Beträffande det som skrivits på internet om filmens autenticitet, och primärt gällande porträtteringen av Tony Wilson som individ, så kan det sägas att vissa saker är givetvis överdrivna men i sin helhet är produktionen tämligen träffande (t.ex. när Shaun Ryder konfronterar Wilson och avlossar en revolver i en bar). I vissa fall tyckte jag personligen initialt att Coogans (Wilsons) dialog var alldeles för bearbetad och för otrolig för att vara sann när jag först såg filmen, men efter att ha granskat saken mer ingående kan jag endast konstatera att Wilson (den riktige) hade ett extremt välartikulerat och snabbt sinne för repliker (som i filmen). Om man kollar upp karlns citat ifrån verkligheten (filmen exkluderat) så låter han, och säger exakt sådana saker som per sé skulle passa utmärkt i en film. Kolla bara på det här citatet ifrån Wilson när han låg på sjukhus diagnostiserad med cancer:
"This [Sutent] is my only real option. It is not a cure but can hold the cancer back, so I will probably be on it until I die. When they said I would have to pay £3,500 for the drugs each month, I thought where am I going to find the money? I'm the one person in this industry who famously has never made any money. I used to say some people make money and some make history, which is very funny until you find you can't afford to keep yourself alive. I've never paid for private healthcare because I'm a socialist. Now I find you can get tummy tucks and cosmetic surgery on the NHS but not the drugs I need to stay alive. It is a scandal."
För övrigt så hjälpte Happy Mondays f.d manager Nathan McGough till att finansiera Wilsons cancer-medicin. Vilket är beundransvärt. Om man vill se mer factory records och Happy Mondays (the early years) så kan man försöka hitta dokumentären:
Factory: Manchester from Joy Division to Happy Mondays (2007) -
http://uk.imdb.com/title/tt1111792/. Nej hur som helst, bra film med ett väldigt bra soundtrack (t.ex. Buzzcocks, Happy Mondays, Joy Division, New Order).
