• 1
  • 2
2014-10-23, 15:55
  #1
Medlem
Lisalits avatar
Jag fick en debattartikel publicerad i Aftonbladets pappersupplaga 15/10 som därefter skulle publiceras online enligt AB själva. Märkligt nog fick jag igår veta att de "inte hinner" göra det vilket är synd då jag ansåg den som en enkelt skriven text från en helt vanlig tjej som råkade vara sexarbetare. Något alla, framförallt de som inte har insikt i sexhandeln, kan förstå och ta till sig. Ingen författares våta dröm utan ett bidrag till en mer nyanserad debatt utan att bli alldeles för politiskt tillkrånglad, hoppas jag.

Jag fick skriva om den då den inte fick vara mer än 1500 tecken inkl blanksteg varpå min bakgrundshistoria föll bort då jag ansåg att slutpoängen var viktigare. Därför är början lite märklig.

Hur som helst! Här är den:

Dagens bild av oss sexsäljare består i att vi är offer. För mäns våld, deras påstådda rätt till sex och samhällets systematiska nedtryckande av kvinnor. Ingen har någonsin frågat mig vad jag tycker, känner eller varför jag gjort detta val.
Hos barnmorskan blir jag ifrågasatt då jag väljer att testa mig regelbundet. Läser jag om den hjälp som erbjuds handlar det enbart om hur jag ska kunna "räddas" från prostitutionen.

De som påstår sig värna mina intressen har inget som helst intresse av att lyssna på mig och mina kollegor, om vi ens skulle våga uttala oss med tanke på det stigma vårt yrke eller hobby fått. Våra ord och tankar förkastas utan att någon ifrågasätter denna behandling.

Sexsäljare är offer och köparna är skurkar. Det finns ingen skiljelinje mellan frivilliga säljare och empatiska köpare, och traffickingoffer och människohandlare. Man blundar för att vi som trivs med våra val faktiskt finns. Och med det finns det i slutändan bara två förlorare: de som tvingas eller lurats in i prostutionen och vi som ständigt blir klappade på huvudet för att "vi inte förstår bättre".

Sverige måste fokusera på de riktiga offren och förövarna i sexindustrin istället för att demonisera alla sexköpare. Du träffar dem ofta; är verkligen så många i din närhet otäcka våldtäktsmän?


Känner i efterhand att den var ganska osammanhängande men till mina frågeställningar:
Är texten lättförstådd för våra ovetande grannar ute i landet?
Gör våra försök till mångsidig debatt skillnad? Diskuterar människor detta eller är det onödigt att ens försöka skapa en annan bild?
Har AB " inte tid" eller vill de hellre publicera "Till de män som köpt min kropp"-artiklar?

Som en fotnot kan jag säga att de skrivit detta under min text i tidningen: "Lisa vill vara anonym men redaktionen vet vem hon är." Ja, de fick ju ett email från min "horadress" så de kan absolut intyga mitt vara eller icke-vara
Citera
2014-10-23, 17:37
  #2
Medlem
crippas avatar
Ladda ner rapporten "En annan horisont" här.

http://www.enannanhorisont.org/

Intressant läsning börjar på sidan 34. Allt är inte som man tror.
Citera
2014-10-23, 17:37
  #3
Medlem
Hej Lisa!

Bra skrivet. Visa oss gärna hur din artikel var tänkt att se ut i sin helhet.

Din vän Adolf
Citera
2014-10-23, 18:22
  #4
Medlem
Lisalits avatar
Citat:
Ursprungligen postat av crippa
Ladda ner rapporten "En annan horisont" här.

http://www.enannanhorisont.org/

Intressant läsning börjar på sidan 34. Allt är inte som man tror.

Jag förstår inte vad du vill ha sagt? En länk utan sammanhang känns onödig.
Citera
2014-10-23, 18:30
  #5
Medlem
Lisalits avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Adolf-Armstarke
Hej Lisa!

Bra skrivet. Visa oss gärna hur din artikel var tänkt att se ut i sin helhet.

Din vän Adolf

Tack Adolf!

Jag tog bara bort en del som jag hoppades skulle ge min text trovärdighet i och med att jag inte är ett offer för sexuella övergrepp och missbruk som många vill stämpla min hobby med.
Här är inledningen:

Jag vill börja med att berätta att jag har en fast anställning i vad vissa kallar ett "statusyrke", har inga missbruksproblem och bor i ett hus som jag betalat för med mina egna pengar; med det sagt är jag inte den stereotyp för prostituerade som många gärna vill att jag är. Annars förstörs deras bild av oss.

Mitt sexliv har alltid varit utsvävande och gränsen mellan krogragg och mer genomtänkta, nyktra och betalda möten var inte svår för mig att kliva över.

Vid 24 års ålder gjorde jag min första träff med en äldre man en bit utanför Stockholm. Adrenalinet pumpade och den känslan infann sig därefter innan, under och efter varje möte. Det var ett utlopp för min sexualitet.
Citera
2014-10-23, 18:45
  #6
Medlem
Rad-i-Kalles avatar
Bra skrivet. Även den "strukna inledningen" var bra, den känns viktig.

Tycker det är larvigt av AB att vilja banta din text. Känns nästan som avsikten är att inte låta dig komma till tals. Om de två styckena du lagt i tråden är hela din text så är det inte "jobbigt" att läsa den pga mängden ord.

Jag ser det såhär: Vill man trycka hela texten så gör man det. De vill inte det. Däremot så förekommer dina "motpolemiker" jämförelsevis ofta och även om deras texter också bantas ner så är frekvensen på deras inlägg högre.

Undrar vad du får för reaktioner. Tystnad? Politisk dogmatism? Det "goda hatet"? Stormar i sociala medier? Hyllningar?

Kan du inte använda inledningen i en senare krönika? Kanske som en del i svar på eventuella (såväl positiva som negativa) reaktioner?

Finns det fler skrivartalanger bland dina kolleger? Om inte, orkar du agera spökskrivare eller språkrör?

EDIT:
Det allra viktigaste står i inledningens första stycke (tycker jag). Du kanske kan banta ner den och då få med den.
Kan vara bra - om så är fallet - att få med om att du inte är ensam om att inte leva ett "trasigt" liv.
__________________
Senast redigerad av Rad-i-Kalle 2014-10-23 kl. 18:48.
Citera
2014-10-23, 19:03
  #7
Medlem
Lisalits avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rad-i-Kalle
Bra skrivet. Även den "strukna inledningen" var bra, den känns viktig.

Tycker det är larvigt av AB att vilja banta din text. Känns nästan som avsikten är att inte låta dig komma till tals. Om de två styckena du lagt i tråden är hela din text så är det inte "jobbigt" att läsa den pga mängden ord.

Jag ser det såhär: Vill man trycka hela texten så gör man det. De vill inte det. Däremot så förekommer dina "motpolemiker" jämförelsevis ofta och även om deras texter också bantas ner så är frekvensen på deras inlägg högre.

Undrar vad du får för reaktioner. Tystnad? Politisk dogmatism? Det "goda hatet"? Stormar i sociala medier? Hyllningar?

Kan du inte använda inledningen i en senare krönika? Kanske som en del i svar på eventuella (såväl positiva som negativa) reaktioner?

Finns det fler skrivartalanger bland dina kolleger? Om inte, orkar du agera spökskrivare eller språkrör?

Tack Kalle!

Tyvärr kommer min text inte få några reaktioner som syns då AB vägrar publicera den online. Därmed får den inget utrymme på bla Twitter som ABDebatts andra inlägg får. Inget att länka till liksom. Då faller det och hade jag vetat att de två dagar efter de skrivit "den publiceras online, men vi har ont om personal just nu" nekat helt så hade jag faktiskt inte bemödat mig alls. Några läste den nog men förutsättningen för en debatt fick jag aldrig.

Skriva mer? Ja, kanske. Men det känns som att jag på grund av mina livsval upplevs som obekväm. Att jag vill vara anonym hjälper knappast. Jag skriver om andra ämnen jag brinner för och har aldrig tidigare mött samma motstånd!

Jag vet att en tjej som är/var eskort och representant för Rose Alliance skrivit bra i ämnet, Emma Rosenkvist (möjlig felstavning). Finns en tråd om en av hennes artiklar här. Petite Jasmine bloggade flitigt i ämnet och föreläste även men blev tyvärr mördad... Rose Alliance, med Pye Jacobsson i spetsen, verkar vara en väl fungerande organisation men även de hörs sällan i debatten. Hur och varför kan jag inte svara på då rösterna finns men kommer inte till tals.
Citera
2014-10-23, 19:09
  #8
Medlem
Lisalits avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rad-i-Kalle
EDIT:
Det allra viktigaste står i inledningens första stycke (tycker jag). Du kanske kan banta ner den och då få med den.
Kan vara bra - om så är fallet - att få med om att du inte är ensam om att inte leva ett "trasigt" liv.

Såg din edit först nu!

Nej, den kommer inte med överhuvudtaget då det tydligen är oerhört tidskrävande att publicera en färdig text, utan bild, som är grammatiskt korrekt och sedan tidigare tryckt i pappersupplagan, på webben. Ett evigt tjat om socker, genus"vetenskap" och Özz Nüjen hinner de dock med så vi får vara tacksamma för det.
__________________
Senast redigerad av Lisalit 2014-10-23 kl. 19:11.
Citera
2014-10-23, 19:50
  #9
Medlem
crippas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lisalit
Jag förstår inte vad du vill ha sagt? En länk utan sammanhang känns onödig.
Det finns en redovisning + intervjuer som klarlägger vilka som jobbar och varför
Citera
2014-10-23, 20:30
  #10
Medlem
Lisalits avatar
Citat:
Ursprungligen postat av crippa
Det finns en redovisning + intervjuer som klarlägger vilka som jobbar och varför

Hur är det relevant till mitt debattinlägg?
Jag frågar inte vilka som väljer att sälja sex eller varför utan poängterar att vi som gör det aldrig tillfrågas av samhället i frågor som rör OSS och att vi behandlas illa när vi väl söker hjälp. Jag tar också upp att de som myndigheter klassar som offer är de som i huvudsak förlorar på prostitutionens stigma och gällande lagstiftning trots att politikerna menar att de skyddar oss.

Rose Alliance och HIV Sverige har lyckats framställa en mycket bra rapport men de ignoreras och är inte direkt understödda av den svenska staten.

Om du vill förklara vad din poäng är lyssnar jag gärna men hittills har du enbart klottrat i tråden med inlägg jag skulle räkna som OT.
Citera
2014-10-23, 20:48
  #11
Medlem
Lisalits avatar
Då jag fått ett par frågor om artikelns äkthet så har jag lagt ut en bild på den här: http://sv.tinypic.com/view.php?pic=3...8#.VElMzMvarqA
Citera
2014-10-23, 21:13
  #12
Medlem
Churchills avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lisalit
Jag fick en debattartikel publicerad i Aftonbladets pappersupplaga 15/10 som därefter skulle publiceras online enligt AB själva. Märkligt nog fick jag igår veta att de "inte hinner" göra det vilket är synd då jag ansåg den som en enkelt skriven text från en helt vanlig tjej som råkade vara sexarbetare. Något alla, framförallt de som inte har insikt i sexhandeln, kan förstå och ta till sig. Ingen författares våta dröm utan ett bidrag till en mer nyanserad debatt utan att bli alldeles för politiskt tillkrånglad, hoppas jag.

Jag fick skriva om den då den inte fick vara mer än 1500 tecken inkl blanksteg varpå min bakgrundshistoria föll bort då jag ansåg att slutpoängen var viktigare. Därför är början lite märklig.

Hur som helst! Här är den:

Dagens bild av oss sexsäljare består i att vi är offer. För mäns våld, deras påstådda rätt till sex och samhällets systematiska nedtryckande av kvinnor. Ingen har någonsin frågat mig vad jag tycker, känner eller varför jag gjort detta val.
Hos barnmorskan blir jag ifrågasatt då jag väljer att testa mig regelbundet. Läser jag om den hjälp som erbjuds handlar det enbart om hur jag ska kunna "räddas" från prostitutionen.

De som påstår sig värna mina intressen har inget som helst intresse av att lyssna på mig och mina kollegor, om vi ens skulle våga uttala oss med tanke på det stigma vårt yrke eller hobby fått. Våra ord och tankar förkastas utan att någon ifrågasätter denna behandling.

Sexsäljare är offer och köparna är skurkar. Det finns ingen skiljelinje mellan frivilliga säljare och empatiska köpare, och traffickingoffer och människohandlare. Man blundar för att vi som trivs med våra val faktiskt finns. Och med det finns det i slutändan bara två förlorare: de som tvingas eller lurats in i prostutionen och vi som ständigt blir klappade på huvudet för att "vi inte förstår bättre".

Sverige måste fokusera på de riktiga offren och förövarna i sexindustrin istället för att demonisera alla sexköpare. Du träffar dem ofta; är verkligen så många i din närhet otäcka våldtäktsmän?


Känner i efterhand att den var ganska osammanhängande men till mina frågeställningar:
Är texten lättförstådd för våra ovetande grannar ute i landet?
Gör våra försök till mångsidig debatt skillnad? Diskuterar människor detta eller är det onödigt att ens försöka skapa en annan bild?
Har AB " inte tid" eller vill de hellre publicera "Till de män som köpt min kropp"-artiklar?

Som en fotnot kan jag säga att de skrivit detta under min text i tidningen: "Lisa vill vara anonym men redaktionen vet vem hon är." Ja, de fick ju ett email från min "horadress" så de kan absolut intyga mitt vara eller icke-vara

Med insikt kan jag säga att tid har Bladet, men inte viljan - ett för stort utrymme för dina åsikter skulle skapa grav irritation internt hos dina åsiktsmotståndare på tidningen men också för de skulle få stor extern kritik för publiceringen av meningsmotståndare.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback