Ett samhälle utan religion? varför behövs religion?

Det går inte att döda det livlösa, som svar på ni som anser er ha dödat Gud.

Gud är hittills som högst ett namn, utan innanmäte , ord kan jag tyvärr inte klassa som tillräckligt för att sägas utgöra substans.

Jag har t.ex aldrig varken känt viljan eller önskan att döda någon "Gud" , detta eftersom jag inte upplever guds existens - skulle jag enbart skönja en gud om så i vag form.. skulle jag inte kunna besvara dig så här, men ärligt sagt så har jag inte varit närheten att ens i mitt stilla sinne döda något som kallas för gud, nu vet jag iofs att det som kallas för gud, är människors alter-ego.

Människor so talar om gud, talar i sjölva verket om sig själv.. detär en sofistikerad form av egotrippande sysselsättning. om du frågar mig (som inte är allvetare, bara betonar det innan du ev. vill påstå att jag tror jag kan -veta-vad-andra-troende-har-i-sina-sinnen, ja tänk att ibland kan jag faktiskt det. annars skulle jag ju aldrig uttrycka mig så, att ens yppa alter-ego, som ett väldigt tydligt utfällande symptom, i människors behov att göra sig märkvärdiga, rakt upp o ner, i tron att det inte märks.

jag märker det ochn det märktes tydligast nrö man var barn och fortfarande fascinerades av människors sätt att vara, sätt att prata och sätta att tro sig veta.. tills jag insåg att de gjorde sig märkvärdiga.. den insikten har jag än idag. alla religiösa har inte behov att göra sig märkvärdiga.. men de smittas ofta, tyvärr ofta av dem som drar gudståget och orerar mot bättre vetande.

att känna sig älskad, behövd och läöngtad efter, är ganska elementärt.. mäönkligt.. men märkvärdigheten är ett eget kapitel som inte är så genomgående "av godo" som påstås.

att seda hålla fram en sköld och säga att det är för guds sak, gör det nästan värre.. och fulare på något sätt. i att vuxna individer fortsätter att vägra belysa sådant fantastiskt egoklängande, som ju tar sig groteska proportioner i allt tal om t.ex efterlivet, eller s.k sjölavandring..

en märkvärdighet utan dess like, som är ihålig.. och måste pumpas upp med regelbundet mässande malande mantrande , liksom att det annars skulle förintas.. säger man inte gud.. så finns den inte.. så namnet gud måste patologiskt frekvent och maniskt, uoprepas .. i en nästintill paranoid anda.

Ål till Indien, Pakistan.. Iran.. och bra antal länder till, där märks fanatismens mer patologiska drabbning väldigt tydligt, ofta tycker jag synd om de människorna.. som drivits in i tvångssyndromet att tomgångsmantra och behöva leva pseudoliv, ofta i fattigdom medan en elit skor sig på dem ochlurar skiten av dem och för att de kan, fortsätter försöket att lura skiten i också omvärlden, med de patetiska ideliga gudstolkningarna, som var fel igår men idag rätt.. om hundra år drar man en nygammal kombination, igen till ingen nytta.. för våldet är ändå förhärskande. De maktlösa fruktar gud.. för att de finaste i gudsskaran,, pryglar dem och fördriver dem.

nej detta är kalla fakta, och löper igenom hela gudsidens alla yttringar, hur man med våld lyckats få så många på fall och intalat dem i maktlösht och rädsla.. att de ska ty sig till gud.

att försöka teologisera det, är i sig ommöjligt ännu sjukare, men anses vara förfinat.. och mer ok.

men det är enbart en annan väg att sanktionera det faktuella våld som sker i religionens namn, detta utan att en enda gud klarat av att förmedla vad den vill och varför den existerar, allt är människors version - så länge jag är människa kan jag förstå vad som är ur människa kommetm hade jag inte varit människa skulle jag inte våga påstå vad jag tänekr och konstaterat genom åren, men någon gud är det då aldrig som deklarerat människan att resa till något helvete, och nej. något syndande som behöver botas med att människan ska lära sig leva med skam och påtala sin urusla karaaktär var o varannan dag i bön t.ex. den köper jag inte heller.

det är vad männsikor som behöver göra sig märkvärdiga utifrån av kanske avsaknad att förmeda sig på normalt sätt i interaktion, som visar sig behöva göra sig märkvärdiga.. och fantasiasmera andra med påståenden o hur nära de är gud, och ärar bl.a kardinaler upphöjer dem.. och i princip om så behövdes dödar för att fortsatt upprtthålla "gudsmakt" på jorden, ja.. religion är en dödlig agenda, och jodå. det är visst så.

allt annat är barnspråk, i ovilja att ta itu med saker och jordiska ting. feghet, kanske också lite låg IQ lite här o var. inget man behöver vara rädd för.. som man kan behöva glasögon för att se bättre, behöver man bättre ledsagande i kunskapsinlärning, motivation rättare sagt, och tja. dt kostar.. då rä gud en billigare saga åtminstonde, så sinne för ekonomi och vinst det fattas iaf inte!!

Jag anser definitivt, att sekularism har precedens jämförd med all pådyvlande tro/teism/religion ... vilket samtidigt implicerar att jag inte har nämnvärda problem med det jag definierar som "vettig" teism etc.

90 procent av alla världskonflikter samt stenålderslagar skulle upphöra.

Religion är och har alltid varit ett stort gissel. En pest som smittat mänskligheten.

Det finns också konstruktiva aspekter av religion.

Nej, inte i jämförelse mot vad som hade kunnat finnas utan religion. Michelangelos målningar hade varit än vackrare om det inte vore för att kyrkan bestämde. Vetenskapen hade kommit längre. Istället för att odla eller göra något praktiskt sitter folk och tittar i himlen, väntar att manna ska regna,
Religioner är skrönor, påhittade av olika filosofer och tänkare förr i tiden, som det ö.v.t. inte finns vetenskaplig grund för. Myter, lögner, osanningar m.m. ska avslöjas. Folk måste upplysas och få att förstås att ingen gud existerar.
Det stora problemet är att folk faktiskt går runt och verkligen tror på GUD.

DET FINNS INGEN GUD - 100 % SÄKERT

Därför är religioner överflödiga.

Men nu är vetenskaps-reduktionism (~"scientism") inte nån "absolut".


Aaah, så du kan falsifiera det ofalsifierbara.

Svar på trådens frågeställning:

Det kommer att finnas människor som intuitivt upplever att universum har någon inneboende mening, som finner en mening eller högre syfte i livet baserat på sin gudstro och religion, som finner trygghet i den existentiella och moraliska vägledning som religioner kan erbjuda etc. Därför tror jag att religion kommer att fortsätta att ha en viktig roll i samhället för dessa individer, och anser inte att det finns någon poäng att bekämpa religion i samhället per se.

Däremot vissa religiösa (och även politiska och filosofiska) ideologier som ägnar sig åt intellektuell ohederlighet (t.ex. sammanblanding av ”faith” and ”facts”, pseudoargumentation, pseudovetenskap), bigotteri, pådyvleri genom politisk aktivism eller ännu värre våld etc, anser jag är skadligt för samhället. Jag anser att det är viktigt att värna om ett samhälle där var och en får leva det liv såsom man själv vill leva, så länge som man inte skadar andra eller begränsar andras frihet. Det gäller även friheten att få dyrka vilken gud man vill eller avstå från att dyrka någon gud.

Jag tror att av de troende, så kallat.. som är bundna till konfessionen oavsett vilken, att en övervägande andel av dessa faktiskt är tämligen klara över att guden är ett helt abstrakt begrepp.. däremot, bjuder religionen på strukturerade tänkesätt som i sin tur tjänar fortsatt förmåga att tänka så kallat högre.. istället för att ensidigt fixera sig vid tunggrott tunnelseende alltför tubnggrott ner och in i jorden, man måste höja blicken.. intenödvändigtvis mot gud, men gudstron kan tänkas upprätthålla människor förmåga att tänka utöver sig själv i synnerhet de mer jagsvaga individerna om vi talar om nutidslevernet.

Att förlänga känslan av meningslöshet och leva sig in i visualisering, kan ge mycket bra återbäring.. att för de neurotiska, de väldigt existentiellt rädda eller de medfött melankoliska el depressiva, kan få ett lyft i jagsvagheten.. i sin identitet som de kan känna vara skadad, förlorad, bruten, kränkt etc.

Jag sågar inte tron på något.. utmed fotknölarna alls, inte i det mer vidsyntare peprsektivet, det är de snäva trospaketen jag har väldigt svårt att se som människovärdiga, för min del alltså.

Däremot fattar jag att en diabetiker behöver medicin som icke-diabetiker inte behöver, en med hjärtfel tar medicin som inte alla behöver, en med tarmproblematik mår bra av sin behandling eller iaf bättre än dåligt och kan vara livräddande. Så jag tror att människors genetiska disposition har betydelse och detta visste man förtås inte om när religionsriktingarna snidades.. för otroligt många år sedan.

Sen tror många utifrån att de tror det är ärande för sina föregående släktningar, de vill liksom av respekt överta.. inte för att de prompt nödvändigtvis dras med fatalistisk tro om en gud.. men det bir tradition och det har skapats fram många möten... motiverat människor att öht mötas och då har man ju kommit fram till att ensam inte är stark, det är gemenskapen den så kallade tros-gemenskapen som kan ha varit drivande, mer än gudsidén.. en idé är trots allt en idé..

Jag tror inte på någon gud som framlagts men jag tror att någonting mer än bara leva en gång sedan dö och hejdå och tror att också den tron kan vara fel men har en känsla av att det har med dödsrädslan att göra.

Signifikant för de flesta levande individerna är att de icke vill dö, livsviljan är så stark att det till slut blir overkligt att ens föreställa sig inte leva.. men då undrar jag varför livskraften är så stark och är det för att det finns naturlig drivkraft motivation för det, eller för att människan bara är så dum och i prpincip inte mer meningsfull än en grönsak eller gräset som växer dör och nytt växer upp?

Hur kan vi veta , för min del måste jag reservera mig för att det kan finnas intelligent liv i en slags kosmisk ordning och jag kan icke veta om annat intelligent liv har uppgifter s åsom vi har uppgifter här men där deras uppgift är att tillvarata t.ex livskraften.. som kommer ju någonstans ifrån.. väl ?

Jag tycker att det finns flera hundratals scenarion OM man nu känner starkt att lviet här har en mening, vilket jag tror att det har men inte i betydelsen att det därför ska ältas.. det är på sitt stt icke-frågor utan ligger latent, som något underförstått i hur jag känner.. bara för att man inte värderar liv så högt och kan förinta snabbt och förfara med det precis som det behagar .. med hat och spott .. så tror jag fortfarande att jag inte är här bara för att - och jag kan ha fel och om dt är fel så grubblar jag definitivt inte över det och allraminst fixerar jag mig vid det så som en religiös gör.. som antingen måste på ett nästan konvulsivt sätt.. tro sig behöva, tro på något.

ATt stå under bar himmel och titta ut mot himlavalvet är magiskt. På ett sätt vill jag res vidare ut i rymden, jag vill inte vara färdig med detta här, jag vill också bli omhgändertagen eller,... om det är individen själv som styr sig.. eller inte alls.. om inte, ja då är allt frid och fröjd!! Att sova djupt.. med slocknat medvetande, tja det är skönt att somna det enda jag vet efter insomnandet.. kan jag inte påstå att jag lider.. isf lider jag mer av att känna mig vid liv faktiskt eftersom sömnen är den totala friden och är det skönt att glida in i sömnen, minsjäl det är.. så jag förstår inte alltid vad dessa religiöa ojar sig mot , när ateister säger att de inte tror på "deras" gud.. eller någon gud alls, eller omhändertagandet.. iaf är jag själv när jag somnar.. men när medvetandet är släckt.. ska jag här o nu i vaket tillstånd inte påstå mig veta vad jag utsätts för.. i släckt tillstånd kan man karva i mig och bryta benen på mig.. men då menar jag i SÖVT tillstånd, kliniskt urkopplad.. att soa djupt är inte alls samma som anestesin.

men att människan försätter varandra i klinisk temporär nära död.. inte död, nära! tycker jag är exceptionellt intressant att öht kunna. man kunde inte för något hundra år sedan.. det ger mig en hint om att man kan kunna något framtiden som vi idag inte kan med bästa vilja fatta..

... och att stretcha det ut till döden självt.. är så långt ut att jag inte har den kontrollen - så kontrollbehovet som gudsidén medför.. där, är en fallgrop.. som alltför många skiter i för att de bryr sig för lite om det liv som är.

men tänker man enbart en minut över vilken storhet kosmos är.. så inser man att allt är möjligt och man kan sluta bekymra sig över att ha rätt tro föe tro ingen tro, det blir så jävla egalt , men överspelat (och, narcissistiskt)

Religion är ett bra sätt att få folk att lyda, om någon begår ett brott så kommer denne undan med det så länge han eller hon inte blir upptäckt. Men Gud ser dig och kommer straffa dig för detta brott förr eller senare. Så religion är ett perfekt maktmedel för de styrande.

Samhället och folks värderingar kan ändras fort. Det ser vi nu allteftersom västvärlden mer och mer lämnat dom kristna värderingarna och börjat skapa egna idéer om vad som är rätt och fel.
Så småningom kommer det spåra ur eftersom vi inte vet vad som är bäst för oss.
Som tur är så kommer bibeln bestå. Inga politiker som kan gå in o ändra saker som inte är politiskt korrekt som dom gör med TV tidningar och Youtube.

Du presenterar en falsk dikotomi mellan biblisk etik och etisk kaos.