Citat:
Ursprungligen postat av
PelleSaga
Tidigare var det så att familjen var ett maktspel där fadern var en auktoritet och alla andra lydde hans order. Vi lyder m.a.o. inte order från vem som helst, det skall vara en auktoritet. Som jag beskrev så är en auktoritet en illusion. En som vi inte kan genomskåda p.g.a. vår uppfostran. Tycker du det är brist på kritiskt tänkande?
Nja, kanske inte brist på kritiskt tänkande direkt, utan kanske mer ett generaliserande ordval...

tittar man närmare på ditt resonemang visar det sig att faderlig auktoritet inom familjen kallas "
traditionell auktoritet".
Citat:
Traditionell auktoritet är maktutövning som accepteras då den bygger på en tro att gamla styrsystem och makt är riktiga då de funnits länge. Exempel är mannens roll i familjen eller prästens roll i samhället.
Två andra former kallas "legal auktoritet", t.ex. polisen, och "professionell auktoritet", t.ex. en arbetsledare...
Huruvida traditionell auktoritet är en illusion eller inte spelar väl ingen roll så länge de som upplever illusionen som sann och verklig tror på den, t.ex. tror okritiskt på vad doktorn säger, eller lyder fadern p.g.a. rädsla för stryk och sedan lyder andra traditionella auktoriteter p.g.a. samma rädsla...
Legal och professionell auktoritet behövs ju för att det västerländska samhället och de däri existerande företagen skall fungera, men den traditionella auktoriteten i de västerländska sekulära familjerna har väl mer eller mindre försvunnit i.o.m. kvinnans frigörelse och jämställdheten o.s.v., och istället ersatts av
relationskompetens, vilket familjeterapeuten
Jesper Juul skrivit en bok om...
Detta förhållande ändrar ju inte det faktum att invandrade familjer från andra kulturer har kvar sin traditionella auktoritet inom familjerna, vilket är en av alla möjliga kulturkrockar i Sverige...möjligen kan muslimer då se Muhammed som både en traditionell auktoritetsfigur, såväl som en legal dylik, medan sekulära människor skiljer på begreppen...