Vill inte skrämma upp någon i onödan men jag skriver det här ändå. För jag tycker det är ganska viktigt.
Senaste trenden bland oss "netoholics" är att vi har blivit mer och mer oroliga för vår hälsa. Man har till och med infört begreppet: Näthypokondriker.
Har ätit Zyprexa sedan tio år tillbaka och slutade för ca två månader sedan av just hälsoskäl. Det var ganska sedvanliga biverkningar i form av kraftig viktökning, ökad nivå av blodfetter och en del andra saker. I mitt fall kan ett beslut om att trappa ut på egen hand få mycket allvarliga konsekvenser. Där om råder ingen tvivel men jag är en garanterat besvärlig patient att ha att göra med och är beredd att ta risker på liv och död. Jag ser ganska odramatiskt på det hela. Har haft ett sanslöst hårt liv och det kunde ha tagit slut redan för 20 år sedan.
På senare tid har jag dock börjat önska att leva lite längre. Detta efter att ha varit självmordskandidat i mer än tjugo år. Det finns en del saker man vill uppleva innan man tar farväl av jordelivet. Att hålla på att äta psykofarmaka livet ut är inte riktigt optimalt. Man förkortar sitt liv helt enkelt. Därom råder ingen tvivel och som jag sa så har jag just nu ingen lust att avsluta det i förtid.
För att förlänga livet lite till så plockade jag slutligen bort Zyprexa och hade jag inte haft nog med problem innan, så började helvete nu! Vad är det egentligen jag ätit? De utsättningsproblem jag upplever finns såvitt jag kunnat finna, inte att läsa om någonstans? Har försökt att prata med vården men de fattar ingenting. Jag har väldigt svårt att förklara helt enkelt! Är det psykisk ohälsa det handlar om? Finns inget just nu som tyder på det. Det är helt enkelt någon form av kemisk obalans i kroppen. Jag borde nog ha slutat tidigare faktiskt. Men det är så dags att komma på det nu?
Symptom: Jag svettas ganska ordentligt hela dagarna och det går som kraftiga "stötpulser" genom kroppen varannan minut hela dygnet runt. Mycket läskigt och irriterande.
Jag är en riktigt tuffing som gått med psykoser under många många år och har alltså till och med gått och jobbat med det. Vidare så fick jag en biverkning av en annan medicin som gjorde att jag trillade i en trappa och slog upp ett 20 cm jack in till skallbenet. Jag tog det hela med ro och gick ut på balkongen och tände en cigg. Sen åkte jag in så de kunde sy ihop skiten. Det tror jag räcker som argument för att jag inte direkt är nån gnällspik.
Hetsa nu inte upp er för det här! Ta det lugnt bara. Vi skall alla dö någon gång. Men för min del är jag inte så sugen på det just nu.
Jag ser det här inlägget mer som ett sätt att dokumentera saker (Jag är djävligt noga med att dokumentera). Problemen jag upplever är väldig individuellt och finns som sagt inte att läsa om någonstans. Men faktum är att som hälsan utvecklar sig just nu så kan jag faktiskt på fullaste allvar, tvärdö! Så illa är det faktiskt!
Eller också har jag blivit näthypokondriker? Har faktiskt ingen aning. Jag är lika frågande som alla andra...
En sak till: Jag är ganska ny här på Flashback och jag vet inte riktigt hur folk kommer reagera på det jag skriver. Var snäll och såga inte det här inlägget jäms med fotknölarna. Jag har nog med problem ändå. Jag är en extremt udda typ med ett väldigt speciellt sätt att uttrycka mig på. Det finns helt enkelt bara "en av mig" i hela Sverige. Det är lika bra att var tydlig med det.
Senaste trenden bland oss "netoholics" är att vi har blivit mer och mer oroliga för vår hälsa. Man har till och med infört begreppet: Näthypokondriker.
Har ätit Zyprexa sedan tio år tillbaka och slutade för ca två månader sedan av just hälsoskäl. Det var ganska sedvanliga biverkningar i form av kraftig viktökning, ökad nivå av blodfetter och en del andra saker. I mitt fall kan ett beslut om att trappa ut på egen hand få mycket allvarliga konsekvenser. Där om råder ingen tvivel men jag är en garanterat besvärlig patient att ha att göra med och är beredd att ta risker på liv och död. Jag ser ganska odramatiskt på det hela. Har haft ett sanslöst hårt liv och det kunde ha tagit slut redan för 20 år sedan.
På senare tid har jag dock börjat önska att leva lite längre. Detta efter att ha varit självmordskandidat i mer än tjugo år. Det finns en del saker man vill uppleva innan man tar farväl av jordelivet. Att hålla på att äta psykofarmaka livet ut är inte riktigt optimalt. Man förkortar sitt liv helt enkelt. Därom råder ingen tvivel och som jag sa så har jag just nu ingen lust att avsluta det i förtid.
För att förlänga livet lite till så plockade jag slutligen bort Zyprexa och hade jag inte haft nog med problem innan, så började helvete nu! Vad är det egentligen jag ätit? De utsättningsproblem jag upplever finns såvitt jag kunnat finna, inte att läsa om någonstans? Har försökt att prata med vården men de fattar ingenting. Jag har väldigt svårt att förklara helt enkelt! Är det psykisk ohälsa det handlar om? Finns inget just nu som tyder på det. Det är helt enkelt någon form av kemisk obalans i kroppen. Jag borde nog ha slutat tidigare faktiskt. Men det är så dags att komma på det nu?
Symptom: Jag svettas ganska ordentligt hela dagarna och det går som kraftiga "stötpulser" genom kroppen varannan minut hela dygnet runt. Mycket läskigt och irriterande.
Jag är en riktigt tuffing som gått med psykoser under många många år och har alltså till och med gått och jobbat med det. Vidare så fick jag en biverkning av en annan medicin som gjorde att jag trillade i en trappa och slog upp ett 20 cm jack in till skallbenet. Jag tog det hela med ro och gick ut på balkongen och tände en cigg. Sen åkte jag in så de kunde sy ihop skiten. Det tror jag räcker som argument för att jag inte direkt är nån gnällspik.
Hetsa nu inte upp er för det här! Ta det lugnt bara. Vi skall alla dö någon gång. Men för min del är jag inte så sugen på det just nu.
Jag ser det här inlägget mer som ett sätt att dokumentera saker (Jag är djävligt noga med att dokumentera). Problemen jag upplever är väldig individuellt och finns som sagt inte att läsa om någonstans. Men faktum är att som hälsan utvecklar sig just nu så kan jag faktiskt på fullaste allvar, tvärdö! Så illa är det faktiskt!
Eller också har jag blivit näthypokondriker? Har faktiskt ingen aning. Jag är lika frågande som alla andra...
En sak till: Jag är ganska ny här på Flashback och jag vet inte riktigt hur folk kommer reagera på det jag skriver. Var snäll och såga inte det här inlägget jäms med fotknölarna. Jag har nog med problem ändå. Jag är en extremt udda typ med ett väldigt speciellt sätt att uttrycka mig på. Det finns helt enkelt bara "en av mig" i hela Sverige. Det är lika bra att var tydlig med det.
