Är det svenska Misesinstitutet mer "extremt" än dess amerikanska förlaga?

Jag får för mig att det svenska Misesinstitutet är renodlat anarkokapitalistisk och det amerikanska mer diversifierat med allt från socialliberaler till anarkister.
Har jag rätt eller fel i min analys?

Beror väl vilken libertariansk tänkare de väljer att använda som utgångspunkt inom olika områden. Svenska mises institutet har väl mises som utgångspunkt i ekonomiska frågor, men ser Rothbard som efterträdare och till att ha utvecklat mises idéer när det kommer till frihetliga frågor. Vill väl minnas att det tas upp i någon av podcasten där någon av grundarna var med i ett avsnitt (något av de första, kommer inte ihåg vilken) varför de avvikit från mises tankar och kritik om att de skulle "missbruka" mises namn (ungefär om jag kommer ihåg rätt).

Om man sedan jämför med amerikanska så är det i betydligt större skala, så finns väl utrymme för fler frihetliga personer (till vilken utsträckning de sedan är frihetliga, kan självklart variera). Så tolkningen i sig vill jag nog påstå inte är fel, vet iofs. inte om det sitter så många socialliberaler på amerikanska mises, men likväl.

Nja, mitt främsta intryck, som kommer sig av de artiklar de båda sidorna publicerar, då jag aldrig lyssnat på någon podcast, är att den svenska sidan är betydligt mer oseriös och högerpopulistisk. Artiklarna på mises.se tycks till stor del bestå av antifeministiskt raljerande och konspirationsteorier om ämnen som "kulturmarxismen", medan artiklarna på mises.org vad jag har sett håller sig till libertarianska tankegångar och ekonomisk teori.

Vilket av dem som bör betraktas som "extremt" låter jag sedan vara osagt.

Håller med om att de är mer anarkistiska och raljanta i sin framtoning. Det beror nog på att de är mer anarkistiska och raljanta.

Amerikanska Mises Institute är ju, givetvis, en större organisation med större resurser och som drar till sig mer kompetens (no offence). Skribenterna på deras hemsida, och föreläsarna på deras event, spelar i min bok i en helt annan liga jämfört med t.ex. Palmstierna och Bernpaintner och har ofta ett mer "konservativt" och "ekonomiskt" synsätt; jag tänker kanske framförallt på Woods, Paul, Napolitano, Hülsmann, DiLorenzo och Thornton (även om herrar som Higgs och Rockwell får ses som riktiga extremister).

Generellt sätt kanske amerikanerna har mer fokus på den ekonomiska delen av Mises praxeologi samtidigt som de svenska kollegorna fokuserar på de praktiska och faktiska utfallen av det marknadsstyra och statslösa samhället. Däremot kan jag inte påstå att jag stött på några socialliberala åsikter på mises.org.

*

Ber om ursäkt för ett slarvigt skrivet inlägg. Är lite bakis men hoppas ni förstår vad jag menar i alla fall.

Amerikanska Mises sysslar med ekonomisk teori, det gör inte den svenska motsvarigheten som mer liknar en ironisk slöseriombudsmans blogg. Jag ser få likheter mellan de båda organisationerna. Svenska Mises har ju utsett Ron Paul och Klassiskt Liberala Partiet till sina huvudfiender och har fokuserat på att bekämpa dem under det absurda och obegripliga stridsropet "De ger staten legitimitet!"

Du tog upp en intressant sak där med "legitimitetsargumentet". Just detta argument kör vissa av skribenterna på Mises (ingen nämnd ingen glömd). Tom Woods däremot (som jag tror är senior fellow på det amerikanska misesinstitutet, i alla fall ett av deras viktigaste namn) har totalt avfärdat det argumentet. Personligen tycker jag i grunden väldigt bra om svenska misesmänniskorna och ser dem som mina ideologiska fränder, men de kan stundtals bete sig lite väl mycket som nyfrälsta anarkister och vara onödligt oförsonliga mot alla som inte tycker exakt som dem in i minsta detalj. Plötsligt är det anarki för hela slanten, och de kan totalsåga alla som ens har allra minsta avvikande åsikt, på ibland rätt konstiga grunder. Själv har jag retat mig hårt på svenska misesinstitutets minst sagt olämpliga benägenhet att göra Milton Friedman till sin stora fiende, vilket jag även har tagit upp här i liberalismforumet vid något tillfälle.

Personer som Woods, Paul och Napolitano (är främst dem jag har lyssnat på) känns betydligt mer mogna i sina ideologiska övertygelser. Men jag tror att det svenska Misesfolket kommer hamna där så småningom också.

En annan (halvt relaterad sak) är att den svenska ytterlighetsliberalismen kanske är på väg att bli lite för sekteristiskt. Först dyker Misesinstitutet upp som totalsågar alla som inte inte delar deras exremt snäva syn på vilken form av liberalism som får förekomma, och som om inte det är nog har nu även Rothbardinstitutet dykt upp, och jag utgår utifrån vem de har namngivit sig efter, ifrån att de anser sig vara ännu mer renlärliga och därför måste starta ett eget institut istället för att bara samarbeta med dem som redan finns. Det är inte utan att jag får lite "Peoples front of Judea" vibbar över det.

Hehe, naej, RI startades faktiskt för att presentera libertarianismen som en lösning på många av de sociala problemen och för att inte ge ut några moralistiska idéer om hur man bör leva i ett fritt samhälle. De vill inte ens säga att alla sätt som är bra, är bra. Jag var inte med och startade institutet, men har skrivit en artikel där och varit med i diskussionerna om hur det är tänkt att gå framåt.

Nja, jag skulle nog säga att de ligger rätt lika vad gäller graden av extremism. Den stora skillnaden tycker jag ligger i framtoningen, där mises.org idag har en rätt utåtriktad verksamhet medan mises.se hittills varit en lite mer introvert klubb för inbördes diskussion som inte verkar ha några större förhoppningar om att påverka mainstreamdebatten (och detta kan man naturligtvis förstå i detta land).

Jag tycker inte Mises.se utstrålar någon extremism. De kommenterar, som jag upplever det, vår svenska samvaro ur ett libertarianskt perspektiv. T.ex. nu senast Riksbankens beslut om att sänka styrräntan till 0%. Börjar man tumma på ordet libertarian lär det sluta på samma sätt som det gjort för liberal, som i USA numera verkar betyda socialist. Därför tycker jag det är rätt att stå fast vid vissa grundläggande principer.

Du menar att ibland är det rätt att våldta dig?
Hur kan man vara liiite för överfallsvåld mot andra? Hur kan man vilja vara ifred bara ibland litegrann? Hur kan en matematiker acceptera att 1+1=2.1?

Rätt är rätt och fel är fel. Verkligheten är sådan. Det är ingenting "sekteristiskt" med det.

Syftade mest på synen på att rösta. Mises-människorna kan ibland gå så långt i den frågan att de är motståndare till att rösta för frihetliga förslag och kandidater (även om förslaget eller kandidaten vill driva politiken 100% i frihetlig riktning), eftersom de anser att rösten i sig legitimerar förtrycket. En hållning som jag själv kan tycka är extrem på gränsen till det löjliga(det var detta som Tom Woods ansåg var ett felaktigt argument). Därmed inte sagt att argumentet inte är relevant ibland. Det finns en del ytterligare sådana frågor som jag inte riktigt tycker att misesredaktionen verkar ha tänkt till kring ordentligt, men det handlar alltså inte om huruvida frihetsingreppen skulle vara acceptabla eller inte, utan mer om vilket som är det bästa sättet att gå till väga för att åstadkomma frihet.

Sekterismen som jag syftade på hade ingenting att göra med det politiska budskapet eller värderingarna, utan mer om genomförandet. Jag kan ibland få känslan av att det är viktigare för vissa av grupperna att markera revir än att se hur de kan samarbeta för att de facto komma någonstans.

Frågan är väl vad man inkluderar i frihetliga förslag och kandidater? Federley 2.0? Att ge upp hoppet på kandidater som ställer upp är väl att ge upp på politiska systemet, val och allt det innebär. Vilka ideal och frågor är personer som går in i politiken villiga att offra för att få igenom en liten förändring till det bättre? Vad ger de upp i processen? Vilka kandidater skulle finnas inom politiken i Sverige som skulle driva politiken i 100% frihetlig riktning, vilken röst skulle det vara?

Men helt klart, politiska systemet ger inte ett skit för om du röstar eller ej, om det är 90% eller 40%, det fortsätter ändå. Det är endast om de där 60% aktivt motsätter sig systemet det skulle ske någonting.