Kön: Man
Ålder: 21
Drog: LSD, cannabis
Dos: 220uq flying pigs, 3g+ marijuana
Tidigare erfarenheter: Cannabis, diverse morfinpreparat, amfetamin, kokain, MDMA
J: Jag.
Z: Guiden 60-talet lappar på CV:t
W: Polare, oskuld
Dagen var kommen. Min romans med centralstimulantia skulle nå sitt slut.
Vi sitter i polarens nystädade 3:a, sensommar på västkusten i goda vänners sällskap. Fyfan vad taggad jag är.
Lapparna placeras på vardera tunga och ett parti "Den försvunna diamanten" sätts igång under tiden vi inväntar ruset. Vi sitter i en soffgrupp och bredvid spelbrädet står skålar med färsk annanas och mango. På väggen framför oss utspelar sig musikvideor från Gorillaz med hjälp av en projektor.
Cirka 30 minuter efter intag sprider sig en varm, böljande känsla ut i varenda lem. Jag tycker det påminner lite om när man är på väg upp på MDMA. Efter en liten stund till börjar flummet dra igång: alla garvar åt allt, spelet glöms bort och vi sitter mest och jiddrar med varandra. So far so good.
Allt eftersom tiden går märker jag att W börjar bli mer och mer frånvarande. Han knappar på mobilen, garven börjar avta och det känns som att han känner sig utanför. Jag blir orolig å min polares vägnar och energin i rummet börar bli lite skakig. Mörkare än innan.
Hallucinationerna tar vid och polarnas ansikten blir argare och argare. Jag får för mig att jag pratat alldeles för mycket och bestämmer mig för att lugna mig lite och "släppa fram" övriga. Ägnar nu mer fokus åt Gorillaz som för tillfället är 10/10 fängslande.
2h efter intag (ca) tar låten tar slut och jag upptäcker att det händer fantastiska saker på bordet framför mig; frukten svajar inbjudande och riktigt lyser. Fraktalerna förökar sig och jag, helt förtrollad, sträcker mig fram och tar en riktigt schysst bit annanas. Hela rummet är nu gult och allt som existerar är jag och frukten.
Explosion. Varenda smaklök på min tunga fullkomligt vrålar av välbehag! Jag hinner njuta i vad som känns nanosekunder innan jag upplever att någon eller något sätter ett gigantiskt damsugarmunstycke i ena takhörnet. Allt framför mina ögon inklusive jag själv smälter som akvareller och vi sugs iväg in i en "ny" situation i samma rum, fast något känns annorlunda och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad...
3-4h in i trippen: Zs lur ringer och det känns som jag vaknar upp ur loopandet med att kastas in och ur rummet. Vi drar en lägesrapport och alla, nej vänta. Var i HELVETE är W!? W är försvunnen! Skuld, skam och mörker drar in som ett tungt moln. Tänk dig påtaglig jävla ångest x10.
Känner mig helt färdig tills Z berättar att några gemensamma polare kommer över och köper en bit gräs och kanske hänger lite. Vad som helst är bättre än det jag känner nu, javisst släpp in dem.
En stund senare, kanske 5h in i trippen kommer W tillbaka. Han har varit ute på äventyr och trott att han skulle ta bilen men fastnat på parkeringen. Ordningen är återställd, jag känner mig 30kg lättare och Z får oss i rätt riktning igen. Trodde jag.
Det ringer på dörren. In kommer grabbarna som ska köpa sallad, sist i ledet är en barndomsvän till mig och av någon anledning började energin bli skev igen. Oron lägger sig för en stund och jag börjar bli sugen på att suga i mig en skål från bongen; Meckar, packar och suger...
Glöm dammsugare. Tänk lövsug. På 700HK. Jag upplever att jag fullkomligt slungas ur tid och rum. Du vet den där känslan när man kör över ett gupp på motorvägen och det pirrar till i sheriffen och kistan. Den känslan, huuur länge som helst. Detta är det mäktigaste jag upplevt någonsin, känns som om jag flyger. Upplever nästan dåligt samvete för att jag har det "för bra", öppnar ögonen och vaknar till.
Väl tillbaka så ser jag ju min barndomsvän. Vad gör han här? Flög jag inte nyss? Är detta verkligheten? Vart är min familj? Min hjärna börjar slunga ur sig frågetecken och jag försvinner rakt ner i syrastormen. Här tappar jag begreppet helt och hållet. Mardrömscenarios börjar spelas upp och jag går in i sjuka, snabba microtrippar och när jag vaknar så hallucinerar jag så grovt att jag bara vill in i en "ny" tripp.
Exempel: Jag och W ligger i sängen och håller fast varandra för att det är för intensivt att göra något annat. Jag vaknar upp, vi skedar, vingar börjar plötsligt växa ut från Ws rygg och hans ansikte formas som en djävul eller demons. Jag blir skitskraj ---> börjar trippa igen.
Afterglow: Jag kastas mellan skärseldar, helveten, demoner och annat övernaturligt innan vi alla vaknar upp i sängen. Trötta, svaga och mentalt våldtagna leder Z in oss i den ljuvligaste afterglow jag någonsin erfarit. Vi spelar Soundtracket från Gladiator och passar bongen. Jag befinner mig nu i matrix; jag kan styra mina egna hallunicationer hur jag vill. Mäckbrädet med gräs formar jag till ett pyttelitet samhälle och spanar på invånarna ovanifrån. Vi går igenom det vi precis upplevt och de flesta frågetecken rätas ut medan bitarna faller på plats. Upplever total symbios med allt i hela universum. Bara kärlek.
Såhär i efterhand var det helt klart värt det, även om jag på fullaste allvar trodde att dagen D var kommen. Varje gång jag tänker tillbaka sprider sig ett leende över mina läppar!
Ålder: 21
Drog: LSD, cannabis
Dos: 220uq flying pigs, 3g+ marijuana
Tidigare erfarenheter: Cannabis, diverse morfinpreparat, amfetamin, kokain, MDMA
J: Jag.
Z: Guiden 60-talet lappar på CV:t
W: Polare, oskuld
Dagen var kommen. Min romans med centralstimulantia skulle nå sitt slut.
Vi sitter i polarens nystädade 3:a, sensommar på västkusten i goda vänners sällskap. Fyfan vad taggad jag är.
Lapparna placeras på vardera tunga och ett parti "Den försvunna diamanten" sätts igång under tiden vi inväntar ruset. Vi sitter i en soffgrupp och bredvid spelbrädet står skålar med färsk annanas och mango. På väggen framför oss utspelar sig musikvideor från Gorillaz med hjälp av en projektor.
Cirka 30 minuter efter intag sprider sig en varm, böljande känsla ut i varenda lem. Jag tycker det påminner lite om när man är på väg upp på MDMA. Efter en liten stund till börjar flummet dra igång: alla garvar åt allt, spelet glöms bort och vi sitter mest och jiddrar med varandra. So far so good.
Allt eftersom tiden går märker jag att W börjar bli mer och mer frånvarande. Han knappar på mobilen, garven börjar avta och det känns som att han känner sig utanför. Jag blir orolig å min polares vägnar och energin i rummet börar bli lite skakig. Mörkare än innan.
Hallucinationerna tar vid och polarnas ansikten blir argare och argare. Jag får för mig att jag pratat alldeles för mycket och bestämmer mig för att lugna mig lite och "släppa fram" övriga. Ägnar nu mer fokus åt Gorillaz som för tillfället är 10/10 fängslande.
2h efter intag (ca) tar låten tar slut och jag upptäcker att det händer fantastiska saker på bordet framför mig; frukten svajar inbjudande och riktigt lyser. Fraktalerna förökar sig och jag, helt förtrollad, sträcker mig fram och tar en riktigt schysst bit annanas. Hela rummet är nu gult och allt som existerar är jag och frukten.
Explosion. Varenda smaklök på min tunga fullkomligt vrålar av välbehag! Jag hinner njuta i vad som känns nanosekunder innan jag upplever att någon eller något sätter ett gigantiskt damsugarmunstycke i ena takhörnet. Allt framför mina ögon inklusive jag själv smälter som akvareller och vi sugs iväg in i en "ny" situation i samma rum, fast något känns annorlunda och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad...
3-4h in i trippen: Zs lur ringer och det känns som jag vaknar upp ur loopandet med att kastas in och ur rummet. Vi drar en lägesrapport och alla, nej vänta. Var i HELVETE är W!? W är försvunnen! Skuld, skam och mörker drar in som ett tungt moln. Tänk dig påtaglig jävla ångest x10.
Känner mig helt färdig tills Z berättar att några gemensamma polare kommer över och köper en bit gräs och kanske hänger lite. Vad som helst är bättre än det jag känner nu, javisst släpp in dem.
En stund senare, kanske 5h in i trippen kommer W tillbaka. Han har varit ute på äventyr och trott att han skulle ta bilen men fastnat på parkeringen. Ordningen är återställd, jag känner mig 30kg lättare och Z får oss i rätt riktning igen. Trodde jag.
Det ringer på dörren. In kommer grabbarna som ska köpa sallad, sist i ledet är en barndomsvän till mig och av någon anledning började energin bli skev igen. Oron lägger sig för en stund och jag börjar bli sugen på att suga i mig en skål från bongen; Meckar, packar och suger...
Glöm dammsugare. Tänk lövsug. På 700HK. Jag upplever att jag fullkomligt slungas ur tid och rum. Du vet den där känslan när man kör över ett gupp på motorvägen och det pirrar till i sheriffen och kistan. Den känslan, huuur länge som helst. Detta är det mäktigaste jag upplevt någonsin, känns som om jag flyger. Upplever nästan dåligt samvete för att jag har det "för bra", öppnar ögonen och vaknar till.
Väl tillbaka så ser jag ju min barndomsvän. Vad gör han här? Flög jag inte nyss? Är detta verkligheten? Vart är min familj? Min hjärna börjar slunga ur sig frågetecken och jag försvinner rakt ner i syrastormen. Här tappar jag begreppet helt och hållet. Mardrömscenarios börjar spelas upp och jag går in i sjuka, snabba microtrippar och när jag vaknar så hallucinerar jag så grovt att jag bara vill in i en "ny" tripp.
Exempel: Jag och W ligger i sängen och håller fast varandra för att det är för intensivt att göra något annat. Jag vaknar upp, vi skedar, vingar börjar plötsligt växa ut från Ws rygg och hans ansikte formas som en djävul eller demons. Jag blir skitskraj ---> börjar trippa igen.
Afterglow: Jag kastas mellan skärseldar, helveten, demoner och annat övernaturligt innan vi alla vaknar upp i sängen. Trötta, svaga och mentalt våldtagna leder Z in oss i den ljuvligaste afterglow jag någonsin erfarit. Vi spelar Soundtracket från Gladiator och passar bongen. Jag befinner mig nu i matrix; jag kan styra mina egna hallunicationer hur jag vill. Mäckbrädet med gräs formar jag till ett pyttelitet samhälle och spanar på invånarna ovanifrån. Vi går igenom det vi precis upplevt och de flesta frågetecken rätas ut medan bitarna faller på plats. Upplever total symbios med allt i hela universum. Bara kärlek.
Såhär i efterhand var det helt klart värt det, även om jag på fullaste allvar trodde att dagen D var kommen. Varje gång jag tänker tillbaka sprider sig ett leende över mina läppar!
