Vilka allierade kan du tänka dig?

Om du som anka skulle överväga att tillfälligt alliera dig med andra med annorlunda mål och värderingar, vilka skulle de då vara? Med andra ord, vilka har du så pass mycket respekt för att du känner att du i alla fall kan föra ett samtal med dem? (Till skillnad från nuvarande makthavare då detta ju är en fullständig omöjlighet)

HBTQ-trams, sexualisering av våra barn, propaganda, hjärntvätt, lögner, ohämmad invandring, högre skatter, mindre frihet, mer radikal socialism, krigshets och totalt vansinniga politiker... Verkligheten förvandlas snabbt till en mardröm och vi måste säga nej. Stopp. Exempelvis genom att en vacker dag bara skita i att betala skatt, ägna oss åt äkta marknader och annat frihetligt. Men för att bli fler, vem kan vi alliera oss med? Säg att 50 ankor vägrar betala skatt from ett visst datum. Detta kanske är en siffra som staten kan göra ett exempel av. Men om man är 2000? 5000? Jag vågar nog påstå att det är ett ganska seriöst problem för en fullständigt handikappad minoritetsregering bestående av högstadie-dropouts. Klaus och Hans menade ju att detta är den bästa regeringen på länge, eftersom den är totalt oförmögen att handla. Men vem kan du tänka dig att gå ihop med för att säga nej, med en gemensam röst?

Ser fram emot intressanta samtal.

Nu är jag inte anka men om man ser till det stora hela så ligger väl KD närmast eller SD då överrepresantionen av kristna inom anarko-kapitalismen är uppenbar. Det svåra blir väl att övertyga ankorna om det då dom rebelliskt inte håller med någon då all politik är våld enligt dom om den nu inte skulle komma från den "fria" marknaden, vad det nu har för betydelse då det har exat samma uppgift och tillvägagångssätt.

Men att majoriteten av ankorna är religiösa är ett intressant faktum då ankor tenderar att vilja hävda sig och arrogant peka på att deras ideologi och utopi är vetenskap och samtidigt försvara Gud och hans värderingar. Mises sa själv att praxeologin varken kan bevisas eller motbevisas vetenskapligt eller historiskt utan man får helt enkelt bara acceptera hans ord som lag. Låter som religion för mig.

Det är ju vettigt att samtala och diskutera med vem som helst och gå samman med de som snabbast för oss till det läget när det blir lagligt (eller de facto säkert att göra det) att gå ur svenska staten och bilda fristäder. Den enda risken med att gå samman med andra är att om man uppträder med vissa så kommer andra att se ned på en och inte vilja diskutera med en.

Vilket är då bäst? Säg att staten inte kan stoppa 1000 personer som går ur staten och att dessa kommer kunna gå runt eventuella statliga hinder och handla med andra samhällen så pass väl att det blir långsiktigt hållbart. Om vi då blir 1000 personer skulle jag själv nog kunna tänka mig att ställa mig bredvid reformerade kommunister och nazister, d.v.s. de kommunister och nazister som går med på att andra lever annorlunda än de själva och bara vill leva med centralplanering och rasinstitut för sig själva och låter alla som vill gå ifrån deras samhälle.

Annars tänker jag mig att det kan bli möjligt att skapa en bred allians mellan alla i samhället redan nu. Såhär, det är bra att kunna förstå andras perspektiv och ju mer man förstår andras perspektiv, desto mer sannolikt är det att alla kommer att kunna komma överens om en gemensam politik (som skulle kunna vara att alla får bestämma själva vad de skall göra). För, folk som har samma information och samma förståelse för hur man tolkar information, kommer att nå fram till samma slutsatser. Sedan är det bara en fråga om värderingar, och vi människor är ju inte så otroligt olika varandra att vi inte kan komma överens på de punkterna. Det är något jag tänkt på och även börjat (med att läsa ekonomisk litteratur som talar för välfärdsstaten bl.a.).

http://ordningochanarki.blogspot.se/...l-politik.html
(FB) Vad sägs om att läsa varandras litteratur?
http://thebestpoliticalworks.org/

Håller med Daemon3.14.

Vem som helst som går med på att jag lever mitt liv enligt mina premisser kan jag alliera mig med.
Har inget emot att andra har andra moraliska rättesnören så länge de är fredliga.

Fattar inte hur du kan tycka att SDare skulle stå nära ankor. Visst, de delar samma förakt till etablissemanget, men mer än så kan jag inte se att de har gemensamt. SDare har fortfarande tilltron till centralstyrning och demokrati, de är socialister och de saknar kunskap om österrikisk ekonomiteori. De vill ju bevara välfärdsstaten så som den var innan etablissemanget öppnade portarna för alla sorters kulturberikare att strömma in i landet.

Med de som använder våld mot mig för att reducera mig till deras apparat, göra mig omönsklig och förneka mig mina känslor och min vilja.
Öh, nä, inte riktigt. Ingen allians med någon som föressrpåkar våld är möjlig. Förstörarna är för sig, vi skapare är för sig. Aldrig mötas de tu.

För att dom flesta ankor är "marknadssocialister". Inte alla som t.ex Hans-Herman Hoppe som förespråkar totalitär feodalism. Nästan alla ankor vill ha sociala skyddsnät likvärdig statens men genom marknaden. Många är dessutom konservativa och vill ha en övergripande kultur som på något sätt ska förena folk.

Jag tror inte många ankor förstår österrikisk ekonomi ändå så det spelar mindre roll. Ankor är också för centralstyrning så länge det är på marknaden.

Dom är alltså i många fall samma skrot och korn som SD. Bara att det ska ske helt genom marknaden, vad det nu har har för betydelse.

Jag kan samarbeta med vem som helst så länge jag slipper leva efter deras värderingar. Några av de mest givande diskussionerna jag haft om idealsamhället är med en fullblodskommunist som visserligen tycker att många av mina idéer är skit och jag vice versa men som ändå köpte fullt ut att det optimala vore om hon fick leva i ett kommunistiskt samhälle och jag i ett frihetligt parallellt med varandra i samförstånd baserat på frivillighet. Detta beror väl till stor del på att vi bägge är ungefär lika långt ifrån våra idealsamhällen då allting ligger i en röra i mitten.

De som har absolut svårast att köpa mina argument för en klassiskt liberal politik är faktiskt de som stödjer de fyra borgerliga partierna, främst moderater och folkpartister. Antar att det beror på att deras självbild skakas i grunden när man påpekar att de egentligen inte är särskilt liberala av sig, vilket är helt okej i min värld men man ska inte påtvinga andra att leva efter sina egna subjektiva värderingar.

Vilka som helst som jag känner för utvecklingen *en liten smula* åt rätt håll!

Om man utgår ifrån situationen i vårt land idag innebär det att jag kan tänka mig att samarbeta med i stort sätt alla partier i enstaka frågor, förutom VP(K) och MP(K).

Dessa två diskvalificerar sig egentligen bara på sin totala avsaknad av verklighetsförankring, och sin fascistoida maktfullkomlighet. Om det inte vore för det så skulle jag även kunna samarbeta med dem, om det medförde ökad frihet för folket!

I praktiken innebär ju tyvärr mitt krav att det finns ytterst få som jag skulle vilja samarbeta med!