Tråden för oss arbetssökande/arbetslösa

Så jag tänkte göra en tråd där vi arbetslösa eller "mellan två jobb" kan skriva av oss. Diskutera etc etc.

Hur länge har ni varit arbetslösa? Är ni på väg in i en djup depression?

Jag börjar då:

Jag känner mig inte glad iallafall. Varit arbetslös över 1 år nu. Säkert inne på 1 år och 6 månader snart.... Jobbade på ett industriställe men de valde att flytta skiten utomlands fast vi gick med vinst. Men tydligen inte tillräckligt.


Försökte mig på en CNC utbildning men ritningsläsning och matematik var ingenting för mig då det är min absolut svaga sida. Så hoppade av. Sökt en Vårdadministrationsutbildning men kommer nog inte in för de har som särskild behörighet 12 månaders erfarenhet inom något vårdyrke eller receptionist.... Vilket jag inte har. Tror något administrativt skulle passa mig bra. Klarar inte av tokstressiga jobb då jag har en inflammatorisk tarmsjukdom och opererad vid 12 års ålder. Då blir det magont och oberäkneliga toabesök.

Med detta sagt så jobbar i princip alla mina vänner, tjänar bra med pengar och en del har till och med hus, fru och barn.... Jag är singel, arbetslös och bor i en liten etta.

Life sucks and then you die. Antar jag?


Hur mår ni? Hur försöker ni lösa eran situation? Eller trivs ni bra med att inte göra någonting om dagarna? Någon som trivs i situationen?

Jag var arbetslös i omgångar de första fyra åren efter gymnasiet, sen dess har jag haft jobb om jag velat då jag fick en lastbilsutbildning via AF efter 3års försök.

Jobb är viktigt, men det är inte allt i livet. Givetvis har det varit åtskilliga sömnlösa nätter med ständig oro och ont i magen (lider av IBS). Så jag förstår hur farligt stressen kan vara.

Att jämföra sig med andra är det värsta man kan göra, jag själv har ingen familj eller barn. Inte har jag något hus heller, fastän allt fler i min omkrets börjar stadga sig. JAG vill inte än, jag har inte "lekt" klart än eller så har jag bara inte funnit den rätta än.

Men nu handlade det om arbetslöshet.

Hur tog jag mig hur träsket? Jag rökte lite Cannabis när jag mådde som sämst och var väldigt stressad, jag fick då en chans att varva ner och tänka över mitt liv och val jag gjort. Jag insåg att det bästa var att jobba så mycket som jag orkade på bemanningsföretag, dvs jag såg bara till att få pengar till alla räkningar och lite över till mig själv. Fastän stressen gjorde mig galen. Jag gjorde sedan allt i min makt för att få CE-behörighet från AF, det tog 3år.
Nu kan jag hoppa fritt mellan olika jobb bara för att få ekonomin att gå runt. Jag jobbar i snitt 110tim per månad dagtid, det räcker för mig att leva och må bra, det är det viktigaste just nu.

Har man möjligheten så är det bästa att studera, för då är man sysselsatt om det är ont om jobb eller om man inte klarar av att jobba för stunden pga olika skäl.

Jag rekommenderar INTE någon att börja röka Cannabis som jag gjorde, mitt första möte med den drogen var inte bra. Men ju äldre man blir, ju mer misstag har man lärt sig ifrån.

Jag har varit arbetslös i ett par år, dock inte helt utan sysselsättning då jag får lite timmar varje månad. Jag har inte rätt till någon a-kassa då jag inte har jobbat tillräckligt mycket, jag äger en fastighet så att gå till soc och be om hjälp är uteslutet. Det har varit jävligt hårt dom sista månaderna då jag knappt haft nått att göra, det har resulterat i att jag ätit jävligt dåligt(billigt) och knappt gått utanför dörren. Väntar på svar från säkert 25 - 30 olika ansökningar, i nuläget ser det faktiskt lite ljusare ut då jag har fått den del uppdrag genom frilans siter, genom dom kan jag i alla fall hålla mig flytande.

Ja. Inte bra att jämföra sig med andra. Fan inte bra. Men svårt att inte tänka på det.

Har varit i kontakt med några fd arbetskollegor och alla har fått gått hem från deras nya industrijobb Efter 6-8 månader. Riktigt vidrigt. Skall det vara så svårt att få fast? Man jobbar ett par månader. Är arbetslös ett par månader. Repeat...



Det finns en vårdadministrationsutbildning utan särskild behörighet men den börjar inte förns om precis 1 år..... Jag kan inte sitta och rulla tummarna och hoppas på att jag kommer in.... Tänk så kommer jag inte in?

Du har inte möjlighet att vara timvikarie åt kommunen på till exempel något äldreboende eller något sånt då?
Det kanske inte är värdens bästa jobb, men då har du i alla fall något att göra och får in lite pengar i alla fall.

Jag har själv funderat på att ge det ett försök i alla fall. Är inte direkt sugen på det, men är det värdelöst så är det bara att stå ut ett tag så har man lite färskt erfarenhet att skriva upp på CVt

Jag själv har inte fått något erbjudande om fastanställning (är 27år), men jag hade kunnat få det men insåg att jag inte ville bli fast pga stressen och mer arbetstid.

Ja det är verkligen jättesvårt att hitta jobb, det blir inte bättre med att man blir introvert. Man utstrålar en viss negativitet som lätt uppfattas av andra.

Tänk dig själv att du har eget företag och tre stycken killar söker jobbet. Killarna har likvärdiga meriter, dock har den ena en aning högre erfarenhet fast utstrålar negativitet. Tror du han får jobbet?

Om det är strul på industrin eller vilket jobb som helst, vem får gå först? Inte är den glade killen iaf, det är min erfarenhet från Bemanningsföretag.

Okej 1år, sök så mycket annat som möjligt under tiden. Finns det något ämne du kan studera på distans så länge? Ju mer du har i bagaget, desto lättare kommer du få jobb, det är sanning.

Det låter lätt att skriva såhär, men jag vet att det är svårt. Man måste fortsätta kämpa!
Jag tror på dig

Har varit arbetslös mer eller mindre sedan jag gick ur gymnasiet 2008. Haft praktikplatser och sommarjobb på sin höjd med aldrig fått vara kvar någonstans. Alltid skött mina kort så inget snack om att jag ställt till det för mig.

Utb som du skriver om TS har jag gått. Fullgjorde den och tyckte se mig själv stå där som operatör vid en maskin. Idag så fattar jag att förväntningarna var lite för höga, var jag naiv o dum i huvet? nu sitter jag här tillbaka på ruta 1. Inget jobb trots en bra utbildning. Livet suger negerpung

Klart man söker jobb o sånt oxå. 20-30 jobb i månaden på ett ungefär. Tror någon det hjälper?

Inte för att låta elak, men du har blivit för bekväm i din situation. Arbetslös så länge, då är något fel.
Är det CNC eller Vårdadministrationsutbildning du pratar om?
Ja det ÄR höga krav på arbetsmarknaden, det är inte lätt någonstans, det måste man inse.
När man väl kommit till insikten om att nu jävlar ska det jobbas, då kommer det jobb.

Gå runt och bli deppig för man ställde för höga krav på sig själv, som du gjorde, din stolthet blev sårad när du inte klarade av kraven (kanske var det bara fel arbetsplats?.

Du skrev själv att du skött alla dina kort rätt, men ändå så inte klarade av det, du säger emot dig.
Vad är det för jobb du söker varje månad? Söker du enbart via email, och isåfall till privata företag eller bemanningsföretag?

Jag har själv varit nere och mått dåligt, men eftersom jag flyttade hemifrån direkt från gymnasiet så måste pengar in! Att hamna i FAS3, ja då har man skjutit sig själv i foten. Då är det bättre att ta vilket skitjobb som helst bara för att få en merit på papperet, eller kanske skapa nya kontakter där som leder vidare till något annat jobb och så rullar det på för de flesta vanliga knegare.

Alla föds tyvärr inte rika i detta "rika" land.

Du klarar av detta, rannsaka dig själv och hitta viljan att söka jobb på ett bra sätt och var villig att bli smutsig

Var arbetslös hela 2013 då jag även gick på a-kassa. Nu under 2014 påbörjade jag en utbildning i början av året men som jag sen hoppade av i slutet på mars.

Haft något ströjobb sedan dess på någon vecka.

Lever på sparpengar som snart är slut, räcker för oktober ut till hyra osv sen är jag nollad.


Depression till och från, självmordstankar även det till och från...


Pissliv.

Jag är oxå arbetslös och varit så något år, jag satsar nu på något som jag innan aldrig kunnat tänka mig Arbete inom vård o omsorg. Jag lovar att där finns jobb, där är stor efterfrågan!
Jag tycker det är värt ett försök, så jag utbildar mig till Undersköterska, och redan upptäkt att man är het på arbetsmarknaden då!
Klart man blir depp av att gå hemma länge, men man måste ge sig själv en spark i rätt riktning.

Lycka till!

Funderat på att utbilda dig inom något helt annat område? Finns ju många olika utbildningsval och -vägar, kanske finns det nåt annat som passar? Funderar på att plugga in behörigheter och plugga upp betyg via basår, för att sen söka till någon univ.utbildning du är intresserad av?

Att det inte finns jobb är rent skitsnack, jobb kan man alltid så länge man är någorlunda funtad.

Dagens ungdom (jag är själv under 30) är dock för kräsna för att ta jobb där man städar, diskar, torkar folk i baken osv... Och resten är för slöa för att gå en utbildning. Finns yrkeskategorier där man skriker efter behörig arbetskraft, t.ex. undersjöterska, sjuksjöterska, plåtslagare, lärare osv. Men alla vill ha drömjobbet, blir chef eller tjäna 30k+ dag 1 i arbetslivet, såklart inte ekvationen går ihop då.

Utöver detta så fattar dagens ungdom att man inte kan komma sönderpiercad, übertattuerad och med rastafari på en arbetsintervju i en luvtröja. För de flesta är det totalt främmande att investera i en skjorta, något annat än jeans och göra ett frisörbesök inför en intervju, helt enkelt se någorlunda stilren och proper ut.