Citat:
Ursprungligen postat av
Rakii
Medhåll ifrån mig, många av scenerna då han kommer till medvetande om sin existens etc... bidrar mycket med en känslomässig berg-och-dalbana för mig, fanns scener där jag satt med en klump i halsen för jag tyckte så pass synd om Chappie.
Jag misstänker att du tänker på samma del av akt två som fick den här stenhårda dödsknarkaren att bli alldeles fuktig i ögonen.
Vad tyckte jag om Chappie då. Till att börja med så är det helt klart en Blomkamp-film. Han har en tydlig stil och känsla och den är även närvarande hör. Vi återvänder till Johannesburg där ett företag har utvecklat polisrobotar. Storyn är så klart berättade tusentals gånger och Robocop har varit en tydlig inspirationskälla men det kändes helt okej.
Chappie försöker nog inte medvetet ställa filosofiska frågor och ge oss moraliska dilemman men det är ju en bieffekt av subgenren. Likt Ex Machina är frågorna och dilemman inte nya någonstans men dom är helt klart mer intressanta. Det är mer hård vetenskap is Ex Machina men Chappie vinner helt enkelt på att den har hjärta.
CGI:n är även här lysande och det var inte en enda sekund som jag tänkte på att Chappie faktiskt var animerad.
I slutändan ger jag Chappie en ganska neutral sjua. Bättre än Elysium men sämre än District 9.
Om Blomkamp skulle få göra en film baserat på spelserien Halo så hade det blivit fan-fucking-tastiskt. Jag tror även att han skulle kunna få till en film som utspelar sig i Mass Effects universum.
Jag är jävligt glad över att han ryckte upp sig från Elysium och att Sharlto Copley återigen förlorade armen.