Hej jag är 19 år gammal och jag vägde 107kg och har råkat ut för massor av knepiga saker under de senaste 2 åren? Ingen läkare jag har besökt har kommit fram till någonting klokt.
Skall försöka att fatta mig så kort som möjligt.
Det hela började med att jag kände mig rejält bullrig och gasig i magen, lite lätt hälso ångest och sömnproblem och rejält illamående varje kväll uppföljt av kräkningar
Jag levde på bullar pasta och vanlig husmanskost även fastän jag inte åt så mycket så var det tillräckligt och efter ett tag när sömnpronlem, illamående och saker hade pågått ca 2-3 veckor så vaknade jag mitt i natten av att jag inte andades?
Tänkte då att jag bara inbillade mig och somnade om, vaknade igen med samma bekymmer säkert 4-5 gånger och drog efter andan.
Då jag bestämde mig för att åka hem till morsan (bodde då vid tjejen, 2 km hemifrån) och tvinga med henne in på akuten med mig och sagt och gjort så åkte vi in.
Väl där inne så tog dem prover, ekgn osv men fick inget konstaterat även fast andningen inte skötte sig själv så vidtog de inga större åtgärder.
jag var tvungen manuellt ta varje andetag annars så upphörde andningen.
Tillslut efter sjukhus vistelsen så slöt det hela och gick tillbaka till det någorlunda normala trots rädslan och ångesten som satte sina spår.
jag stannade hemma och tog det så lugnt jag kunde!
Låg och slötittade på tv då jag märkte något konstigt med min höger arm,
Det var precis som att finmotoriken var påverkad hade svårt med saker som jag vanligtvis aldrig har haft problem med tidigare så som låsa upp toalett dörren byta kanal på tvn eller plocka upp små föremål.
Vid det tillfället så brakade helvetet lös,
Började få mer och mer ångest (panikångest) värre och värre med motoriken och även andra symptom började visa sig:
Yrsel.
Dimsyn.
Svårt att fokusera.
känsla av att falla åt vänster.
extrem panikångest.
kasst fungerande behov (bajsa, urinera).
Känselbortfall, endast höger sida.
Tappad aptit.
ljusblixtar och färgade fläckar i synfält.
Och mycket mycket mer. Levde på en madrass på vardagsrums golvet hela sommaren i ren panik och rädsla var vid vissa tillfällen så svårt att jag fick ta tabletter från en polare för att jag skulle klara av situationen. (Sobril, sömnpreparat, och massor av annat)
Är extremt emot kemiskt skit, som så kallad medicin men var det enda dom hjälpte.
Tiden gick och det visade ingen förbättring. Morsan ägnade en stor del av sin tid och söka på sjukdomar och tillstånd tills hon hittade angående gluten så sagt och gjort helt ovetandes av det nya glutenfria intaget så började jag äta enformigt och saker som inte bör innehålla gluten.
Efter ett tag så började symptomen att lätta lite och började kännas lite bättre.
Men nu till (nutid)
jag har vid upprepade tillfällen varit vid akuten för mina symptom och även varit vid mängder av olika läkare tagit minst 30-40 blodprover och andra prover:
Blodprover 30-40st.
spinalvätske prov (uteslöt borrelia och auto immuna sjukdomar).
Hjärnröntgen (datortomografi) 3 gånger.
Lge antikropps prover för gluten(celiaki,osv).
Gastroskopi.
Genetiska prover.
Sköldkörtel t3-t4.
Urin prov 3-4 gånger.
Och mängder av andra prover.
Alla provar visar helt normala värden och det kan inte påvisas att jag lider av celiaki eller dylikt då tarm ludd ser helt okej ut
och inga antikroppar finns.
Vid 2 tillfällen har proverna visat avvikelse och det var urinprov då det visade ketoner och ett blodprov som visade att min kalium halt låg på det lägre gränsvärdet.
Har under första halvåret tappat ca 49kg
lever i princip på kött och potatis, grönsaker, frukt och vatten då jag inte längre tål mjölk eller gluten (vete) mår bättre när jag strikt utesluter vete och är så extremt känslig att jag inte ens tål 1ppm gluten och inte saker som har liknande proteiner (majs, bönor, tomat, osv). Men symptomen kvarstår lite ändå?
Hoppas någon kan ge råd till hur jag skall gå till väga med allt det här?
Lever isolerat har ingen lust att göra något sitter i princip fast i livet nu när man lagom skall börja livet? Jobb. Eget boende. familj.
Skall försöka att fatta mig så kort som möjligt.
Det hela började med att jag kände mig rejält bullrig och gasig i magen, lite lätt hälso ångest och sömnproblem och rejält illamående varje kväll uppföljt av kräkningar
Jag levde på bullar pasta och vanlig husmanskost även fastän jag inte åt så mycket så var det tillräckligt och efter ett tag när sömnpronlem, illamående och saker hade pågått ca 2-3 veckor så vaknade jag mitt i natten av att jag inte andades?
Tänkte då att jag bara inbillade mig och somnade om, vaknade igen med samma bekymmer säkert 4-5 gånger och drog efter andan.
Då jag bestämde mig för att åka hem till morsan (bodde då vid tjejen, 2 km hemifrån) och tvinga med henne in på akuten med mig och sagt och gjort så åkte vi in.
Väl där inne så tog dem prover, ekgn osv men fick inget konstaterat även fast andningen inte skötte sig själv så vidtog de inga större åtgärder.
jag var tvungen manuellt ta varje andetag annars så upphörde andningen.
Tillslut efter sjukhus vistelsen så slöt det hela och gick tillbaka till det någorlunda normala trots rädslan och ångesten som satte sina spår.
jag stannade hemma och tog det så lugnt jag kunde!
Låg och slötittade på tv då jag märkte något konstigt med min höger arm,
Det var precis som att finmotoriken var påverkad hade svårt med saker som jag vanligtvis aldrig har haft problem med tidigare så som låsa upp toalett dörren byta kanal på tvn eller plocka upp små föremål.
Vid det tillfället så brakade helvetet lös,
Började få mer och mer ångest (panikångest) värre och värre med motoriken och även andra symptom började visa sig:
Yrsel.
Dimsyn.
Svårt att fokusera.
känsla av att falla åt vänster.
extrem panikångest.
kasst fungerande behov (bajsa, urinera).
Känselbortfall, endast höger sida.
Tappad aptit.
ljusblixtar och färgade fläckar i synfält.
Och mycket mycket mer. Levde på en madrass på vardagsrums golvet hela sommaren i ren panik och rädsla var vid vissa tillfällen så svårt att jag fick ta tabletter från en polare för att jag skulle klara av situationen. (Sobril, sömnpreparat, och massor av annat)
Är extremt emot kemiskt skit, som så kallad medicin men var det enda dom hjälpte.
Tiden gick och det visade ingen förbättring. Morsan ägnade en stor del av sin tid och söka på sjukdomar och tillstånd tills hon hittade angående gluten så sagt och gjort helt ovetandes av det nya glutenfria intaget så började jag äta enformigt och saker som inte bör innehålla gluten.
Efter ett tag så började symptomen att lätta lite och började kännas lite bättre.
Men nu till (nutid)
jag har vid upprepade tillfällen varit vid akuten för mina symptom och även varit vid mängder av olika läkare tagit minst 30-40 blodprover och andra prover:
Blodprover 30-40st.
spinalvätske prov (uteslöt borrelia och auto immuna sjukdomar).
Hjärnröntgen (datortomografi) 3 gånger.
Lge antikropps prover för gluten(celiaki,osv).
Gastroskopi.
Genetiska prover.
Sköldkörtel t3-t4.
Urin prov 3-4 gånger.
Och mängder av andra prover.
Alla provar visar helt normala värden och det kan inte påvisas att jag lider av celiaki eller dylikt då tarm ludd ser helt okej ut
och inga antikroppar finns.
Vid 2 tillfällen har proverna visat avvikelse och det var urinprov då det visade ketoner och ett blodprov som visade att min kalium halt låg på det lägre gränsvärdet.
Har under första halvåret tappat ca 49kg
lever i princip på kött och potatis, grönsaker, frukt och vatten då jag inte längre tål mjölk eller gluten (vete) mår bättre när jag strikt utesluter vete och är så extremt känslig att jag inte ens tål 1ppm gluten och inte saker som har liknande proteiner (majs, bönor, tomat, osv). Men symptomen kvarstår lite ändå?
Hoppas någon kan ge råd till hur jag skall gå till väga med allt det här?
Lever isolerat har ingen lust att göra något sitter i princip fast i livet nu när man lagom skall börja livet? Jobb. Eget boende. familj.
dock väldigt jobbigt och inte kunna njuta av mat, godis osv?