Vad är en gud? (dyrkan, narcissism, hybris, m.m.)

Vad kännetecknar en gud? Tillhör man de abrahamitiska religionerna tror man att det endast finns en gud. Denne gud skiljer sig dock inte från andra gudar när det gäller vissa väsentliga saker. En gud kan vara odödlig men behöver inte vara det. Vissa gudar är skapargudar men inte alla. De flesta gudar verka ha övermänskliga krafter och förmågor, men inte säkert att alla har det. Det finns faktiskt ett i det närmaste oräkneligt antal gudar som har dyrkats, och just detta leder oss till det särdrag de har gemensamt. De vill allihopa dyrkas. En gud kan alltså definieras som en varelse som vill dyrkas.

Det har funnits kulter kring i stort sett alla gudar som existerat. När det gäller dyrkan så skiljer sig inte den bibliske guden nämnvärt. Det första som händer efter att Adam och Eva kastats ut ur paradiset, är att han kräver offer av Kain och Abel. Just detta med offer (som är en form av dyrkan) löper som en röd tråd genom hela Bibeln. Abraham fås att gå med på att offra sin son i en av Bibelns viktigaste passager. I templet både dyrkar man och offrar till Gud. En skillnad inträffar när Jesus dör på korset, vilket ses som att Gud offrar sig själv. Jesus kräver dock också (eller mottager i varje fall) dyrkan. Gudstjänst är en form av dyrkan men egentligen även ett offer. Du offrar en del av din tid genom att sitta i kyrkan och be och sjunga psalmsånger. Sen får du (enligt de troende) något tillbaka genom detta. Det ger en mening med din tillvaro och du utlovas också evigt liv efter döden. Egentligen "offrar" du mer än så då du tvingas att leva efter vissa regler som Gud bestämt.

Dessa tankegångar ledde mig också in på något helt annat som ändå är relaterat... I antikens Grekland var hybris den värsta synden någon kunde begå. I Wikipedia beskrivs hybris så här:


Gudarna verkar alltså inte gilla att människor försöker efterlikna dem. Vi kom ju fram till att en guds främsta särdrag är att vilja dyrkas. Människor som kräver samma sak straffas dock. Ett känt exempel på detta finns också inom grekisk mytologi i berättelsen om Narcissus. Narcissus var en väldigt självupptagen ung man med stor hybris som givit upphov till ordet "narcissism".


Narcissism är ganska förekommande idag men ses inte som så positivt av de flesta. Narcissistisk personlighetsstörning är mycket likt något som kallas "God Complex". En narcissist ser sig som överlägsen och vill (eller behöver bli) dyrkad, precis som en gud. Hybris är inte en synd i dagens samhälle men vi har å andra sidan jantelagen. Folk tycker överlag inte om personer som ser sig som mer än andra.

http://en.wikipedia.org/wiki/God_complex

Ser man detta ur ett lite djupare perspektiv så har faktiskt narcissister vissa drag gemensamt med gudar. Enligt en kompis jag känner som är hedning, så behöver gudar dyrkan eller offer för att ens kunna existera. Gudar som inte dyrkats på mycket länge, blir enligt honom demoniska. Enligt psykologin så har narcissisten en falsk och upphöjd självbild som måste upprätthållas genom ständigt inflöde av "narcissistic supply". Vad är detta? Det beskrivs t.ex. så här:


Kort sagt så kan det beskrivas som en slags dyrkan. Så betyder detta att alla gudar är narcissister? Precis som att en narcissist som inte mottager nog dyrkan/uppmärksamhet mår dåligt eller till slut t.o.m. går under, sägs något liknande hända med gudar. Ännu en likhet är att både Gud/gudar och narcissister vill bestämma över dig. En narcissist har ett enormt kontrollbehov, känner sig berättigad till särbehandling och kräver ofta att du ska "lyda" honom.

Detta resonemang verkar kanske lite flummigt men det var en insikt som kom till mig, och jag tycker mig definitiv se en koppling mellan dessa saker. Vad tycker ni om mitt resonemang?

En mer passande rubrik hade kanske varit: "Är Gud narcissist?".

[quote=Gameplayer|50810894] Som jag förstått, ska gud vara ouppnåelig : untouchable. I fysisk liksom psykisk mening, även om religiösa ledare förhäver sig och får större anhang under sig att vilja eftrlikna den upphöjdhet som religiösa ledare tillskansar sig.. genom att hävda gud i olika kontexter - det slutar alltid med en och samma mer el mindre samma kontanta : ingen kan nå gud, dem som tror det.. tror de är gud.. det komplexet att tro sig ha särskild kontakt med gud.. är den narcissism som religiösa ledargestalter lever med 24/7

Vad är det bästa kännetecknet, det ger en KICK, när den mentala el andliga narcissismen får spelrum.


Då narcissism är ett rollspelande av ofta intrikatapsykiska speglingar. Många helt acceptabelt bejakande.. socialt godtagbara, men många ganska så udda.. där narcissisterna behöver smyga med sin sjukdom. Dölja den och religion är en väldigt gynnsam kontext för narcissism att frodas, narcissisten behäver långt ifrån alltid rikedom... däremot mer grandiost erkännande om så lågmält... men grandiost som en stabil matta att ha under fötterna för upphöjningen av sina identiteter och alla de dräkter som narcissisten glider in i väldigt galant.


Objektet för den mentale narcissisten är Gud... han älskar att frälsa andra.. för då knyter han till sig fler mot sina egna speglingar.. de ska fångas in i hans spel och han/hon behöver ofta enbart sublima bevis på att han ständigt uppnår nya höjder av attraktionsvärdet.


En mental exhibitionist. Barta han får bekräftelserna.. i jämn ström, nnär inte.. blir han givetvis destruktiv och påbörjar annan fas av manipulation.

Försvarar sig med gud, där det handlar om religiös psykos. Narcissisten är psykotisk. Psykoserna är naturligtvis olika för olika individer, men över tid går det att förstå narcissistens psykologiska rollspel.







Ja, den vill definitivt dyrkas - det vill narcissisten också.
Jesus blev antingen offer för persondyrkan, eller så drev han det ditåt, troligast är förstås att Jesus-berättelsen är en amsaga. Med flera narcissister inblandade, för att kunna skapa så massiv kult som kristendomen kom att bli.


Inte de smarta narcissisterna med dessutom fysisk förmåga att också utföra imponerande handlingar, sådana narcissister.. mer omedelbart imponerande och har alltid mer grundade argument att fortsatt beskydda den dyrkan som uåpnåtts.

En gud är en som omtalats ha extraordinär påverkan, kanske talang.. en narccissist med påtaglig talang i något, en t.ex virtuos... får en gudsstatus.

Lätt till detta, vad som mer sällan dyker upp i diskussioner som dessa : narkotikans betydelse. Det glöms alltfö konsekvent. Man vvill liksom inte veta av att narkotikum finns genomgående med i bilden, ja afrodisiakum av vilka substanser och stoff det vara månde.. så vet alla att der riktiga elixiren, är ofta prrestationshöjande. och att behärska dekokter, är idag, liksom då.... att få snabbare skjut upp till högre status... det är då änglarna får sina beryktade vingar.


Vi får utgå från att människan ägde kunskaper om "elixir" långt långt tidigare än vad man vill egentligen yppa : eftersom det handlar om makt.

Egenkär, men en narcissist som kan uppvisa också , eller låta sin egenkärlek spilla över lite på andra, s.k erkänna också andra lite då och då, är en betydligt mer svårigenkännlig narcissist. Han vet att om han erkänner andra dock aldrig till den nivån han själv positionerar sig, då erkänns hans självspeglingar mer, det behöver inte ses som egoism eller sjukligbrist på empati, så länge han släpper ifrån sig att kunna låtsas älska också andra : dock kan narcissisten älska enbart sig själv, när han älskar andra är det för att spegla sin förmmåga och begrundar alltid sin egen roll i kärleksakten, oavsett vilken form av kärlek.

Så kan en presumtiv gud tänkas agera helt klart, erkännr man inte gud, dimper han genast ner i en känsla av värdelöshet.. det räcker att en inte erkänner honom av flra miljoner, så är den ende orsaken till narcissistens domedagskänsla.

Ennarcissist ska kunna rita en tafflig streckgubbe men ges beröm av att ha presterat en helt andebetagande mästerverk... och får han bara förklara hur han bar sig åt.. får han direkt chans att dra fram de andra rollerna som han glider in i, för den mer avancerade rollspelaren.



Han finner mpnga knep att kontrollera hur han reflekteras och omtalas. Behöver också manipulera där han ser att inflation är på gång.






Den religiöst knutna narcissisten är synnerligen odräglig, utan tvekan.

Vanlig individualism t.ex, som jämförelse är ingenting i jämförelse, tycker inte jag vad jag sett hur en enda narcissist inom bl.a islam.. har för spelutrymmen. I en reigion där religionen är så övertolkad i sin grund redan, kan man förstå kalifatens sadism. Sadism och narcissism går lite i omlott.. självklart i olika styrka.. men jag tycker det landar på sadism.

Om man ska försöka greppa det litegrand. Men narcissisten är som sagt en åsuykotisk personlighet, störning dvs. En rubbad person med ett mentalt tillstånd som verkligen skiljer sig, men kan kamouflera sig helt utmärkt ju mer doktrinellt diktatorisk en religion eller en sekt är.

Ska sägas att det självklart kvinnor också får störningar.


Killen som vann eurovisionsschlagertävlingen, ser jag som en väldigt utvcklad narcissist, sällan man ser så fullt utblommad narcissism, kanske i nöjessammanhang, i andra världar, kanske narcisssimens psykiska kollapser.. gör sig bäst där mr likasinnade... står ut med varandra, makten.. och sjukdomen.. förenar i viss mån. och föser dem till vissa livsstilar och premisser som dikteras där.









De kan bli väldigt destruktiva , bestämt ja.
Tycker din tanke om att narcissismens krav om särbehandling spm en självklarhet och den kopplingen till hur gud förklaras behöva uppmärksamhet... är klockren och helt korrekt.

En känd narcissist, som jag tror, men vet inte, har narcissistiska drag är ju Thomas di Leva, en ögontjänare av stora mått.

Men inte ensam, dock visste han hur han ska få till det för att märkas.

[quote=BlackJewel|50812530]
Jag förstår vad du skriver men gudar och även bibelns Gud är kända för att "glida in i olika dräkter". Bibelns Gud framträdde som en brinnande buske, ett moln, etc. Sen att dölja sig... Ser det snarare som en likhet. Hur många ser några gudar egentligen och Bibelns Gud sägs ju t.o.m. vara osynlig. Inte nog med det, Moses fick inte ens se på Gud när han mottog budorden. Anledningen sades vara att "se Gud är att dö".



Jesus verkade också ha ett behov av att frälsa andra. Religiösa idag har det i synnerhet. De ser sig som speciella, utvalda och med en speciell mission som just råkar vara att frälsa mänskligheten.


Narcissister är inte direkt psykotiska men sägs kunna bli det om det helt berövas uppmärksamhet och beundran.


Troligen ja... Jesus var dock ganska ödmjuk och sa t.ex. "Ingen är god utom Gud" när han tillfrågades om han var god.


Ja, och jag ser detta som enbart likheter.


Dyrkan är ju nästan som narkotika för en narcissist. En narcissist mår hur bra som helst när han blir "erkänd" för sin förträfflighet eller får beröm. Makt är en del av det en narcissist får kickar av men det räcker inte.



Jo, men är det inte så för de flesta? Visst älskar narcissisten på ett ännu mer egoistiskt sätt, men folk älskar i allmänhet t.ex. sin flickvän, sina barn, etc.


Ja, och där är helt klart en likhet. Kanske en gud känner samma känsla av tristess och tomhet som narcissisten upplever när han inte får nog dyrkan?


Naturligtvis. En narcissist vill ha ut vissa saker ur andra människor och vet hur han ska få det.




Där finns kanske en koppling ja. Narcissister dras också till religioner, kulter, ordenssällskap ja allt som kan förstärka och bekräfta deras känsla av att vara utvalda och speciella.



Artister i allmänhet uppvisar ofta narcissistiska drag i varierande grad. Även när det gäller tester för narcissism så brukar kändisar få högre poäng. Antingen så dras narcissister till vissa former av kändisskap eller berömmelse, eller så drar dessa företeelser fram narcissismen hos dem.



Tack! Ja, en narcissist som nekas att få den uppmärksamhet, berömmelse, dyrkan eller vad annars han eller hon kan tänkas sig vilja ha, kan bli mycket farlig. Under ytan på en narcissist finns alltid en sorts latent aggression som när som helst kan få sitt utlopp under explosiva former. Antingen verbalt eller fysiskt... Detta är inte helt olikt bibelns Gud som på studs dödar folk som inte lyder honom, och vid ett tillfälle t.o.m. dödar nästan hela jordens befolkning för att de misshagat honom.

Hehe... Kom just på en sak. Antar man att inga gudar finns så kan det kanske förklarar varför de framstår som "narcissistiska". Kan vara att de som skapade alla religioner eller åtminstone kom på de flesta gudar, var narcissister och modellerade dem efter sig själva. Att vara profet, tillhöra ett prästerskap, utvald son till den store Oglobolgo, etc är positioner där narcissister passar som fisken i vattnet.

Stämmer väldigt bra med de äldre Gudarna, Jahve och de grekiska var emellanåt rent nöjävliga. De är in facto väldigt mänskliga i mitt tycke.
Ser man på Jahve har han ju alla mänskliga brister man kan tänkas.
Han till och med betäcker en av sina skapelsers barnbarns....Jungfru Maria i form av Anden.
Rätt sunkigt faktiskt.

I övrigt behandlar han mänskligheten som ett småbarn som leker med småfigurer.
Skapar grymma tyranniska lagar.
Blir det inte som han vill kastar han runt figurerna i ett tantrum.
Syndafloden, Sodom och Gomorra, Babels torn etc.
Sedan när ingen vill leka/dyrka honom mer vill han sluta ett nytt avtal med mänskligheten.
En riktigt obehaglig person.

Ser man till hur dagens/historiens kristna beter/betett sig när vi har en kärleksfull Gud och en son som predikar ett kärleksbudskap kan man ju bara fantisera om hur de judiska fundamentalisterna bar sig åt när de hade 5e mosebok i ryggen. Måste ha varit ett rent helvete att leva då, och Jesus såg väl detta och försökte ändra på skutan. Men som alltid fanns det folk som tyckte det var kul att få stena folk som förblev judar. Idag stenar de inte varandra utan nöjer sig med att stjäla palestiniernas land och köra över de som protesterar med tanks kvinnor som barn.

Dagens kristna Gud är ju bara ett urvattnat mähä.
De kristna av idag nöjer sig med att tycka de är förmera och de utagerande våldtar korgossar, för krig, motverkar aborter, tycker människor ska dö i ärftliga sjukdomar och uppmuntrar att människor dör i smittsamma sjukdomar än att skydda sig med preventivmedel eller få rena sprutor. På något sätt måste de tydligen få utlopp för Jesus kärleksbudskap när de inte får lite på måfå elda upp andra människor längre.

Så Gudar och religiösa går hand i hand i sitt beteende i att pina andra människor och tro sig veta vad som är bäst för dem...

Jo, stämmer till viss del och det finns ännu en likhet. Vissa personlighetsstörningar kännetecknas ju främst av att personen säger vissa saker, men agerar på ett helt annat sätt. Gud säger sig älska alla människor och vara barmhärtig. I bibeln så straffar han och dödar människor utav bara fan. Så visst finns det helt klart en diskrepans mellan det han säger och det han gör.


Vissa av dessa lagar är ganska vettiga och allmängiltiga som t.ex. 10 Guds bud. Andra verkar vara ganska arbiträra, meningslösa eller rent av grymma. Sadism är till viss del också ett narcissistiskt drag.


Det "heliga landet" var ju ockuperat av romarna när Jesus kom men innan dess kunde hebréerna härja fritt. Hela detta med "utvalt folk" och hela storslagenheten som finns i GT ger förresten kraftigt narcissistiska vibbar. De var (är?) ett utvalt folk och anser sig därför ha en speciell position och rättigheter som andra folk inte har. Detta tar ju sina värsta uttryck i Talmud där det står att en judes liv är värd 1000 icke-judars, och att slå en jude är som att bära hand mot Gud själv. Minns inte exakt men något åt det hållet var det.


Detta får mig att skratta. Lite överdrivet men något ligger trots allt i det.


Jo, till viss del är det så. Att tro sig veta vad som är bäst för andra är också en sorts...hybris.

En sak som kan tilläggas om vi ska återgå till detta med hybris, är att gudar (om de skulle finnas) kanske verkligen står över människor. Detta tar kristna även upp när de förklarar varför Gud har rätt att göra de saker han gör. Ur en kristen synvinkel är en narcissist bara som vilken människa som helst, men han är högmodig och tror sig vara för mer än han är.

Ledare förr i tiden ville gärna ses som gudomliga och brukade därför gärna hävda släktskap till diverse gudar och gudinnor. Detta gällde t.ex. Alexander den Store och Julius Caesar. Hitler hade också ett sorts messias-komplex och skapade en kult kring sig själv. Nazismen var inte knappast helt ateistisk heller utan hade sin grund i underliga religiösa och ockulta förställningar.

Jag hade kallat han en psykopat.
Men detta gällde ju bara för judarna själva.
Se hur de bär sig åt i Jeriko tex.
Rena folkmordet.
Igen se Jeriko.
Det är ingen överdrift, Gud hade talat till Bush att invadera Irak i en dröm vill jag minnas.
Kristna har länge motsatt sig, vissa motsätter sig än idag stamcellsforskning.
Katolska kyrkan jobbar aktivt för att förbjuda användandet av kondomer i Afrika.
Att flera miljoner dör årligen i AIDS och hepatit mm spelar mindre roll.
Abort vill många ju förbjuda tom efter incest och våldtäkt.
Låta narkomaner få rena sprutor, inget bra.
Så det är ingen överdrift.
Ja, jag är ingen större fan av troende, för att uttrycka det milt.

Haha! Ring och fråga jourhavande präst om detta.



Ja, det finns en massa såna religiöst motiverade grymheter i bibeln.



Jo, jag är själv inte helt emot religion men inser samtidigt att den orsakar mycket elände.


Har jag inget direkt emot de flesta kristna. Är själv med i Svenska kyrkan för den delen. Gillar också att stå och prata med religiösa som bjuder på kaffe och kakor. De brukar förvånas av att jag kan så mycket om deras religion. Brukade också gå på möten hos en viss kult ett tag. Har enbart positiva erfarenheter av dem och de bjöd på god mat.

Jag har ju en kompis som är prelle så det går det med lol.
Måste nog ses som en av de mer udda typena av bekantskaper .
Men vi kommer mycket bra överens.