Citerar foljande delar ur Juholts debatt artikel i Aftonbladets kultursida 2014-10-28:
(1)Som jag tolkar det, sa menar Juholt pa att Socialdemokraterna inte skiljer sig namnvart fran ovriga partier (sjuklovern). Att dom inte langre ar ett oppositionsparti. Alla dessa partiers politik ar for lika. Och ett faktum ar ju detta: dom ar valdigt lika pa mangkultur-idealet.
(1) Han syftar saklart pa SD anhangarna. Antingen sa malas man upp som extremist om man kritiserar invandringspolitiken, eller sa ar man sa less pa situationen att man inte orkar bry sig.
(2) Aterkopplar till att vara problem handlar om att vi inte ens kan ta emot folk fran andra lander och sysselsatta dessa, eftersom vi inte ens har jobb till vara egna, och om detta fortsatter sa kan dom slas ut under en langre tid.
(3)Alla vet vi att invandringen till Sverige dranerar valfarden pa resurser och att det medfor splittringar som undergraver var gemenskap och likadeles ett gemensamt mal.
(4) Har menar Juholt att en viss resurs kraver for mycket, och att vi pa flera decenier inte har andrat denna fordelningspolitik. Och han aterkopplar aterigen till att detta resulterar i att vi blir for olika till den grad, att ha ett gemensamt mal blir svart, samtidigt som att man ar otrygg, for om man sager fel sa riskerar man att skjuta sin sociala status i foten.
(5) Jag tolkar detta som att vi maste atererovra Svenskheten (utan anspelan pa ras) igen, att skapa en gemenskap och att detta inte borde tystas, eftersom vi maste visa att samhallet faktiskt gar att forandra utan medias konstanta haxjakt. Att detta ar viktigt och inget farligt.
Juholt menar framforallt att gemenskapen, och vad som binder oss samman i ett samhalle ar sa pass splittrat att vi inte langre stravar efter samma mal, for att komma underfull med problemet sa maste man hitta orsaken.
Om nagon ifragasatter vad som orsakar denna splittring, sa kan det resultera i otrevligheter, varfor en oro omgardar samhallet. Inte ens en tillstymmelse till kritik far forekomma.
(1)Aterspelar igen pa medias haxjakt av oliktankande och avproblematiseringen utav konsekvenserna utav invandringen.
Tanker val om det sista stycket har, att ni egentligen att ni far dra era egna slutsatser sjalva,
men hur ser ni pa Juholts text?
Jag vet att jag bara drog ut citat, men hela texten star att lasa pa nedan:
Har finns den att lasa pa aftonbladet.
Forlat att jag inte kan skriva med åäö, men jag saknar dom tangenterna.
"Axel Danielsson lade grunden till socialdemokratins storhet när han som författare till det första socialdemokratiska partiprogrammet, lät inledningen lyda: ”Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier …”
Det var det unika, den utmärkande särarten, som var viktigast att lyfta fram. Att tydligt beskriva den konstituerande uppgiften, att ge svaret på frågan varför partiet finns till."(1)
Det var det unika, den utmärkande särarten, som var viktigast att lyfta fram. Att tydligt beskriva den konstituerande uppgiften, att ge svaret på frågan varför partiet finns till."(1)
(1)Som jag tolkar det, sa menar Juholt pa att Socialdemokraterna inte skiljer sig namnvart fran ovriga partier (sjuklovern). Att dom inte langre ar ett oppositionsparti. Alla dessa partiers politik ar for lika. Och ett faktum ar ju detta: dom ar valdigt lika pa mangkultur-idealet.
Resultatet är att framtidsdrömmarna sugs ut ur samhället. Människor som är missnöjda med en situation, som inte kan lösas genom mindre justeringar i skattesubventioner eller momssatser, utlämnas till likgiltighet eller extremism.(1)
Vårt samhälles största utmaning är varken överskottsmål, budgetunderskott eller statsskuld – utan en arbetslöshet så hög att hundratusentals människor, framför allt unga, riskerar att för alltid slås ut från arbetsmarknaden.(2)
Utmaningen är inte att valfriheten är för liten och de privata alternativen för få – utan att likvärdigheten i skolan har minskat, att starka privata vinstintressen dränerar välfärden på resurser och att tilltron till det gemensamma är på väg att undergrävas.(3)
Bristen i vårt samhälle är inte heller att det är för många lagar och regler, att konkurrensen är för dålig och de välbeställda för fattiga – utan snarare att vi fördelar om för lite, att otryggheten griper omkring sig på arbetsplatserna och att den sociala, politiska och ekonomiska ojämlikheten växer. Att det gemensamma krymper.(4)
För att kunna gå framåt, måste vi återerövra känslan, viljan och förmågan att politik är någonting viktigt och angeläget, att samhället går att förändra, att drömmar och visioner om ett bättre samhälle är viktigt – inte något farligt."(5)
Vårt samhälles största utmaning är varken överskottsmål, budgetunderskott eller statsskuld – utan en arbetslöshet så hög att hundratusentals människor, framför allt unga, riskerar att för alltid slås ut från arbetsmarknaden.(2)
Utmaningen är inte att valfriheten är för liten och de privata alternativen för få – utan att likvärdigheten i skolan har minskat, att starka privata vinstintressen dränerar välfärden på resurser och att tilltron till det gemensamma är på väg att undergrävas.(3)
Bristen i vårt samhälle är inte heller att det är för många lagar och regler, att konkurrensen är för dålig och de välbeställda för fattiga – utan snarare att vi fördelar om för lite, att otryggheten griper omkring sig på arbetsplatserna och att den sociala, politiska och ekonomiska ojämlikheten växer. Att det gemensamma krymper.(4)
För att kunna gå framåt, måste vi återerövra känslan, viljan och förmågan att politik är någonting viktigt och angeläget, att samhället går att förändra, att drömmar och visioner om ett bättre samhälle är viktigt – inte något farligt."(5)
(1) Han syftar saklart pa SD anhangarna. Antingen sa malas man upp som extremist om man kritiserar invandringspolitiken, eller sa ar man sa less pa situationen att man inte orkar bry sig.
(2) Aterkopplar till att vara problem handlar om att vi inte ens kan ta emot folk fran andra lander och sysselsatta dessa, eftersom vi inte ens har jobb till vara egna, och om detta fortsatter sa kan dom slas ut under en langre tid.
(3)Alla vet vi att invandringen till Sverige dranerar valfarden pa resurser och att det medfor splittringar som undergraver var gemenskap och likadeles ett gemensamt mal.
(4) Har menar Juholt att en viss resurs kraver for mycket, och att vi pa flera decenier inte har andrat denna fordelningspolitik. Och han aterkopplar aterigen till att detta resulterar i att vi blir for olika till den grad, att ha ett gemensamt mal blir svart, samtidigt som att man ar otrygg, for om man sager fel sa riskerar man att skjuta sin sociala status i foten.
(5) Jag tolkar detta som att vi maste atererovra Svenskheten (utan anspelan pa ras) igen, att skapa en gemenskap och att detta inte borde tystas, eftersom vi maste visa att samhallet faktiskt gar att forandra utan medias konstanta haxjakt. Att detta ar viktigt och inget farligt.
Juholt menar framforallt att gemenskapen, och vad som binder oss samman i ett samhalle ar sa pass splittrat att vi inte langre stravar efter samma mal, for att komma underfull med problemet sa maste man hitta orsaken.
Om nagon ifragasatter vad som orsakar denna splittring, sa kan det resultera i otrevligheter, varfor en oro omgardar samhallet. Inte ens en tillstymmelse till kritik far forekomma.
"Att möta den berättelsen med tystnad är en maktens härskarteknik. Det är en farlig väg, för då lär vi oss inte, drar inga slutsatser, tar inte med oss någonting på resan in i framtiden.
Framför allt blir det underliggande budskapet till den uppväxande generationen att samhällsförändring, ideologi och värderingar hör dåtiden till, att politik är främst för eliterna, inte för folket. Makt och inflytande ligger vid sidan av de valda ombuden."(1)
Framför allt blir det underliggande budskapet till den uppväxande generationen att samhällsförändring, ideologi och värderingar hör dåtiden till, att politik är främst för eliterna, inte för folket. Makt och inflytande ligger vid sidan av de valda ombuden."(1)
(1)Aterspelar igen pa medias haxjakt av oliktankande och avproblematiseringen utav konsekvenserna utav invandringen.
Ett resultat av årets val är att mitt parti Socialdemokraterna nu kan beskrivas som ett parti i raden av andra. Störst, men inte längre förmöget att dominera i kraft av storlek eller genom praktisk politik kopplad till de vackra grundläggande idéer som det finns så starkt folkligt stöd för.
Runt om i landet går vägen till politiskt inflytande genom samarbete med ett eller flera borgerliga partier, inte sällan med Moderaterna.
Det är inte en förutbestämd historisk utveckling att svensk socialdemokrati ska reduceras till ett 25–30-procentsparti. Det är en självvald strategi som fört partiet till den låga nivån. Våra förutsättningar att åter nå en nivå av 40 procent borde vara goda.
Vi har en uppskattad partiledare.
Svenska folket har kraftfullt avvisat det nyliberala systemskiftet och långt in i den historiskt försvagade borgerligheten finns en stark känsla av att det unika med Sverige går förlorat, att det gamla omoderna Sverige kommer tillbaka med barnfattigdom, segregerade skolor, bostadsbrist, pensioner som man inte kan leva på, fattigdom för sjuka och arbetslösa, otrygga anställningar och massarbetslöshet som biter sig fast.
Det är gammalt, omodernt, alldeles oavsett i vilka ord detta förkläds.
Vi har haft ett sådant Sverige. Det var inget bra land.
Människor vill inte dit igen.
Vi vill i stället framåt och tillsammans forma ett samhälle där vi tillåts vara medborgare, inte bli reducerade till marknadens kunder.
Ett bättre, mer solidariskt och tryggt samhälle, där vi har råd med varandra.
Underskatta aldrig det folkliga stödet för en sådan politik.
Runt om i landet går vägen till politiskt inflytande genom samarbete med ett eller flera borgerliga partier, inte sällan med Moderaterna.
Det är inte en förutbestämd historisk utveckling att svensk socialdemokrati ska reduceras till ett 25–30-procentsparti. Det är en självvald strategi som fört partiet till den låga nivån. Våra förutsättningar att åter nå en nivå av 40 procent borde vara goda.
Vi har en uppskattad partiledare.
Svenska folket har kraftfullt avvisat det nyliberala systemskiftet och långt in i den historiskt försvagade borgerligheten finns en stark känsla av att det unika med Sverige går förlorat, att det gamla omoderna Sverige kommer tillbaka med barnfattigdom, segregerade skolor, bostadsbrist, pensioner som man inte kan leva på, fattigdom för sjuka och arbetslösa, otrygga anställningar och massarbetslöshet som biter sig fast.
Det är gammalt, omodernt, alldeles oavsett i vilka ord detta förkläds.
Vi har haft ett sådant Sverige. Det var inget bra land.
Människor vill inte dit igen.
Vi vill i stället framåt och tillsammans forma ett samhälle där vi tillåts vara medborgare, inte bli reducerade till marknadens kunder.
Ett bättre, mer solidariskt och tryggt samhälle, där vi har råd med varandra.
Underskatta aldrig det folkliga stödet för en sådan politik.
Tanker val om det sista stycket har, att ni egentligen att ni far dra era egna slutsatser sjalva,
men hur ser ni pa Juholts text?
Jag vet att jag bara drog ut citat, men hela texten star att lasa pa nedan:
Har finns den att lasa pa aftonbladet.
Forlat att jag inte kan skriva med åäö, men jag saknar dom tangenterna.
