Hur kan man leva i en plats med folk man ogillar/hatar?

Hur kan man leva i en plats där det finns folk som man ogillar/störs sig på ?
Här i Sverige är det många människor som inte känner sig trygga på gatan och rasister som ogillar invandrare? Hur lever man på ett bra sätt när det finns sådana typer överallt?
Hur mår man egentligen? Hur kan man gå ut på gatan utan att känna hat ?
Hur gör dom / ni?

Jag vet inte hur man står ut. Vart man än går är det svenskfientliga krafter. De ska råna en, misshandla en, mörda en eller våldta en. Det är påfrestande.

Hatet mot svensken bara växer sig starkare för varje babbe vi släpper in.

De är inte konstigt att vara fientlig släpper vi in fler tror jag på inbördeskrig till slut. Nån gång är vi med blåa ögon minoriteten som känner oss hotade över att vi själva inte får bestämma om vi ska bygga en muske!

Jag har inget att göra och har tröttnat på att hålla detta inne men nu vill jag spräcka eran lilla bubbla.

Ni pratar som om ni vore på dagis. "Oooo jag har blåa ögon, titta han som går där är svart ooooooo han vill ta mina pengar för att vi med blåa ögon vi ska ha mycket pengar på oss, nämen titta en babbe släpptes in! Han har ju mörkt hår! Alla vill vara som mig! Jag har blåa ögon! De kommer för att de är avundsjuka."

Herregud. Inser ni inte hur efter ni låter?

För att inte vara oft. Så nej jag känner inte av något hat. Jag vet vilken nivå de mesta befinner sig på så jag väljer att tänka på annat då man inte kan vara seriös i samhället

Istället för att fokusera på "hur du kan leva bland människor du inte gillar" så borde du omformulera dig och ställa dig frågan hur du kan leva med dina känslor. Det ni nu gör är att anpassa världen efter eran känslor när det i själva verket är ert känslor som ska anpassas efter världen.


Nu har jag fått det sagt!!!! Vakna upp förfan!

Hat är ett starkt ord. Däremot känner jag oro över vår framtida frihet och säkerhet. IS, muslimer generellt osv är inget skämt. Det som oroar mig är hur många av mina medmänniskor som drar på sig skygglapparna och blundar.

Jag vill kunna leva ett tryggt live med medmänniskor (oavsett religion och hudfärg) som respekterar och förstår att vi alla kan vara olika. OCH att det är ok.

Suck, ytterligare en som ser rasism i varje buske.

Men som svar på din fråga så kallas lösningen segregation. Man köper sig bort från multikulturen till mer homogena områden.

Förstår inte frågan. Det finns människor överallt man störs på av en den ena, än den andra orsaken. Det är inget skäl att hata. Har heller aldrig känt mig rädd, inte ens i slummiga miljöer. Däremot får man inte vara naiv och godtrogen, utgå från att den du möter har djävulskap i sinnet och var beredd att försvara dig och det kan även vara mot en tioåring eller en gammal kärring. Lita inte på någon du inte känner förrän de bevisar motsatsen. Jag kan förstå att äldre, kvinnor och tjejer är rädda att gå ut på kvällen och natten i svenska städer numera.

Låter bli att gå ut?

1. Det beror på som så många andra saker i samhället som man så fint kallar det på personernas socioekonomiska situation. De har helt enkelt inte råd att flytta ifrån eländet till skillnad från de självgoda multikulti vurmande hycklarna.

2.Det är klart att man mår dåligt då man ständigt blir påmind om den rådande situationen, men det sista som överger människan är ju hopp.

Det måste tilläggas att tiggare gör ett väldigt bra jobb åt invandringskritiska partier här i landet när de sitter och "skitar ner" det fina folkets landskapsbild utanför affärerna. Så bra att jag nog banne mig ska skänka en hundring nästa gång jag ser en.

Jag undrar mer hur dom islamister klarar av att leva i ett samhälle som enligt dom är tvärtemot det dom vill ha. Dom sitter här och tar emot våra bidrag, men samtidigt hatar dom det västerländska samhället. Hur patetisk är man inte då ? Man är ju då som en thaihora i Phuket som gör vad som helst..

Det där var mycket bra! Just så är det.
Av den anledningen så förlorar muslimerna i Sverige sin inre självrespekt och förvandlas till skränande papperstigrar. De är ingenting. Lever på oss som fattighjon och förgyllda muppar.
När de åker till Irak för att kämpa och göra jihad så dör de eller reser hem till mamma med svansen mellan benen.
Ylar om sina besvärjelser. Sedan smyger de iväg till kvarterets maskerade koffeeshop och köper några pinnar att tugga på. Eller lite vitt pulvergodis till tröst.
Hur man kan leva med folk man hatar?
Den som inte har pengar kan inte flytta. Enkelt.
Sedan lever man för att bekämpa de avskydda grannarna och bli av med dem. Tvinga dem att flytta. Se till att de ger sig av. Finns många sätt.

Det är väl inte så konstigt egentligen. I princip varje klass, varje arbetsplats finns det alltid någon jävel man har svårt för men man får det att fungera ändå, mest genom att undvika hatobjektet så mycket som möjligt.

Det är samma princip. Jag tror att de flesta inte skulle ha så mycket emot egentligen att bo granne med exempelvis somalier så länge de inte blir störda av dem.