Vad säger libertarianismen om "destruktiv" teleportering/personkopiering?

Anta att personkopiering blir möjligt om x antal årtionden eller århundraden.* Hur kommer då sanna libertarianer att ställa sig till det (när det gäller lagstiftning inte minst, men även moralfilosofiskt)?

Anta att dagens fysiker har rätt i att varje gång man försöker observera enskilda elementarpartiklar på något sätt (t.ex. i syfte att kopiera dem), så är det oundvikligt att själva observerandet förändrar/påverkar de elementarpartiklar man observerar. Anta således att det enda sätt att teleportera människor till en början verkar vara "destruktiv kopiering", alltså att avläsa en människas (som ska teleporteras) partiklar på ett sätt som oundvikligen förstör partiklarna (som utgör "originalet") i fråga, eller som i dödligt destruktiv grad förändrar dessa partiklars positioner i människan i fråga, så att "originalet" (den människa som kopieras, på den plats där denne befinner sig vid inledandet av kopieringen) dör, som en oundviklig konsekvens av kopieringen, alltså som en oundviklig bieffekt av att en exakt kopia av den människan kan framställas på en annan plats. Men att en exakt kopia av den människan framställs på en annan plats, med hjälp av den information som uppnåtts på detta "destruktiva" sätt. Detta är vad man inom science fiction normalt (vad jag kan slutleda) ser som "teleportering". Vore sådan teleportering moraliskt okej enligt libertarianism? Borde den enligt libertariansk rätt vara laglig, från den stund den är tekniskt möjlig?

Fråga två. Anta att det några årtionden efter att sådan personkopiering blivit möjlig blir möjligt att kopiera människor utan att originalet dör. Alltså möjligt att kopiera människor så att man i slutändan både har kvar "originalet", alltså den kopierade personen på den plats där hen befann sig när hen kopierades, och den kopia som framställts av denna person på en annan plats. Ska det i ett sådant läge bli förbjudet (från att inte ha varit förbjudet) att kopiera människor på det tidigare, destruktiva, sättet, eftersom det tidigare sättet då plötsligt innebär ett onödigt dödande av ett exemplar (originalet) av den som kopieras?

Det som gör det särskilt intressant att ställa denna fråga till just libertarianer är att libertarianer tycks vara ganska ensamma om att anse att det är undantagslöst fel att döda människor i syfte att främja "andra människors" överlevnad (annat än i "nödvärn"). En intressant fråga är då vad som kan konstituera "andra människor". Skulle en kopia av en människa enligt libertarianismen konstituera "en annan människa" än den kopierade (originalet)? Hur ställer sig libertarianer till dödande av A i syfte att främja överlevnad av en exakt kopia av A? Betraktar de den exakta kopian av A som "en annan person än A" eller som "A"?

*) (Jag förutser att libertarianer här frestas komma med en knee-jerk-invändning: "Personkopiering kommer aldrig att bli möjligt, så det är ett UFO-exempel". Mitt svar på den invändningen är tvåfaldig: 1) "Nej, personkopiering är inget UFO-exempel; med den acceleration som mänsklighetens teknikutveckling beskrivit hittills, är det inte alls osannolikt att det någon gång, ja, rentav inom ett århundrade eller mindre, blir möjligt att kopiera personer, med tanke på att man för t.ex. 500 år sedan hade skakat på huvudet åt tanken på mobiltelefoner, internet, satelliter, kärnkraft, etc, saker som nu är verklighet och som vi tar för självklara. Att avfärda fantastiska tänkbara framtida teknologier som "bara science fiction" har visat sig förhastat förr och är av samma skäl som förr med stor sannolikhet förhastat nu och framledes." Och 2) "Även om det vore sant att personkopiering aldrig kommer att bli tekniskt möjligt, är ovan beskrivna moralfilosofiska problem fortfarande av ovan beskrivna skäl ett moralfilosofiskt problem för libertarianismen, på samma sätt som att det t.ex. vore moraliskt fel att utan anledning tortera min faster Agda, givet det hypotetiska scenario att jag hade en faster vid namn Agda, även om jag i verkligheten endast har en faster Olga."

Givetvis bör man vara tillåten att destruera sina egna partiklar, och få en replika materialiserad någon annanstans om man så vill.

Jag ser inte problemet. Vari ligger svårigheten? Jag väljer själv av min egna fria vilja att använda den nya tjänsten i teleporteringsbranschen. Om du anser att jag som person dör vid destrueringen och en annan person byggs up, ja då får väl Teleport Inc. skriva ut ett litet testamente som jag skriver under för att avsäga mig allt ägande till det nya jaget.
Det är inte undantagslöst fel att att döda en människa för andras överlevnad. Det som skiljer sig mellan frihet och våldsdyrkande är samtycke. Jag skulle bokstavligt talat ge mitt hjärta för att rädda min fru, och om mina njurar och lever räddar andra liv så skulle det (innan den medvetslösa och samvetslösa döden) glädja mig. Att en doktor med mitt samtycke dödar mig för att rädda andra är inte fel.

Jag ser att jag tänkte fel i trådstarten, hoppade nog över något tankeled någonstans, därav den märkliga no-brainer som jag tycks se som en svår fråga. Jag hade någonstans i trådstarten tänkt komma till något i stil med det nedanstående, men så av någon anledning kom jag inte ihåg det.

Anta att man byggt en personkopieringsapparat som, när man trycker på en knapp, gör två saker i en följd: skapar en kopia av en, och en tusendels sekund senare automatiskt förstör kopian. Har man rätt att trycka på den knappen? Kopian hinner inte lämna sitt medgivande till att bli dödad, den hinner nog inte ens tänka en vettig tanke på den tusendels sekund den hinner existera. Men är den ändå att betrakta som en annan person, när den dödas, än den person som tryckte på knappen, så att knapptryckandet är mord? Anta att kopian definitivt inte skulle vilja bli dödad om kontrafaktiskt en tusendels sekund vore tillräckligt lång tid för att hinna vilja något när det gäller det. Allt detta vet man när man trycker på knappen. Har man ändå rätt att trycka på knappen?

Har man rätt att trycka på knappen även om man byggt maskinen så att, när knapptryckningen skapat kopian, flera sekunder förflyter innan kopian dödas av maskinen? Anta att på den tiden kopian hinner inse att den kommer att dö och att den skriker "Va? Blev jag kopian, jag som trodde att jag skulle fortsätta vara originalet! Jag kommer alltså dö nu? Stopp, jag ändrar mig, jag vill inte dö! Släpp ut mig!" och anta att man (originalet) hör detta. Har man då skyldighet att, om möjligt, släppa ut kopian så att denne överlever? Är situationen med andra ord jämförbar med om man t.ex. just rivstartat en bil (låt säga på ännu oägd mark i ett libertarianskt samhälle där inga trafikregler överenskommits), ser ett barn springa ut framför bilen och man inser att om och endast om man tvärbromsar så överlever barnet? I den situationen är man väl skyldig att tvärbromsa eftersom det annars kommer att bli så att en farlig handling man utfört (rivstarten) går från att bara vara farlig till att de facto orsaka ett barns död? Om man är det, är man med tanke på detta skyldig att rädda sin kopia från en säker död i personkopieringsexemplet i detta stycke, där kopian har några sekunder på sig att inse sin situation och desperat be en rädda dess liv?

Eller ska kopian, på grund av sitt samtycke som original till att som kopia bli dödad, anses ha gett sitt samtycke till att bli dödad, trots att den inte som kopia gett något samtycke till att bli dödad?

Gäller detsamma även om handlingen som dödar kopian är en annan handling än den handling som skapar kopian?

Gäller detsamma också om den handling som dödar kopian utförs av originalet långt senare, t.ex. tio år senare? Anta att jag innan jag kopierar mig ger mig själv medgivande till att "jag som original" när som helst i framtiden får döda "mig som kopia". Gäller det medgivandet på samma sätt som man har rätt att äta något som med tio års fördröjning kommer att döda en?

Om svaret är ja: anta att någon kidnappar mig och med nanoteknik mot min vilja förändrar mig, sakta, molekyl för molekyl, så att jag med tiden blir en babian, närmare bestämt exakt identisk med en (redan existerande) babian vid namn Babbo. Anta att någon även tar babianen Babbo, originalet alltså, och förändrar honom lika sakta, molekyl för molekyl, så att han med tiden blir exakt en sådan människa som jag var före min förvandling till babian. Vem är det därefter mest fel att döda: den som förvandlats från människa till babian eller den som förvandlats från babian till människa? Om det är mest fel att döda den sistnämnda (vilket jag förmodar), är det för att det är hurdan en varelse är när den dödas som är det viktiga för huruvida man har rätt att döda den eller inte, inte hurdan den varit tidigare?

Hur går det i så fall ihop med att man har rätt att när som helst i framtiden döda kopior av sig enligt föregående stycke (om man har detta) givet att man före skapandet av de kopiorna "gett sig själv medgivande" till detta? Hur kan ett sådant samtycke övertrumfa det faktum att kopiorna blivit unika personer som (får man förmoda) vill leva, med tanke på att, i kidnappnings- och förvandlingsexemplet i föregående stycke, det faktum att den varelse, som kidnapparen sakta förvandlar till en identisk kopia av Babbo, är en människa före förvandlingen, alltså en varelse med rätt till liv, inte övertrumfar det faktum att den varelsen efter förvandlingen är en babian, alltså en varelse utan rätt till liv (enligt libertarianismen)? Är det hurdan en varelse V är för närvarande, eller hurdan den varelse var som V är ett resultat av förvandling från, som avgör huruvida man får döda V eller inte, när dessa två saker talar för skilda slutsatser beträffande det?