Citat:
Ursprungligen postat av
Nehej
Nu är det ju inte så att marinen inte kan jaga ubåtar, den förmågan tillgodoses av Visby, koster och tapperklassen med ubåtsjakttorped, sonar och sjunkbomber däremot saknas det dedikerade ubåtsjakts helikoptrar eftersom dessa blivit avsevärt försenade. Men man ska komma ihåg att denna förmåga saknar Finland likaså, med skillnaden att de inte har ambitioner att köpa dessa. Den svenska marinen har 5 ytterst kompetenta ubåtar av vilka 2 stycken ska ersättas av nya ubåtar ur A26klassen. Den svenska armén är liten till antalet - ja och det ska den vara enligt mig, den huvudsakliga skillnaden mellan den svenska och den finska armén idag är det totala antalet soldater, medans Finland kan mobilisera 350 000 soldater kan Sverige totalt samla drygt 22 000 (50 000 med hemvärn). Nu kan man ju säkert tycka att "vafan 350 000 man är ju enormt mycket bättre än 22 000" men så är inte fallet, då den absolut största delen av den finska armén består av sk landskapstrupper samt reservister där en stor del är jämförbart med svenskt hemvärn, utan understöd, tungavapensystem och dålig förmåga att samverka med andra vapenslag såsom flyg. I Sverige har man valt att göra armén till en spjutspets som med tunga mekaniserade förband och fokus på rörlighet och snabb reaktionstid möjliggör mycket god förmåga på framtidens slagfält.
Jag vet att det är ett gammalt inlägg numera, men det här måste nog ändå bemötas, för det är verkligen inte sant.
Självklart är Finlands markstridskrafter oändligt mycket starkare än Sveriges. Sveriges markförband är ingen tung mekaniserad spjutspets.
För det första spelar det ju ingen roll om vi är bra på att samverka med flyg när vårt flyg saknar i princip alla former av adekvat attackbeväpning. Att stryka lite akan över fienden är väl inte dumt, men det är knappast tillräckligt för att det ska kunna räknas som trovärdigt flygunderstöd. Här behöver vi tillföra attackrobot, större bomber och eventuellt även arak.
För det andra är våra bataljoner i helhet ganska illa utrustade fordonsmässigt. Visst har vi våra tunga manöverbataljoner, med strf90, men vilka är det? Det är 41. och 42. bataljonen från P4, 191. bataljonen från I19 (här kanske jag har fel på siffrorna) och det är väl allt - om det nu inte finns en 192. bataljon också. Bataljonerna från P7 är allt annat än tunga, med pansarbuss som "mekanisering". Dessutom har vi tre stridsvagnskompanier i Sverige. Tre. Låt det sjunka in ett ögonblick. Övriga manöverbataljoner, t.ex. 7. lätta, är att betrakta som glorifierat infanteri med vältränade soldater, här saknas tyngre understöd från pansarfordon.
För det tredje saknar vi oändligt mycket understöd till markstriden, mest trängande då är bristen på artilleri, där Finland (såklart) brädar oss med hästlängder. Vid full operativ förmåga kommer vi att ha 24 eldrör Archer i Sverige. Jag vill minnas att bataljonchef för infanteribataljon när det begav sig kunde disponera upp till tre artilleribataljoner för understöd om han ämnade anfalla.
Vad har vi i övrigt, i understödsväg? Jo:
- Vi har gjort oss av med rbs56, vilket har försvagat vår pv-förmåga i försvarsstriden markant (och med våra tre strv-komp hade sådan förmåga varit bra att ha)
- Vi har väldigt begränsat närluftvärn för manöverbataljonerna, där lvkv visserligen är duglig men saknas numerär och finns inte i alla manöverbataljonstyper
- Grk verkar på många håll utgått
Det saknas många beståndsdelar för att våra manöverbataljoner ska kunna anses vara en spjutspets. I dagsläget är det snarare låg numerär med förhållandevis låg förmåga.
