Så älskade Gud och Jesus Israel (inte hela världen)

Du pratar i nattmössan för jag har angett fler referenser från GT än från NT. I stort sett alla profeterna så vitt jag vet pratade om dagen då frälsningen skulle komma till "hedningarna" (icke-judarna).

Bl.a. detta: Jesaja 49:6Svenska 1917 (SV1917)

6 han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare, att allenast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning må nå till jordens ända.

Hela syftet med judarna var att Israel skulle vara en helig stat - när världen brann och nationer bröts ner av korruption och fördärv skulle Israel blomstra. När hedningarna var sjuka skulle israeliterna vara friska - allt för att inspirera hedningarna till att tro på Herren. Gud valde judarna för att de skulle sprida Guds ord. Och det gjorde de. De lade grunden till västerländsk etik (andra tänkare tänkte i liknande banor, men ingen har i närheten haft samma genomslagskraft som kristendomen).

För att citera J.C. Ryle:

"A religion which did not flatter the rich, the great, and the learned - a religion which offered no license to the carnal inclinations of man's heart - a religion whose first teachers were poor fishermen, without wealth, rank, or power - a religion could never have turned the world upside down, if it had not been of God."

Alltså jag känner mig obekväm i att placeras i ett fack - jag anser mig inte vara en av Guds utvalda, så du är nog inte mera dömd än vad jag är.

Enligt kristen teologi är du inte dömd för att du inte tror - du är dömd för att du syndar, för att du brutit Guds lag. Du kan alltså i teorin leva ett fullständigt rättfärdigt liv och ändå komma till himlen. Du hamnar inte i helvetet för att du inte tror på Jesus, du hamnar där för att du har syndat. Jesus ger dock gåvan till var och en som tror - det är en gåva, ingen belöning, betalning eller liknande, utan enbart en gåva som ges ut till alla som tror.

Ok, ingen gåva till mig. Och enligt de flesta troende är det mitt fel, inte Guds.

Så du tror inte på Gud alls? Och du anser dig inte ha "syndat", d.v.s. brutit mot någon av hans lagar och stadgar, eller helt enkelt varit otillräcklig? (Bibeln definierar synd som en överträdelse av lagen, eller en otillräcklighet - att inte nå upp till förväntningarna att vara människa).

Enligt bibeln har jag säkert syndat. Men vad gör det mig? Du kanske också brutit mot någon religiös regel, från valfri religion? Jag antar att du inte ligger sömnlös över det?

"Enligt bibeln har jag säkert syndat..."

Jo häri ligger nog "problemet" d.v.s. din oförmåga att tro. Det är först när man inser att man faktiskt är otillräcklig som människa, att man gjort fel, att man har "syndat" som man ens kan börja närma sig genuin religion. För varje gång en människa vänder sig till Gud, så sker alltid en viss introspektion, man blir mer och mer medveten om att Gud är perfekt, och är det renaste livet självt vars varje handling kretsar kring livet i syftet att främja det, man inser att Gud är helig.

Spelar ingen roll vad jag inser, vägen till en specifik gud (av tusentals) har ingen lyckats bevisa.
Vilka religiösa regler ska jag börja bry mig om?

Du verkar vara en hygglig person så jag tror inte att du är en våldsverkare. Börja med att försöka klippa ditt beroende av sensuella njutningar. Ät god mat i bra mängd men onanera inte, titta ej på porr, så ska du se att du kan väckas religiöst. Det är otroligt svårt att bli religiös om man lever enbart för sensuella njutningar. Själva idén med människan var just att hon skulle stå över djuren i den bemärkelsen - djuren har bara sensuella njutningar som mål, människans mål och syfte är att i första hand njuta av kultur, filosofi, religion, kärlek och vänskap, etc.

Du har rätt, jag är en hygglig person. Jag har aldrig använt våld mot en annan människa.
Vissa saker Jesus predikar om, håller jag med om, vissa saker inte. Jag dömer alltid varje uttalande för sig, Jag köper inte en paketlösning om jag inte är överens om hela innehållet. Jag kompromissar inte med min moral. Och vem som säger något bra är oviktigt, det viktiga är vad som sägs.
Bibeln lånar ju mycket från andra religioner och trossystem.

Bibeln lånar ingenting från andra religioner och trossystem, den skrevs av folk som inte hade någon koppling öht. till andra religioner. Vad exakt är lånat? Jag har undersökt i princip alla moraliska och religiösa system, islam, buddhism, hinduism, grekisk moralfilosofi, etc. och Bibeln är helt klart det ädlaste - för alla andra ger mer eller mindre licens till ens köttsliga lustar, eller så är det för extremt och blir alldeles för anti-kött så det blir patetiskt. Bibeln stressar också att man ska vara helig, ädel. Gud är helig. Skulle jag få sammanfatta Gud i ett enda ord skulle det vara; helig. Det är både bra och dåligt - för man känner sig så smutsig om man t.ex. ska be ibland, men samtidigt när man känner sig i harmoni med den här kraften, då är det som att ha världens mäktigaste vän vid sin sida, och det är en enorm glädje. Min bild av Gud är just såhär; att när man håller hans bud, följer hans stadgar och lyder hans lag, då är han ens bästa vän och när man vaknar upp och känner sig i sån total harmoni med honom, då behöver man inte vara rädd för någonting för man bara vet rent instinktivt att man har beskydd från ALLT och ALLA, och man är bara så lycklig, men samtidigt är konsekvenserna av att gå emot honom för mycket så ödesdigra att ett par ögonblick av syndfull njutning, i vilken form det än är i - spel, droger, sex, ego-debatter, etc. så offrar man veckor, månader och ibland år, av lycka, hälsa och till och med livet självt. Man kan där alltså fråga sig själv, om inte Gud kunde vara mjukare, men samtidigt så motiverar det en än mer att leva rätt, att söka honom och att närma sig den här kraftfulla personlighet. Typ som när man var liten och man ville ha beröm av den förälder som aldrig berömde en, eller som att människor alltid dras till de heligaste, med högst integritet, som sällan visar kärlek men när väl gör det så uppfylls man av ett lyckorus, en gud som alltid pjoskade med en, alltid älskade en, alltid välsignade en, oavsett vad man gjorde, oavsett hur man betedde sig mot sina medmänniskor, skulle förr eller senare förlora mänsklighetens respekt - för vi är fallna varelser. Innerst inne är vi precis som barn - sätter du inte gränser så tar dem till slut hela handen om du ger dem ett finger för mycket. Vi människor är precis så - det tillhör vår syndiga natur. Därför måste man bli straffad mer eller mindre innan man lär sig att hålla sig på banan. Alla ungdomar vill sparka hej vilt och ha sex, dricka, knarka och ha kul, Guds tuktan är nödvändig för att de ska hålla sig på banan. Gud är så helig, att när man lyckas få hans välsignelse, då är det inte bara ett simpel klapp på axeln, som när ens mamma stryker en i håret, utan det är en välsignelse som heter duga! Man har Gud, skaparen av himlen och jorden, på sin sida. Det är en överväldigande känsla.

Gyllene regeln, är ett exempel.
Historier om översvämningar, uppståndelser och liknande var vanligt. Så vad som är lånat, eller inspirerat är svårt att avgöra. Dock är den inte originell i alla avseenden, den blev bara kändare, genom bra PR.

Försök bara att leva en vecka, så heligt du bara kan. Föreställ dig, även om du inte tror, att den heligaste, renaste, godaste, ädlaste, personen tittade på dig, dag och natt, varje sekund, och iakttog dina steg, och försök leva så vackert, och framställ dig så bra du kan, för denna "person" (som du anser är ihopfantiserad kanske) så får du se vad som händer. Jag garanterar att det kommer ske en positiv förändring. Tänk dig att det är ett skådespel - att världen och i synnerhet ditt eget liv är scenen för vilken teatern spelas på, och Gud flyttar dig som en schackpjäs mot ljusare breddgrader när du är ädel och helig och ren. Prova, rannsaka dig själv, analysera varje tanke, handling och ord som kommer ur din mun, och sträva efter att vara allt det jag sa. Eliminera allting som inte platsar i idealbilden av den ädlaste personen du kan föreställa dig. Lev så som den. Så får du själv se hur goda saker kommer din väg, och hur folk ler mot dig på ett lite mer särskilt vis. Då kommer du säkert sluta tvivla på att vi faktiskt lever i ett moraliskt universum med en Gud som välsignar de som vill tjäna honom.

Blicka också utåt hela tiden - håll blicken RAKT FRAMFÖR DIG, och ägna dig inte åt fåfängliga tankar. Gud är utanför ens huvud. Blicka utåt mot livet. Så ser du.