Varför fel att bygga från sidorna/uppifrån enligt libertarianism?

Vad i libertarianismen förbjuder mig att bygga en balkong in över grannens mark, t.ex. från tredje våningen på mitt hus, om det inte sitter något i vägen för detta på den höjden?

Jag har förstått att det som ska ge ursprungligt upphov till ägande enligt libertarianismen är att man "blandar sitt arbete med" sådant som ännu inte ägs av någon, t.ex. mark (innan all mark på jorden hunnit bli ägd). Men om grannen aldrig "blandat sitt arbete med" det utrymme som jag byggt min balkong i och som ditintills bara innehållit luft, och om hen aldrig heller rättmätigt köpt, fått eller ärvt det utrymmet, varför skulle då det utrymmet vara liksom automatiskt "paxat" i förväg av honom? Om vi definierar Ledig som "sådan som ingen någonsin i hela mänsklighetens historia blandat sitt arbete med", har jag rätt att bygga ett hus på Ledig mark bredvid min grannes mark, om det finns Ledig mark där, eller hur? Varför har jag då inte rätt att bygga en balkong i Ledigt utrymme ovanför min grannes mark, om det finns Ledigt utrymme där? Varför behandlar libertarianismen den vertikala dimensionen äganderättsmässigt annorlunda än de horisontella dimensionerna?

Om byggande av balkonger över någon annans mark är fel på grund av att det försämrar någon annans livskvalitet mot dennes vilja, varför är i så fall inte affärsidkares konkurrerande om kunder fel av samma skäl? Varför är det okej att konkurrera om kunder och marknadsandelar, men inte om utrymme i luften, utsikt, tillgång på sol och regn, landningsmöjlighet för helikopter, möjlighet att se himmel etc?

Blir man automatiskt ägare av allt utrymme ovanför en bit mark så fort man blir ägare av marken? Varför gäller detta i så fall bara "ovanför", alltså i riktning från jorden och utåt (det vi kallar "uppåt"), och inte i andra riktningar och/eller i riktning från andra föremål än jorden, t.ex. från träd, berg eller helikoptrar och åt sidorna och nedåt från dessa?

Är det för att det vanligaste sättet att bygga hus på är från marken och uppåt? Är således balkongen jag bygger över min grannes mark en kränkning på grund av att den byggs i en ovanlig riktning?

Vad hade gällt om det vanliga istället hade varit att bygga i horisontell riktning, med början på t.ex. lodräta bergväggar? Anta att man bor i ett samhälle där alla bygger så. Vad gör man då om två bergväggar som vetter mot varann bebos av varsitt horisontelltbyggande folk, och den ena sidans folk med sitt horisontella husbyggande hinner lägga beslag på t.ex. 3/4 av luftrummet mellan de två bergväggarna innan den andra sidans folk kommit igång? Är det först till kvarn som gäller då? Varför i så fall inte låta först till kvarn gälla även när jag bygger en balkong ovanför min grannes mark?

Vad hade gällt om det hade varit lika vanligt att bygga bostäder från alla möjliga riktningar - även uppifrån, t.ex. med början på undersidan av sin helikopter och bit för bit nedåt, så att det blev konkurrens om utrymmet från alla håll? Hade det fortfarande varit först till kvarn som gällt då, eller hade markägarna haft företräde framför t.ex. helikopterägarna till att få fylla Ledigt utrymme med bostäder, och i så fall varför? Bara för att en helikopter inte är lika stor som planeten, eller vad?

Det finns fler exempel som att öppna bordell i bostadsområde, bygga skyskrapa som skuggar grannens tomt, anlägga kärnkraftsverk bredvid ett dagis, skjuta ner flygplan som passerar ovanför ens mark, förvara kärnvapen på tomten, etc.

Vad allt kokar ner till är frågan vem som har rätt i en konflikt mellan två individer. Vem kränker vem?

Alla samhällsordningar, även liberalismen, måste ta ställning. En part måste få rätt och vinner då över den andra. Den förlorande parten kommer uppfatta det som en kränkning.

Sådana här exempel visar vilket meningslöst begrepp icke-angreppsprincipen är. Vem av flygaren eller markägaren angriper vem? Begreppet "angrepp" måste definieras och det kan bara göras från fall till fall.

Liberaler som tror sig kunna avskaffa demokrati måste ersätta det styrelsesättet med någon allsmäktig generalissimo som i detalj bestämmer vem som har rätt i konflikter.

Jag menar att markägandefrågor är en rätt knepig punkt i liberalismen, för det är inte helt lätt att tillämpa helt liberala principer där. Det har i grunden att göra med att markägande inte nödvändigtvis är en negativ rättighet utan lika gärna kan vara en positiv rättighet. Ett annat klassiskt exempel är ju det här med "rätten" att stänga av en flod om man bor längre upp vid den. I den här sortens frågor anser jag att man får bedöma från fall till fall.

Att liberalismens principer inte har svaret på alla politiska frågor innebär dock inte att icke-aggressions-principen skulle vara verkningslös eller oanvändbar. Det innebär bara just det att den inte alltid går att tillämpa överallt.

På vilket sätt skulle markägande kräva någon annans aktiva insats?

För en intellektuell blir principen meningslös då den utgår från moralen och kallar alla brott mot moralen för aggression.

Ja, det är förstås helt poänglöst att sätta ord på sin moraliska åskådning för att kunna kommunicera den med andra.

Inte nödvändigtvis någon annans insats, men någon annans uppoffring. Som liberal anser du att du har rätt till det som är ditt. Din kropp och det som du själv har skapat. Planeten vi har hamnat på är det inte du själv som har skapat. Den tillhör helt enkelt inte dig, och därför kan du inte göra vad du vill med den, å andra sidan kan inte någon annan göra det heller. Så liberala principer kan egentligen inte riktigt tillämpas rakt av på markägande utifrån någon sorts universalregel.

Ja, men frågan är då vilken aggressionen i det här fallet är. Liberaler har ju inga problem med försvarsvåld och att försvara sig mot aggressionen. Att utgöra skada för mark som inte tillhör dig själv och som någon annan använder kan ju lika gärna det vara en form av aggression som liberaler kan anse att det är rätt att försvara sig mot.

Say hello to externaliteter. Har behandlats i hundra år av libertarianska ekonomer. Tricky problem, som det alltid finns många av i alla ekonomiska system. Rekommenderar läsning av Friedman (Milton) kring lösningar på detta. Hatar honom vanligtvis, men här har han gjort en del grundliga analyser. Skickar gladeligen tips på några av hans uppsatser i ämnet om det krävs.

Uppoffring? Att avstå från att göra något, t.ex. stjäla en julgran? Det är i enlighet med synen på markägande som negativ rättighet. Definitionen av positiv rättighet talar om någon annans aktiva insats.

Människan har inte skapat någon materia, så saker kan isf inte ägas heller.

Om man nu vill ägna sig åt att försöka härleda rättigheter "vetenskapligt".

Du illustrerar precis det jag säger, att NAP följer av moralen. Om balkongägaren tvingas riva kommer han se sig som kränkt och utsatt för aggression. Om inte blir grannen kränkt och utsatt för aggression. Bara en kan få rätt och den andre måste blir kränkt och utsatt för aggression.

Du kan kommunicera med andra flummare möjligen, men inte intellektuella personer.

Kläm nu ur dig en definition av aggression.

NAP definierar själv vad som är 'A'.

Jo visst. Men att icke-aggressionsprincipen inte kan användas överallt innebär inte att den per definition inte skulle kunna användas någonstans. Gråzoner kommer alltid att existera i alla sammanhang och liberalismen är inget undantag. Däremot är det helt riktigt att liberalismen inte är en till hundra procent konsekvent ideologi. Några sådana ideologier finns inte (möjligtvis undantaget självmordssekter).

Detta kan lösas genom kontrakt på en fri marknad, exempelvis så regleras vad du får göra med din lägenhet i kontrakt, exempelvis bygga ut lägenheten. Det blir då inte en fråga om någon moral eller äganderättsprinciper utan bara hur en marknad löser dessa problem.

Efter att jag insåg detta ser jag diskussionen om exakt hur man ska lösa alla problem som kan dyka upp rättså onödig. Det viktigaste är att inse att dessa problem kan lösas via en fri marknad.