiksvalls IF
Långloppslag: Lager 157 Ski Team
Världscuppoäng: 551
Resultatsida: http://data.fis-ski.com/dynamic/athl...46&type=result
Vissa slår igenom som juniorer, andra i början av senioråldern. Richardsson gjorde sin första världscuptävling utomlands som 25-åring, VM-debut som 26-åring – och tog OS-guld som 27-åring. En vecka innan VM 2011 var han bäst i världen, men dåliga skidor gav en 42:a plats. Sen följde två sämre år och när Richardsson var inblandad i en bilolycka förra sommaren, där hans svåger omkom och hans korsband trasades sönder, var det få som trodde att han skulle få stå högst upp på en prispall igen.
Men Richardsson gav sig inte. Istället för att operera korsbandet valde han att med målmedveten och disciplinerad träning få stabilitet i knäet och samtidigt satsa mot OS. Efter en trevande inledning visade han att med femteplatsen i Lenzerheide att han var att räkna med igen. OS inleddes med en fin sjundeplats i skiathlon, vilket följdes upp med det dramatiska intervallstartsloppet. Efter en lugn inledning närmaste sig Richardsson toppen mellantid för mellantid och med 600 meter kvar var han bara 2 sekunder efter unge finländaren Niskanen. Men få kan staka som Richardsson och med bara 2 tiondelar tog han sig förbi och upp på bronsplats, hans första individuella mästerskapsmedalj någonsin. Detta följdes sedan upp med guld i stafetten, där han på andrastäckan körde ifrån alla länder med fristilsåkare, och en åttondeplats på femmilen.
Men framgångarna var inte slut i och med OS. I Lahtis blev han tvåa, trots lösa och svåra förhållande. Veckan efter var det dags för Holmenkollens femmil och trots vurpa efter halva loppet var han med Sundby och Legkov när loppet skulle avgöras. Bilderna uppe på Gratishaugen (som ju inte längre är gratis och därför härmed döps om till Richardssonhyllan), där kameramannen fick oss att tro att Sundby åkte baklänges, visade vilken styrka Richardsson besitter i stakningen. Även i Falun visade han sin styrka när han sprängde sönder klungan i skiathlon och slutade på fjärdeplats. Sista beviset på Daniels stakstyrka förra säsongen visade han i Årefjällsloppet, där långloppsspecialisterna fick se sig utklassade på deras egna hemmaplan.
Richardsson har två stora guldchanser i VM, stafetten och femmilen, där duellen mot Johan Olsson skulle kunna bli mästerskapets bästa. I stafetten är han given tillsammans med Hellner och Olsson och sedan får Nelson, Halfvarsson eller någon annan slåss om den sista platsen. Även i skiathlon och 15 km fristil räknas Richardsson som en av de 10 bästa, men chansen till medalj får ändå ses som liten. Veckan efter VM avgörs också Vasaloppet, vilket också lär vara ett av Richardssons stora mål med året. Tre stora segrar, inom loppet av nio dagar, är det få som klarar av. Men är det någon som kan göra det så är det Daniel.
__________________
Senast redigerad av R.O.S.H 2014-11-19 kl. 09:45.
Senast redigerad av R.O.S.H 2014-11-19 kl. 09:45.