Är det svenska Misesinstitutet mer "extremt" än dess amerikanska förlaga?

Jag definierar mig själv som liberal även om jag har accepterat att staten är ett nödvändigt ont men tycker att man ska ha så liten stat som möjligt. Även om Mises.se har en del vettiga inlägg så har jag svårt för deras raljerande om att minarkister är deras fiende nummer 1 och röstar man på Liberala Partiet kan man lika gärna rösta på Kommunistiska Partiet då bägge är ute efter att förtrycka mig lika mycket.

Så till viss mån kan jag hålla med om att de är extrema när de vägrar se de gemensamma nämnare de har med oss minarkister. Hade det vart så att Liberala Partiet styrt Sverige hade jag kunnat förstå deras kritik bättre men nu står vi såpass långt ifrån det scenariot att alla som vill ha ett mer frihetligt Sverige borde samarbeta och inte ägna sig åt pajkastning av varandra.

Nu syftade jag kanske inte direkt på de svenska politikerna. Att man bojkottar svenska partier (där det inte finns några seriösa libertarianska alternativ) och därför vägrar att rösta av legitimitetsskäl har jag full förståelse för, och jag agerar även så själv. Däremot har jag svårare för deras kategoriska avfärdande av framförallt Ron Paul med motiveringar som denna.


Debatten hölls bl a i de här inläggen.
http://www.mises.se/2012/01/22/ron-p...de-revolution/
http://www.mises.se/2012/01/22/frihe...-partipolitik/

Här har vi alltså en politiker som enbart vill driva politiken i frihetlig riktning på, mig veterligen alla områden, men misesfolket kan ändå inte låta bli att per automatik avfärda honom som politiker bara för att han är politiker. Detta alltså trots att Paul i princip lagt all sin politiska kraft på att minska politikernas makt över folket, inklusive sin egen.

Jag har även för mig (hinner inte leta fram källa nu så detta är just vad jag har för mig) att jag har läst deras skribenter motsäga säg helt liberala förslag, exempelvis skattesänkningar, med motiveringar i stil med "kan man inte sänka skatten till 0 procent direkt så kan kan man lika gärna skita i att sänka skatten öht". De motsätter sig alltså utifrån vad jag har sett alla möjligheter att rösta för liberalare politik eftersom det är så viktigt för dem att inte rösta alls (tydligen legitimerar rösten systemet även när rösten används till att försöka rösta bort systemet) och därmed alla möjligheter att minska statens makt inifrån eftersom de per automatik inte accepterar kandidater som verkar inifrån (trots att detta kanske är den enda realistiska möjligheten att minska statens makt) och alla möjligheter att minska statens makt successivt tills den eventuellt försvinner.

Jag får ibland lite av känslan att de tycker att det är viktigare att sätta sig i ett hörn och sura över hur dålig staten är (vilket de för övrigt har helt rätt i) än att de facto försöka göra någonting åt saken och gå ut och verka för att faktiskt minska statens makt. Det är på något sätt viktigare för dem att sitta och ha rätt till 100% och hacka på alla som ens på någon liten detalj sticker ut från den rena läran än att faktiskt få till några frihetsreformer (det är bland annat därför jag tycker att deras ständiga hackande på Friedman ser så illa ut. Han hade absolut sina ideologiska brister, men han fick i sin praktiska gärning till extremt mycket viktigare frihetsreformer än vad någon av misesfolkets husgudar lyckats med. Ändå har svenska misesinstitutet inget annat än skit att säga om honom). Värderingsmässigt håller jag helt med Misesinstitutet och i sin roll som kommunikatörer gör de ett kanonjobb för liberalismen. Strategiskt däremot håller jag inte alls med dem, och deras beteende och radikalism (i strategi, inte i värderingar) tycker jag både är löjligt och ibland direkt olämpligt.