Psykiater som frågar om sex.

Häromdagen var jag på ett samtal hos en psykiater. Jag har haft kontakt med honom tidigare när jag var inlagd två veckor för depression för ca 9 år sedan. Han såg mig på jobbet, jag hälsade på honom, då hade jag "tagit kontakt" och det är därför lov för honom att börja prata med mig. Han sa att han ville erbjuda mig uppföljningstimmar för att se hur jag har det nu så långt efter.

När jag var på samtal häromdagen så ville han kartlägga mitt nuvarande liv och kolla hur jag har det nu. Han började med att fråga allt möjligt om jobb, familj, ekonomi osv. Och så frågade han om sex.
Ja om man inte har någon sexlust så kan det vara ett tecken på depression, så det är ju relevant att fråga om sexlust. Men jag tyckte det verkade onödigt att han skulle fråga hur ofta min man och jag har sex, och hur länge sedan det var sist. Och så frågade han varför vi inte hade sex oftare, om det berodde på att jag eller han inte hade lust. Jag svarade på frågorna, som jag egentligen tyckte var påträngande, men jag tänkte att det kanske är nödvändigt att fråga så.
Men så frågade han mig - "Tillfredsställer du dig själv?"
Är det något som en psykiater ska/kan fråga? Jag tyckte att det var jättegenerande och sa att jag inte tänker svara på den frågan. Då sa han "Jo men det är ju helt normalt att tillfredsställa sig själv".
Ja men jag har inte lust att snacka om det sa jag.
Ärligt talat, jag vet inte om jag vill gå tillbaka till honom. Jag vet inte om det var påträngande eller om det var ok att han frågade det. Är de jag som är pippinett och fin i kanten som tyckte det var äckligt? Eller vad tycker ni? Ska jag fortsätta gå till honom?

Av vilken anledning tackade du ja till uppföljningstimmar? Varför behövde han utröna om du har depression nu? Kunde han inte bara frågat rakt ut om det i så fall?

Jag tycker inte du var pippinett och fin i kanten. För att utröna om någon är deprimerad utifrån sexlust räcker det att fråga om sexlusten enligt mig. Jag skulle inte vilja att en psykolog började fråga mig personliga frågor om sex. Dessutom är sex så individuellt så att fråga detaljerade frågor om sex ger inte så mycket skulle jag påstå.

Den enda gången jag kan tänka mig att en psykolog bör fråga mer om sex är om patienten själv tagit upp någon form av sexuellt problem, men då ska frågorna vinklas mot det problemet så att det finns något värde i frågorna.

Jo det händer att dem frågar om sådant.
Erkände en gång att jag var oskuld för en psykolog och hennes praktikant, var väll inte helt lätt heller. Fick också fått frågor där jag skulle bedömma min ångest över att initiera sexuell kontakt.

Onani har de ladrig frågat om.

Däremot om jag var "dataspelsberoende". Som om det skulle vara det största problemet i samhället.

Oskuld och dataspelsberoende går ofta hand i hand.

Ja, det är vanligt att de frågar om sex.

Det är så att han ställde diagnosen bipolär på mig och jag fick en medicin som var helt ny i sammanhanget då, Lamictal, och han vill höra hur den fungerar. Han forskar på ämnet så det kändes inte helt onaturligt att han erbjöd mig uppföljningstimmar. Men jag har alltid tyckt att han är en snuskgubbe och blir jätteosäker på om han har gått för lång och om jag kan fortsätta gå till honom eller om jag ska sluta pga av frågan om onani.. tycker hn gick för långt men gick han FÖR långt ?? Alltså så att det blev oetiskt och oprofessionellt??

Lita på dina känslor

Det är dina gränser, om det inte känns bra så gick han för långt

Det finns en orsak till att du upplever honom som en snuskgubbe.
Alla samtal bygger på respket för patientens integritet, det verkar inte denna människa klara.
Så släpp honom

För det första förresten så är det du som skall uttrycka behovet, han ska inte tränga sig på och föreslå timmar. Bara det är oetiskt och oproffesionellt, det är dina behov som skall styra. I det du beskriver så är det ju inte det.

Tycker nog du skall anmäla honom.

Tycker du att han gick för långt, då gick han för långt. Du har två alternativ och inget är mer fel än det andra, i min mening. Antingen säger din syn på det hela, hur du upplevde hans frågor, till honom. Att det gjorde dig obekväm och att du inte vill diskutera ditt sexliv i detalj med honom. Om frågan angående sexlust är viktig i sammanhanget kan han fråga om det, men inte längre än så. Fråga om sexlust, inte om ditt sexliv. Eller så går du inte på fler samtal hos honom. Följ det du känner känns rätt för dig.

I mina ögon har han gått för långt. Men det behöver inte betyda att du inte kan gå tillbaka till honom. Men känner du dig obekväm och osäker av att samtala med honom, så avboka resten av tiderna. Det hade jag gjort.

Det är vanligt att dom frågar om relationer och sex då dom ser det som en vanlig orsak till depressioner.
Om du inte vill prata om det så var tydlig med det men det kan likväl återkomma senare.
Var bara tydlig och bestämd med vad du inte vill diskutera men det kan även uppfattas som att det finns något där du döljer t.ex tidigare utnyttjanden mm som dom ofta vill lägga skulden på.
Jag ser inget fel i frågorna och även vi män får dom, men du bestämmer vad du är bekväm att diskutera.
Jag upplever att han frågat dig precis som alla andra hjärnskrynklare frågar, det är fullt normalt.

Ja jag pendlar mellan att vilja anmäla honom, eller gå dit igen och tala om för honom vad jag tycker och sedan inte gå dit igen, eller att bara ta det som en del av en normal behandling. Jag har verkligen ingen aning och försöker känna efter och jag känner allt på samma gång.

Det är normalt att en psykiater frågar om sex.

Det är onormalt att en psykiater fortsätter att fråga om sex om patienten explicit eller implicit uttrycker en ovilja att prata om det.

Psykiaterns övertramp låter inte så allvarliga att det är lämpligt att anmäla.

Jag som man har fått exakt samma frågor, det är helt normala frågor från en hjärnskrynklare.
Om du anmäler så kommer du få reda på att det är normalt, men du måste ta dig mod att tala om vad du inte är bekväm att tala om.
Det är du som bestämmer vad du vill dela med dig av.
Jag har fått frågan av varje jag har träffat både manliga och kvinnliga.
Begär en kvinnlig om du känner dig tryggare med det då du tydligen tror att den manliga vill dig illa eller har baktankar, glöm inte att dom är där för att hjälpa dig och då krävs tillit.

Gränsfall faktiskt. Beror på hur personen sa det också. Kan dock tycka att han bör ha formulerat frågan på ett annat sätt.