När äger man inte längre något?

Jag har ett juridiskt spörsmål som berör ägande och detta med besittningsrätt. När jag studerade juridik på gymnasiet (Rättskunskap) och sedan på Universitetet (Avtalsrätt, skatterätt, civilrätt) så fanns det något som hette besittningsrätt och en lektor menade att om man äger något som man ställer ifrån sig på en parkbänk på en allmän plats i en park, så tillfaller denna sak man ställt ifrån sig den som hittar den. Låt säga en cd-radio eller ett nummer av en tidskrift. Det skulle dock ha gått en viss tid innan så skett. Det räknades inte om man ställer den där och vänder på klacken för att knäppa igen sin jacka.

Konkret fråga: När går ägandet över? Om man köpt en pryl och ställer/slänger den i ett allmänt utrymme på vinden i ett stort hyreshus och antar att någon ska ta hand om den tids nog, men inte gjort det, äger man då fortfarande prylen eller är den allmän egendom?

Det låter som om han avsåg begreppet "res derelicta". Googla så får du ett hum om vad det avser.

Slog upp begreppet och fann en länk på Nätet.
http://lawline.se/answers/866

Där görs skillnad där mellan hittegods och gåva och den som svarar menar i exemplet att när någon lämnar över en resebyrå men meddelar den nye innehavaren att det finns kvar saker som han ska hämta (men inte gör så), att det är att betrakta som hittegods. Det tyckte jag var magstarkt. Jag kan tycka att skillnad borde göras då den nye innehavaren underrättats.

Jag kan inte tillräckligt mycket om det här egentligen... men har ju aldrig hindrat någon.

Kan det inte vara så att "icke-ägande" inte är definierat på något sätt, och att frågan om "icke-ägande" avgörs genom att bevisa eller motbevisa ett påstående angående ägande?
Alltså, att det inte finns något i lagboken som beskriver när du inte äger något, men att detta kan avgöras genom att någon annan bevisar att denna redan äger det(?).

Äganderätt har ingen exakt juridisk definition. Praxis i Sverige och andra "västliga" länder är att den lockeanska äganderätten gäller, d.v.s. något som du lagligen äger fortsätter att vara ditt resten av ditt liv. Undantag är när din egendom förverkas eller exproprieras.

Det som din lektor säger ligger närmare den synpunkt som vissa anarkister har, att ägande inte är så starkt utan upphör när egendomen förkommer, du inte behöver den eller försummar att sköta den.

Fråga:
Finns det något i praxis som även följer hans argument kring hur man tar/får något i sin ägo? (Alltså, genom att "blanda" sitt arbete (som man själv äger) med något ting som ännu inte har någon ägare?)

I USA förr i tiden så kunde man ju muta in ett område som ingen ägde. Man satte ut gränsmärken och registrerade sedan detta hos myndigheterna som sin egendom.

Förresten kom jag på en annan sak: jag tror att hittegods tillfaller upphittaren efter ett år, så helt absolut är ju inte äganderätten i vilket fall.

Först måste man nog för diskussionen definiera ägandet.

Jag själv tycker inte att t ex 'äga en fastighet' uppfyller kravet på ägande eftersom det bara handlar om att man har rätten att förvalta den enligt alla möjliga regler. Man får ju t ex inte gräva upp vad man vill eller bygga vad man vill.

Något man är fullständigt allsmäktig över äger man, alltså inte ens en mobiltelefon som innehåller licensierad programvara någon annan har inflytande över.

Är föremålet t ex en mobiltelefon och någon förlorar besittningen över den men bibehåller kontrollen över dess användbarhet. Kan den då anses ha bytt ägare ett år efter pga hittegodsregler?
Kanske kan upphittaren anses ha rätt att återställa enheten. Men om det är omöjligt, skulle borttapparen kunna åläggas att låsa upp den?

Juridikforumet, så ägande är definierat av lagen eller av lagpraxis, inte av oss.

Fast det finns ingen juridiskt helt uttömmande definition på ägande, som jag redan har sagt.

Jag kom förresten på ännu en paradox: om man är åtalad för innehav av något som är olagligt att inneha kan man ändå göra anspråk på det. I de flesta fall kommer förstås anspråken inte att bifallas.

Det jag menade är: här svarar vi inte baserat på vår egen filosofi utan på vad som är tillämpligt i domstol osv.

Ja det stämmer. En annan paradox är att det är stöld att ta tillbaka något som stulits från en själv.

Det finns dock situationer där det rör sig om laga självtäkt.