Abort - mellan rättighet och ansvar

En trettonåring som blivit våldtagen och gravid pga det, anser du att det är hennes ansvar för att "sexet" ägde rum och därmed hennes ansvar att föda fram detta våldtäktsbarn och ensam tvingas ta hand om det blott 13 år gammal? Eller hur menar du nu?

Det är förhastat att genomgå en sterilisering eftersom man omöjligt kan veta om man i framtiden vill skaffa barn. Ingreppet kostar numera mer eller mindre en en rejäl slant beroende på vilket län man tillhör och det finns fortfarande risk (om än liten) att man får kronisk smärta som komplikation. En vasektomi är iofs i vissa fall reversibel och det ingreppet blir extremt mycket dyrare. Dessutom måste man vara minst 25 år för att sterilisera sig.

Kondom + p-piller lär för övrigt vara lika effektivt. Fast i mannens fall reduceras det till endast kondom eftersom det verkar anses att p-piller endast är ett preventivmedel för kvinnan, oavsett hur mycket mannen litar på hon tar pillren. Så i slutändan finns inga "säkra" medel för män om man inte vill göra ett permanent ingrepp som kan troligtvis berövar ens chanser till framtida barn.


I fallet där samlaget är oskyddat håller jag med dig. Men om skydd har använts men graviditet ändå uppstår ser jag abort som en bra utväg. Jag anser inte att sex automatiskt är ett samtycke till att skaffa barn, vilket verkar vanligt bland abortmotståndare.


Det allting handlar om enligt mig är att minimera lidande, och att amputera lemmar från ett barn som kommer födas räknas som lidande. Att abortera ett embryo som sannolikt inte kan tänka eller känna, inte är önskad av någon och kommer i tvist med kvinnans rätt till sin kropp anser jag minimera lidande.


Har har du en källa: https://www.optionsforsexualhealth.o.../effectiveness

Detta är ändå problematiskt. Viljan att ha sex är stark, speciellt hos de som är för unga för att sterilisera sig. Och att sterilisera sig som ung kan vara ett lika stort misstag som att få ett oönskat barn. Det känns t.ex. som om mitt liv skulle totalt raseras av ett oönskat barn i dag, men jag är ändå osäker på om jag i framtiden vill ha ett. Om minsta osäkerhet finns tycker jag man ska avstå från sterilisering och använda bra preventivmedel i stället. Helst avstå helt från sex såklart, men jag ser ändå inget problem i abort när man har försökt skydda sig.


Det handlar inte om när livet börjar. Man kan mycket väl säga att livet börjar vid befruktningen. Man kan även säga att livet börjar när en spermie produceras. Men som jag sa tidigare - allt handlar för mig om att minimera lidande. Och ja, det är mycket svårt att sätta en gräns på när abort inte längre är okej. Jag tycker personligen att vecka 18 är alldeles för sent. Man måste göra abort så tidigt som möjligt.


Frihet bör vara en grundläggande rättighet, men i fallet där en vuxen skapar lidande för andra finns ofta lagar stadgade. Om en vuxen däremot orsakar lidande för sig själv kan den få vård eller självmant avsluta sitt liv (vilket iofs är extremt tabu och troligtvis skapar enormt lidande hos anhöriga, så det bästa hade varit om personen aldrig existerat).

Och man ska självklart ta hänsyn även till alla som kan lida, inte bara vuxna.


Bara för att ett liv finns betyder det inte nödvändigtvis att det är omoraliskt att döda det. Vilket lidande sker om man dödar något som inte kan tänka eller känna och inte är önskat av någon? Lidande sker snarare genom att låta ett barn födas och växa upp med föräldrar som inte ville ha det. I detta fall kan man såklart argumentera för att föräldrarna lär sig att älska barnet (vilket oftast händer), men de hade nog hellre velat skaffa barn i ett annat skede i livet (så varför inte låta dem göra detta i stället?).


Det finns inga självklara sätt att lösa det, men jag tycker att mannen borde ha någon slags rätt till juridisk abort (iaf om preventivmedel användes men inte fungerade). Detta är iofs ett annat ämne.

Jag håller inte helt med dig om detta. Absolut tror jag att spridda definitioner av många begrepp har bidragit till missuppfattningar och oförmåga att förstå olika sidors ståndpunkter i diskussionen. Ändå trornjag själv att moraliska ställningstaganden och ideologier är en viktigare orsak till de olika läger som har bildats.
Att definiera när den nya personen uppstår är en komponent i att komma fram till någon form av slutsats om huruvida abort skulle vara dödande eller inte. Dock avgörs inte ansvarsfrågan av detta då (tänker åtminstone jag) konsensus råder kring att barnet någon gång innan födseln är att anse som människa med rättigheter. Kvinnans "rätt till sin egen kropp" inskränks redan idag, moraliskt men inte i lagstiftning, av att hon har en individ inuti sig. Hade hon haft full "rätt till sin egen kropp" så skulle hon rimligen kunna göra sig av med fostret närsomhelst under graviditeten. Och, som jag poängerat för dig tidigare i tråden, så bör rimligen "skyldighet gentemot fostret någon gång under graviditeten" leda till "skyldighet gentemot fostret under hela graviditeten". Om fostret räknas som en del av hennes kropp någon gång under dess existens så bör hon rimligen ha rätt att påverka denna del av sin egen kropp på vilket sätt hon vill. (Exempelvis genom att lemlästa fostret.)
I svensk lagstiftning har hon inga skyldigheter mot fostret före det har fötts. I den stunden det ploppar ut får det skyddsstatus som "liv" och därmed mänskliga rättigheter. Dock ser antagligen de flesta det som moraliskt oförsvarligt att skada barnet i magen under någon period av graviditeten och de flesta ser nog barnet som lika levande någon period under graviditeten som efter att det fötts.
Det går alltså fint att diskutera ansvar gentemot fostret även utan att definiera just när det bör få personstatus. Då detta, rätta mig om jag har fel, är den fråga i TS som har störst behov av en definition av personbegreppet så leder det rimligen till att en sådan begeppsdefinition inte är behövlig. Vill du ändå inleda diskussion på ämnet, så varsågod.

Vilket är då det personbegrepp som du menar att lagstiftningen använder sig av? Menar du definitionen av liv så är den enkel att dra i skam. Att livet skulle börja i födsloögonblicket är ju uppenbart religiöst, det behöver knappt nämnas. En individ som har utvecklats under nio månader, och utan komplikationer kan tas ut ur livmodern flera veckor tidigare, kan ju knappast ses som mer levande bara för att den befinner sig utanför moderns kropp.

Vad har jag skrivit som har föranlett dessa frågor? Frågan om ofrivillaga graviditeter är förvisso intressant men passar nog bättre i en annan tråd, ifall du inte hade en vinkel som du anser hör hemma här.


Är det verkligen förhastat att göra ett ingrepp på sig själv om det hindrar en från att ta andras liv? Jag anser inte det. En moralisk person som är orolig för att begå någon form av omoralisk handling kommer att vinnlägga sig för att undvika handlingen. Det är ansvarsfullt. Vet man om att man vill ha sex just nu, men absolut inte vill ha barn så är det fullt rimligt att genomgå vasektomi/tubektomi. På samma sätt så vet man att andra graviditetsskydd ger ett gott skydd, men inte ett fullgott. Den avvägningen måste varje eskild människa göra. Den person som kommer fram till att den absolut inte vill förhindra framtida graviditeter får då ha förståelse för att den kan komma att bli gravid tidigare än planerat. Detta är min åsikt.
Varför är det så att sex upplyfts till någon form av mänsklig rättighet? Varför ses barn som någon form av mänsklig rättighet? Det finns väl ingen "rätt att få barn"? Barn är människor som alla andra, de har ingen skyldighet att finnas i någons liv, däremot har de barn som existerar mänskliga rättigheter i egenskap av individer. Detta är centralt i mitt anförande.
Du talar om det som ett stort problem att ingreppet kan leda till komplikationer och att det kostar pengar. Hur har det blivit så att dessa småsaker kan ses som viktigare än en annan människas liv?

Att man behöver vara 25 år för att genomgå en vasektomi idag är förståeligt. Det är ett stort val, absolut. Men varför är samhället så månt om människors "rätt till att skaffa barn" istället för barns rätt till sitt eget liv?

Det här kan jag verkligen inte förstå. En graviditet "uppstår" inte bara. Sex är liksom den naturliga mekanismen för att initiera en graviditet. Det du säger är som att tända en tändsticka i ett vätgasfyllt rum och förvånas över att det exploderade. Att du tände stickan inuti en behållare var förvisso ett sätt att minska risken för explosion, men du kan ju knappast förvånas över explosionen. Hur har denna fråga blivit så dissocierad från biologiska grunder?

Fast nu hoppade du över själva frågan. Jag förstår absolut att dagens lagstiftning i någon mån relaterar till skademinimering i den modell som man byggt upp. Dock handlade detta om kvinnans rätt till sin egen kropp och hur detta uttryck relaterade till fostrets kropp och det "framtida barnets" rätt till denna.
Redan i nionde graviditetsveckan finns begynnelsen till de allra flesta organ hos fostret. Så tidigt i utvecklingen tycker nog merparten av abortförespråkare att kvinnan har rätt att bestämma över fostret då det fortfarande är såpass outvecklat att det inte kan kallas för egen individ. Härav väljer man ofta att hänsvisa till "kvinnans rätt till sin egen kropp". Om fostret är att se som en del av kvinnans kropp så har hon rimligen rätt att göra vad hon vill med detta. Däribland amputera lemmar, eller mer rimligt, försöka påverka fostret i positiv riktning genom någon form av riskfyllt, onödigt medicinskt ingrepp (ex.vis. rent kosmetiskt).
Om fostret inte har någon rätt till sin egen kropp, utan ses som en del av kvinnans, så förstår jag inte varför hon skulle fråntas rätten att genomföra något sådant. Detta oavsett det faktum att den som blir lidande är det barn, den egna individ som senare kommer att födas.
Har man detta synsätt så förstår jag användningen av begreppet "cellklump", men endast då.

Den andra någorlunda vettiga anledningen att åberopa "kvinnanas rätt till sin egen kropp" är ifall man anser att hon har rätt att välja vem som ska härbergera hennes kropp. Dock ser jag att hon har gjort det valet i och med beslutet att ha inadekvat skyddat sex. Då hon initierat processen så kan hon inte, av bekvämlighetsskäl ta någon annas liv utan måste istället ta det ansvar som hon har utifrån sina handligar.

(Lite OT men du skriver "sannolikt inte kan tänka eller känna". Redan i v. 9 finns någon form av hjärnvågor hos fostret och känsel, smak och hörsel är sinnen som fostret tidigt kan använda sig av. Notera att fri abort gäller till v. 18.)

Tack! Försökte egentligen mest säga att jag hade hittat på siffrorna själv men att varje vettig människa förstår att en avklippt sädesledare/äggledare innebär att sannolikheten för att bli gravid närmar sig noll.
--- Långt inlägg ---

--- Långt inlägg ---
Absolut. Jag håller med dig om att sterilisering är problematisk, och just av unga ännu mer problematisk. Dock prioriterar jag själv rätten till liv över någon rätt till att kunna föda barn.
På samma ämne så tror jag att den "fria sexualitet" som predikas i Sverige idag bidrar till att ungdomar har en slappare syn på sex och speciellt på konskevenserna av sex. Många oroar sig nog mer för att få någon könssjukdom än för att respektera liv. (Här menar jag inte oro för att bli gravid i sig, utan just oro för att ta någons liv via abort. Att flickor inte vill bli gravida förstår jag, likaså att abort inte är en trevlig upplevelse.)
Hade diskussionen om sexualitet förts med perspektivet att "en abort släcker ett liv" istället för "ett foster är bara en parasitisk cellklump" så tror jag att abortstatistiken skulle förändras. Och varför är detta en dålig idé? Är det inte så att majoriteten ändå vill minimera antalet aborter? Varför är det då så viktigt att predika den ansvarsfria sexualiteten?

Vidare så har jag som sagt främst förståelse för att sterilisering av ungdomar är problematisk. Man kan ju alltid råga sig om 25 är den ålder då man är redo att ta ett sådant beslut samt arbeta för att sprida information med mået att göra yngre personer mer medvetna. Men oavsett så görs ungefär en tredjedel av sveriges aborter av ungdomar under 25 år. (socialstyrelsen 2012) Det innebär att två tredjedelar, eller ca 22000 aborter årligen görs av personer som har rätt att sterilisera sig.

Fast att slå bort denna fråga med det svaret gör att poängen missas. Det jag undrar är varför man lär ut en så "ahuman" bild av ofödda barn. De jämförs med parasiter och cellklumpar. Dessa ord är beskrivande och skapar en bild av någonting helt annat än en människa. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än ett målmedvetet politiskt arbete för att avhumanisera fostret för att kunna ta ifrån det dess mänsklighet.
Så som vi idag, biologiskt, skiljer individer åt är genom deras genetiska särdrag. Socialt genom att vi visualiserar en separat gestalt. Redan ett embryo uppfyller för båda dessa synsätt kriterierna för en egen individ. Och oavsett så är våra lagstadgade avgränsningar inte förankrade i något av dem.

Därtill vill jag tillägga att individbegreppet inte är entydigt biologiskt sett. Flera möjliga synsätt finns självklart, men det genetiska är viktigt och antagligen det bäst lämpade för att skilja människor ifrån varandra. Parallellen till siamesiska tvillingar är nära till hands. Både socialt och genetiskt uppstår förvirring. Här är arvsmassan densamma, gestalten gemensam, men socialt ser vi dem generellt som två individer med individuella rättigheter. Fallet graviditet är på liknande sätt ett specialfall. Genetiskt är fostret och modern åtskiljda, deras gestalters åtskillnad varierar över tid, och socialt ser vi dem som två skiljda individer. Ändå tillskriver vi dem inte båda individuella rättigheter. Självklart måste beaktas att graviditeten är en reproduktiv process som i funktion är helt skiljd från fallet "sitta ihop som siamesisk tivilling".


Jag förstår inte riktigt vad du svarar på. Frågan var varför det är så otänkbart att döda "utvecklade individer" (läs vuxna), i kontrast till att döda "outvecklade" (läs foster).
Om det är OK att döda ett foster bara för att föräldrarna annars skulle "lida" av att behöva ta hand om sitt barn, varför är det då inte - i skademinimeringens namn - rätt att döda barn eller vuxna som visar sig orsaka samhället lidande?

I övrigt så förstår jag verkligen inte varför lidande ses som så horribelt. Lidande är en del av livet, deal with it.

De får jättegärna skaffa barn i ett annat skede av livet. Men om de redan i ett tidigt skede skaffar barn så kan de ju inte bara döda det.
Ja, det är tragiskt med föräldrar som sätter sig själv framför sina barn, men detta är knappast en orsak till att ta barnen av daga. Eller?
Men precis. Vi utgår ifrån din premiss om att liv inte nödvändigt är omoraliskt att döda. (Tankeexempel, jag tycker att det är omoraliskt.) Ifall individen som man dödar inte lider så har ju inget lidande skett. Det innebär att ifall ett par skaffar ett barn och inser att föräldraskap inte riktigt var "deras grej" när barnet blivit, säg, 5 år. En resa till USA känns mer lockande och knodden kommer ju att ta tid i minst ett decennium till. Det orkar de inte med, bestämmer de sig för. Vari ligger då problemet om de matar barnet med starka sömnmedel och sedan använder modern medicin för att ta det av daga, i en kärleksfull miljö, på ett sätt som barnet inte lider av? Varför inte göra samma sak när barnet blivit 15 år, är utmobbat och inte har några vänner i skolan och bara är allmänt jobbigt? Eller varför inte göra det med sina morföräldrar som man egentligen inte gillar och som bara tar en massa tid? Varför?

Ämnet skiljer sig från diskussionen ovan men följer helt klart TS. Jag tog upp detta för att jag själv ser en kopplingtill feminismen, från vilken jag tänker att mycket av argumentationen hos abortförespråkare kommer. Feminismen, så som den utvecklats hos radikala och socialistiska grupperingar, är revolutionär och vill slå sönder "patriarkala strukturer" och moraliska uppfattningar som sprungit därur. Att homosexlobbyn och RFSL/RFSU delar många ideologiska byggstenar med feminismen är föga förvånande. Att mannen skulle ha skyldighet att ta hand om sin avkomma är egentligen förvånande att höra från människor som vill skala bort offerstämpeln från kvinnor, men samtidigt förståbar för att undvika att män bara befruktar kvinnor och sedan sticker. Jag tycker att det är lustigt att man i lagstiftningen ger mannen större ansvar över sexaktens konsekvenser än man ger kvinnan, och samtidigt ger henne fler rättigheter över sexaktens konsekvenser än man ger mannen. Kvinnan är ju redan biologiskt den part som har störst makt över hur barnet blir till och huruvida det alls blir till. I fråga om "jämställdhet" bör man väl snarast försöka jämna ut maktförhållandena?

Abort har kommit till genom argumentet "kvinnans rätt till sin egen kropp", men man måste såklart även titta på andra aspekter. Eftersom det råder stor tveksamhet huruvida fostret, sent i utvecklingen, har utvecklat känsel eller en fungerande hjärna, finns risken att kvinnans rätt inskränker fostrets rätt att inte drabbas av lidande. I en tidig graviditet är forskare i stort sett överens om att embryot/fostret inte känner smärta och det är därför okej för en kvinna att göra abort eftersom det inte finns något offer i situationen.

Jag kan personligen inte bry mig mindre om diskussionen angående om fostret räknas som en del av kvinnans kropp, för det handlar inte om det. Att du anser att det isf vore okej för modern att lämlästa fostret visar bara att du snöat in dig alltför mycket på detta, för i alla scenarion räknas detta som en skedd skada.

Ja, vi har helt enkelt olika åsikter. Om man godtar premissen att embryot/fostret på nåt sätt drabbas av en abort håller jag förstås med dig. Jag avfärdar den dock. Iaf till den utsträckning att jag hellre ger en vuxen kvinna chansen att inte behöva uppfostra ett barn.

Eftersom vuxna kan drabbas känslomässigt av att inte kunna skaffa barn, medan embryon/foster inte drabbas av att bli aborterade i tidigt skede.
Det hoppas jag alla förstår och försöker skydda sig. Sex är njutbart för att mänskligheten ska leva vidare. Man kan såklart diskutera om folk har en rätt till att ha sex utan att vilja ha barn, men som samhället ser ut i dag är det tillåtet vilket jag tycker är bra eftersom jag är av åsikten att en abort inte skadar fostret.

Jag kan dock inte vara säker på ingen skada sker, så därför brukar jag ofta avstå från (såklart alltid skyddat) samlag för att minimera risken för graviditet. Det är dock problematisk när man är tillsammans med en tjej som nästan varje kväll försöker initiera sex trots att jag regelbundet påpekar att jag tycker det är en förfärlig idé, så jag har förståelse för att folk i allmänhet har svårt att kontrollera sina luster. Sexdriften är dessutom en av få anledningar till att jag mår drägligt och att jag orkar satsa på en karriär i livet. Annars hade risken funnits att jag ständigt väntat på att få dö.
Nej, det är sånt här som är i allra högsta grad ON topic! Eller ja, att det finns hjärnvågor efter nio veckar säger inte så mycket. Däremot verkar forskare i stort sett eniga om att risken för att ett foster kan känna smärta innan vecka 24 är väldigt liten. Detta är i princip vad jag baserar min åsikt på. Jag är dock mer än villig att ha en gräns för fri abort långt under 24 veckor för att skapa en slags "säkerhetsbuffert". Är även väldigt villig att sänka den några veckor än vad vi har i dag för att skapa ytterligare säkerhet.

Om dagen kommer då det råder tvivel om huruvida även embryon kan känna smärta slutar jag ha samlag helt och hållet. Vill varken tvinga en människa till existens eller döda den om den drabbas av det. Tror dock personligen att detta är lika osannolikt som att evolution kommer motbevisas.
Det är olika faktorer som spelar in. Ett barn knyter band till andra än endast föräldrarna, vilket oftast inte ett foster gör. Samlag är en instinktiv och irrationell akt. Under tiden man får göra fri abort har man chansen att fatta ett rationellt beslut. Men viktigast av allt är att en femåring har ett medvetande som existerar, och just p.g.a. detta borde femåringen själv få bestämma mellan att dö eller fortsätta leva.

Med lidande menar jag inte att man klivit på en spik eller blivit dumpad av sin partner och är deppig i nån månad. Med lidande menar jag ett önskande att inte existera. Men jag tror att få drabbas av detta. Det är större chans att en individ är tacksam för livet än tvärtom, så därför tycker jag det är omoraliskt att ta livet av någon som faktiskt existerar.

Om det fanns ett sätt att smärtfritt dö utan att anhöriga och bekanta skulle sörja eller drabbas, så skulle jag vilja det. Detta är dock i praktiken omöjligt, främst för att det inte finns nån chans för att anhöriga inte skulle sörja eller sakna mig, men även för att överlevnadsinstinkten gör det psykologiskt påfrestande att ta mitt liv trots att jag vill det. Om jag aldrig existerat från första början hade jag sluppit allt detta.

Ja, man borde sträva efter så stor jämställdhet som möjligt. Men du föreslår att i stället för att ge männen fler rättigheter så ska rättigheter från kvinnor tas bort. Det tycker jag är en horribel idé.

Abort har troligtvi inte kommit till genom argumentet "kvinnans rätt till sin egen kropp" som du påstår. Abort fanns långt innan kvinnan, eller någon annan, hade rätt till sin egen kropp. Abort har snarare sitt ursprung i människors oförmåga att kontrollera sin sexualitet, kombinerat med bristande känsla för ansvar över det mänskliga liv som man skapar. (Eller möjligen en medeltida förståelse för graviditetens biologi.)

Här blir du nog tvungen att citera källor för dina påståenden om "känsel eller en fungerande hjärna" först "sent i utvecklingen". Nervsystemet börjar byggas redan i fjärde veckan och som sagt så har hjärnan utvecklats tillräckligt för att producera hjärnvågor i nionde.
Om du syftar till frågor som det denna artikel diskuterar så förstår jag inte varför det skulle vara intressant för ansvarsfrågan. Varför argumenterar du då inte för att spädbarn inte skulle vara lika skyddsvärda som en fullvuxen människa då deras närvsystem inte är lika utvecklat? Det är ju inte graden av utveckling som ger människovärde.
Och menar du på allvar att den enda orsaken till att människor får "personstatus" är att de kan känna smärta?

Du förstod nog inte vad jag skrev om detta är slutsatsen du kommit till. Jonblund menade på att trådens ämne kokade ned till begreppet "person" och vilka som ska inkluderas där. Jag poängterade då att "ansvar gentemot fostret" är den fråga i topic som mest skulle kräva en definition av personbegreppet och lade fram argument till varför inte ens denna fråga kräver en sådan definition.

Därutöver är ditt påstående om att "i alla scenarion räknas detta som en skedd skada" felaktigt. I svensk lagstiftning är fostret inte skyddat utvöver hindret mot abort inom sjukvåden efter v. 22. Ett barn räknas i svensk lagstiftning som "liv" först då det har fötts. Före det kan barnet/fostret inte utsättas för brott då det inte har några rättigheter. Modern har alltså i svensk lagstiftning rätt att göra vad hon vill med fostret före det har fötts. Däremot har hon inte rätt till abort efter v.18.

Just detta faktum, att ofött liv inte har några lagstadgade rättigheter, är en av orsakerna till att jag startade denna tråd och ville diskutera vilket ansvar vi har gentemot det liv som vi skapar.

Du, som så många andra, verkar ha missat trådens topic. Bemöt gärna istället de intressanta delarna av inlägget, de du klippte bort.

"Varför är det så att sex upplyfts till någon form av mänsklig rättighet? Varför ses barn som någon form av mänsklig rättighet? Det finns väl ingen "rätt att få barn"? Barn är människor som alla andra, de har ingen skyldighet att finnas i någons liv, däremot har de barn som existerar mänskliga rättigheter i egenskap av individer."

"Du talar om det som ett stort problem att ingreppet kan leda till komplikationer och att det kostar pengar. Hur har det blivit så att dessa småsaker kan ses som viktigare än en annan människas liv?"

Eh.. Ok, så någons känslor är viktigare än en annans liv enbart för att du förstår att den ene kan känna smärta?
Det endokrina systemet utvecklas tidig och är grundlagt även det i vecka fyra. Hormoner styr mycket av våra känslor och påverkar även barnets utveckling enligt många studier. Men du kanske bara bryr dig om "medvetande"? Isåfall diskuterar artikeln som jag länkade ovan huruvida ens spädbarn faktiskt är vid medvetande. Jag kan vidare isåfall ställa frågan om en treåring är vid "medvetande"? Vad är din definitionsgräns? Är en dement 70-åring vid "medvetande"? Är en psykotisk 20-åring vid "medvetande"?

Återigen: Varför är samhället så månt om människors "rätt" till att skaffa barn. Finns det verkligen en sådan rättighet? Har sterila människor rätt till barn? Hur kan någon ha rätt till en annan människa?

Jovisst kan man diskutera huruvida människor hr rätt att ha sex utan att vilja ha barn, dock tycker jag inte alls att den frågeställningen hör hemma här. Frågan om huruvida människor har rätt att riskera att bringa ett liv till världen och sedan ta detta livet av daga för att de inte vill bli föräldrar, kan dock diskuteras här. Infertila människor berörs inte av detta resonemang.

Hur kommer du fram till att ett foster eventuellt inte skadas av en abort? Oavsett om man anser att ett foster är en "person" eller inte så kan man ju inte komma ifrån faktumet att fostret är en genetisk individ som växer till. Att det då inte skulle vara att skada detta foster om man dödar det är absurt. Lika idiotiskt som att påstå att man inte skadar en gris då man slaktar den, eller att man inte skadar ett träd då man fäller det.

Detta om smärta innan v 24 vill jag gärna se källa på. Därtill gärna veta vad du definierar som smärta, och även hur det är relevant huruvida en person utan medvetande känner smärta eller ej.

--- långt inlägg ---

--- långt inlägg ---

Vad menar du då med smärta? Kan en växt känna smärta?
Växter har också ett hormonsystem och kan på så sätt reagera på om de blir angripna av herbivorer, om temperaturen ändras osv. Bryr du dig enbart om nervimpulser i mänskliga känselceller? Kan homoner orsaka smärta? Brustna hjärtan och generella "känslor" är bundna till hormonsystemet. Biologi är väldigt sällan svart och vitt.

Ett foster knyter väl lik amycket band till folk som ett barn gör. Ifall föräldrarna introducerar "magen" för många så kommer många att ha ett förhållande till barnet före det har fötts. På samma sätt kommer ett fött barn endast att ha förhållanden med människor som föräldrarna valt. Om föräldrarna inte är sociala så kommer situationen som du pratar om med andra ord inte att uppstå. Varför kan de då inte bara döda barnet?
Jag förstår ditt argument om att ett äldre barn är "medvetet" (vad nu detta innebär) och därför bör ha stärre mölighet till självbestämmande. Femåringen har dock knappast förmågan att avgöra själv ifall den ska leva eller dö. Jag ställer mig frågande till huruvida femåringen ens kan förstå frågan. Men för enkelhetens skull så kan vi istället tänka oss ett spädbarn. Jag hänvisar åter till den tidigare länkade artikeln och frågar då, varför ska föräldrarna inte ha rätt att ta detta spädbarn av daga ifall det inte ens är vid "medvetande"? Och varför alls någon abortgräns isåfall?

Vidare så undrar jag varför föräldrarna har något som helst ansvar för barnet efter att det är fött? Ifall de inte har ansvar för barnet innan det är fött, varför ska de då ha ansvar efter?


Eh.. OK. Det verkar som att du justerar betydelsen lite vartefter. Klart att ett foster inte känner "lidande över att leva" när det dödas. Menar du verkligen att detta är någonting som uppkommer av att man dödar en vuxen människa? Ifall du vill undvika sådant lidande hos ett oönskat barn genom att döda det som foster så kan jag inte förstå varför man inte skulle kunna döda en vuxen människa för att undvika att den börjar lida likadant senare i livet. Vad menar du?

Så ditt argument för att döda andra människor (foster) är att du själv inte vill leva?
Helt fel. Hur kommer du fram till detta?
Dagens lagstiftning ger mannen skyldigheter och kvinnan rättigheter, detta tycker jag att är att snedfördela makten.
Här följer ett litet schema över ansvar vid samlag, komplettera gärna om jag missat något.
Före samlag: Mannen och kvinnan kan båda välja att ha samlag. Båda kan välja att använda graviditetsskydd.

Efter befruktning: Mannen saknar rätt att bestämma över huruvida graviditeten fortskrider eller ej. Kvinnan har full rätt (under begränsad tid) att bestämma huruvida graviditeten fortskrider eller ej.

Efter födsel: Mannen och kvinnan har båda möjlighet till egen eller gemensam vårdnad. Den andre kommer att vara ekonomiskt bunden i ca 18 år framöver.

Notera att kvinnan har full rätt att bestämma huruvida mannen kommer att vara ekonomiskt bunden eller inte. Detta har gjorts med lagstiftning.
Ponera att mannen skulle ha en juridisk rätt att avsäga sig faderskapet, exempelvis de fem första veckorna av graviditeten. I en värld där aborter ses som en penicillinkur förstår jag inte problemet med detta.
Varför ska inte mannen också ha ett ord med om hur hans ekonomi ska se ut de närmsta 18 åren? Kvinnan kan ju fortfarande välja fritt om huruvida hon vill behålla barnet eller inte?
I dagens lagstiftning lastas mannen med ansvar för sin egen sexualitet, men kvinnan ges bara rättigheter i form av fri abort till v. 18.

Jag personligen tycker ju att båda ska ha ansvar för livet de tagit till världen, men varför har sverige en lagstiftning där kvinnan ges "fri sexualitet" medan mannen ges ansvar över sin sexualitet?

Fakta bör ju ändå vara korrekta , inget foster har ett färdigt nervsystem som reagerar tex på smärta, eller andra stimulus före v 19. Att påstå att det är utvecklat v 9 är inte sant.

Alltså Zigga. Du är verkligen oärlig. Ingenstans har jag påstått att foster skulle ha "ett färdigt nervsystem som reagerar tex på smärta, eller andra stimulus före v 19".
Jag har påpekat att hjärnan kan producera någon form av hjärnvågor redan i v. 9. Detta är sant.
Men se här ska du få höra på fakta. Till att börja med så har foster absolut nervsystem som reagerar på stimuli innan v. 19. Nervceller retar varandra konstant, det är en förutsättning för att nervsystemet ska fortsätta byggas ut. Yttre stimuli hanteras så fort sensoriska fibrer har kommit till, vilket sker redan innan v.9. Notera nu att jag inte har påstått att fostret skulle känna smärta vid denna tid, utan enbart att nervsystemet reagerar på stimuli. Då det perifera nervsystemet inte växer samman med det centrala förren kring v. 20 så är det självklart att thalamus inte kommer att reagera på dessa impulser.
Ett tips om du vill bli tagen på allvar är att sluta ljuga.

Beklagar, du har har härjat lite för länge här med dina helt inkorrekta påståenden.
Så ett foster vid 9 veckor har inte ett fungerade nervsystem? kan vi vara överens om det?

Läs min förra post så har du svaret där. Att läsa vad det är du svarar på är ett annat tips om du vill bli tagen på allvar.

EDIT:
Vet du vad jag tror. Jag tror att du visst läser allt som jag skriver. ALLT. För att du vill hitta fel för att äntligen, äntligen någon gång hitta något endaste litet fel som jag skulle kunna göra för att kunna påpeka detta. Men du är helt enkelt för dum i huvudet för att ens förstå vad det är du läser. Det är därför som du aldrig någonsin kommer att hitta något fel utan är förpassad till dina spyor och lögner. Dum i huvudet. Där är svaret.

Svara på min fråga vore bra?