Citat:
Det går inte att döda det livlösa, som svar på ni som anser er ha dödat Gud.Fysiskt lidande kan också vara bra för välmåendet. Jag lider under ett träningspass men jag mår ändå bra både under och efteråt. Förr var arbetet ett träningspass, nu betalar vi folk för att få den känslan vi fick när vi jobbade i fabrikerna och på åkrarna. Vi gillar slitet och jag tror att det är för att det får oss att känna mening. Nu är allting så abstrakt och degenerativt. Jag är deppig eftersom att jag jobbar på en snabbmatsrestaurang vars existensberättigande är att människor gör dåliga val och jag vet att många andra känner liknande inför sina jobb vars syfte verkar dunkelt. Om vi var lyckligare som jägare och samlare vill jag ändå ifrågasätta varför vi ens bemödar oss med allt detta ståhej. Bibeln sade att vårt arbete skulle ge oss en plats i himlen. Jaha, vi då, som har dödat Gud? Var är vår himmel?
Gud är hittills som högst ett namn, utan innanmäte , ord kan jag tyvärr inte klassa som tillräckligt för att sägas utgöra substans.
Jag har t.ex aldrig varken känt viljan eller önskan att döda någon "Gud" , detta eftersom jag inte upplever guds existens - skulle jag enbart skönja en gud om så i vag form.. skulle jag inte kunna besvara dig så här, men ärligt sagt så har jag inte varit närheten att ens i mitt stilla sinne döda något som kallas för gud, nu vet jag iofs att det som kallas för gud, är människors alter-ego.
Människor so talar om gud, talar i sjölva verket om sig själv.. detär en sofistikerad form av egotrippande sysselsättning. om du frågar mig (som inte är allvetare, bara betonar det innan du ev. vill påstå att jag tror jag kan -veta-vad-andra-troende-har-i-sina-sinnen, ja tänk att ibland kan jag faktiskt det. annars skulle jag ju aldrig uttrycka mig så, att ens yppa alter-ego, som ett väldigt tydligt utfällande symptom, i människors behov att göra sig märkvärdiga, rakt upp o ner, i tron att det inte märks.
jag märker det ochn det märktes tydligast nrö man var barn och fortfarande fascinerades av människors sätt att vara, sätt att prata och sätta att tro sig veta.. tills jag insåg att de gjorde sig märkvärdiga.. den insikten har jag än idag. alla religiösa har inte behov att göra sig märkvärdiga.. men de smittas ofta, tyvärr ofta av dem som drar gudståget och orerar mot bättre vetande.
att känna sig älskad, behövd och läöngtad efter, är ganska elementärt.. mäönkligt.. men märkvärdigheten är ett eget kapitel som inte är så genomgående "av godo" som påstås.
att seda hålla fram en sköld och säga att det är för guds sak, gör det nästan värre.. och fulare på något sätt. i att vuxna individer fortsätter att vägra belysa sådant fantastiskt egoklängande, som ju tar sig groteska proportioner i allt tal om t.ex efterlivet, eller s.k sjölavandring..
en märkvärdighet utan dess like, som är ihålig.. och måste pumpas upp med regelbundet mässande malande mantrande , liksom att det annars skulle förintas.. säger man inte gud.. så finns den inte.. så namnet gud måste patologiskt frekvent och maniskt, uoprepas .. i en nästintill paranoid anda.
Ål till Indien, Pakistan.. Iran.. och bra antal länder till, där märks fanatismens mer patologiska drabbning väldigt tydligt, ofta tycker jag synd om de människorna.. som drivits in i tvångssyndromet att tomgångsmantra och behöva leva pseudoliv, ofta i fattigdom medan en elit skor sig på dem ochlurar skiten av dem och för att de kan, fortsätter försöket att lura skiten i också omvärlden, med de patetiska ideliga gudstolkningarna, som var fel igår men idag rätt.. om hundra år drar man en nygammal kombination, igen till ingen nytta.. för våldet är ändå förhärskande. De maktlösa fruktar gud.. för att de finaste i gudsskaran,, pryglar dem och fördriver dem.
nej detta är kalla fakta, och löper igenom hela gudsidens alla yttringar, hur man med våld lyckats få så många på fall och intalat dem i maktlösht och rädsla.. att de ska ty sig till gud.
att försöka teologisera det, är i sig ommöjligt ännu sjukare, men anses vara förfinat.. och mer ok.
men det är enbart en annan väg att sanktionera det faktuella våld som sker i religionens namn, detta utan att en enda gud klarat av att förmedla vad den vill och varför den existerar, allt är människors version - så länge jag är människa kan jag förstå vad som är ur människa kommetm hade jag inte varit människa skulle jag inte våga påstå vad jag tänekr och konstaterat genom åren, men någon gud är det då aldrig som deklarerat människan att resa till något helvete, och nej. något syndande som behöver botas med att människan ska lära sig leva med skam och påtala sin urusla karaaktär var o varannan dag i bön t.ex. den köper jag inte heller.
det är vad männsikor som behöver göra sig märkvärdiga utifrån av kanske avsaknad att förmeda sig på normalt sätt i interaktion, som visar sig behöva göra sig märkvärdiga.. och fantasiasmera andra med påståenden o hur nära de är gud, och ärar bl.a kardinaler upphöjer dem.. och i princip om så behövdes dödar för att fortsatt upprtthålla "gudsmakt" på jorden, ja.. religion är en dödlig agenda, och jodå. det är visst så.
allt annat är barnspråk, i ovilja att ta itu med saker och jordiska ting. feghet, kanske också lite låg IQ lite här o var. inget man behöver vara rädd för.. som man kan behöva glasögon för att se bättre, behöver man bättre ledsagande i kunskapsinlärning, motivation rättare sagt, och tja. dt kostar.. då rä gud en billigare saga åtminstonde, så sinne för ekonomi och vinst det fattas iaf inte!!
__________________
Senast redigerad av Honey.B.Blue 2017-11-07 kl. 03:34.
Senast redigerad av Honey.B.Blue 2017-11-07 kl. 03:34.