Varför lyckas inte svenska tränare i Norge?

En sak jag tänkt på länge är detta: Många tränare som vunnit SM-guld, eller haft stora framgångar i sina allsvenska klubbar har sedan flyttat till Norge och sedan misslyckats fullständigt i sina klubbar där. Som t.e.x Tom Prahl som vann SM-guld med MFF och Halmstad och fick sedan kicken i VS efter uteblivna resultat. Rikard Norling är även han på väg mot praktfiasko med Brann om jag fattat det rätt så är dom 3 matcher från att åka ur Tippeligan, vilket är anmärkningsvärt då Norling så sent som ifjol vann allsvenskt guld med MFF. Sedan Magnus Haglund. Vann SM-guld med Elfsborg och det har väl gått sådär i Lilleström, dom gör sin bästa säsong med honom som tränare under hans sista säsong nu, men han har vad jag vet inte varit någon dundersucce han heller. Nu har inte jag levt så länge och har inte råkoll på norska ligan, men jag kan bara minnas att Erik Hamren och Kjell Jonevret är dom enda svenska tränarna som lyckats i sina norska klubbar på allvar. Har jag missat någon?

I alla fall: Vad är skälet till att framgångsrika svenska tränare misslyckas just i Norge? Sämre arbetsklimat eller högre krav? Kan det vara spelsystemet som inte passar in i den norska modellen? Spekulera gärna! Kan bli en intressant tråd detta.

De svenska tränarna har fått ta över för dåliga lag.

Jan Jönsson. Tog ett medelmåttigt Stabaek till tippeligan guld. Tränar i nuläget Aalesund.

Stabæk spelade inte ens in Tippeligaen när han tog över.

Du nämner två misslyckade och två lyckade svenska tränare, samt Haglund som är varken eller, redan där brister ju ditt påstående. Sen så har vi ju Janne Jönsson också, 3 av 6 kan alltså ses som lyckade tränare.

Tommy Svensson var väl rätt framgångsrik i Tromsö?

Jag har för mig att det fanns rätt många svenska tränare i Norge på den tiden då Norge var ett fotbolls-u-land. Då värvade man tränare från Sverige och norska tränare åkte till Sverige för att göra studiebesök i svenska kubbar.

Hjärndöd trådstart. Haglund har endast gjort ett dåligt jobb om man har verklighetsfrånvarande förväntningar. När han tog över så var de ett lag som året innan harvat kring nedflyttningsstrecket. Med svag ekonomi lyfte han Lilleström mot mitten och behörigt avstånd från de nedre regionerna och nu under 3:e säsongen ligger de 5:a.

I övrigt är det lätt att hitta lyckade svenska tränare i Norge.

Gunder Bengtsson(assisterande till Svennis i IFK) tog över Vålerengen och vann dåvarande högsta divisionen bägge sina säsonger.

Hasse Backe tog över Stabaek efter deras debutsäsong i Tippeligan och gjorde dem till ett stabilt lag på övre halvan.

Fredrikstad skrällde med en 2:a plats under Anders Grönhagen.

Erik Hamrén, mästare med Rosenborg.

Kjell Jonevret, tog upp Molde från Adeccoligan och förde dem till som bäst en andra plats i Tippeligan.

Jan Jönsson, tog upp Stabaek till högsta divisionen och blev mästare.

Conny Karlsson tog Haugesund från division 2 till Tippeligan.

Benny Lennartsson, ett ligaguld och två cupsegrar med Viking Stavanger.

Anders Linderoth, cupguld med Stabaek och dåvarande bästa ligaplacering för klubben.

Jag nämnde ju även i sammanhanget att jag inte har superbra koll på Tippeligaen så orka ta det en vända till. Men om vi vänder lite på frågan då: Av dom tränare som misslyckats i Norge kommer 2 av dom från MFF och dessutom vunnit guld säsongen innan i just nämnda klubb. Vad är då skälet till att före detta MFF-tränare misslyckas i sina norska klubbar? Är lite märkligt att det är just dom som misslyckats i Tippeligaen. I övrigt så har jag inget mer att säga.

Jonas Olsson (Guldtränare med IFK) tog över Sogndal 2011, lämnade i somras, 3 år var den planerade tiden. Väldigt litet lag och stad, ingen förväntade sig nog stordåd och tror det gick helt okej för honom egentligen.

Är du nykter?

Han har inte lämnat Sogndal. Han är där än, men slutar efter säsongen.
Och det går allt annat än bra.
Sogndal ligger på en kvalplats ned med ett poäng ifrån nedryckplats.

Av er två får man nog säga att det är du som verkar onykter, eller i vart fall korkad.

Jonas Olsson kan för 3:e året i rad klara sig kvar med Sogndal som får sägas motsvara ett norskt Ljungskile. Sogndal tätort har ca 3400 invånare vilket är nästan precis detsamma som Ljungskile tätort.

Klarar man sig åter kvar är det en stor bedrift av Olsson och föreningen. Totalt blir det i sådana fall 4:e året på raken som föreningen håller sig kvar sedan de senast gick upp i Tippeligan.

Lustigt hur folk endast kollar på tabellplacering när de bedömer om någon tränare gjort det bra eller ej. Typ "Jonas Olsson var i Blåvitt, nu kämpar han mot nedflyttning med Sogndal i norska ligan, höhö. Fan vad kasst det går."

Inte en tillstymmelse till vilka förutsättningar föreningen och tränaren har vägs in när trådens "experter" tar till orda.

Har aldrig förstått vad storleken på staden har för betydelse när man spelar i högsta serien i landet. Så länge man har ekonomi till det, är hela landet sitt arbetsfält.
Och sen så var mitt "nykter" en pik på att vederbörande ovan, sa att han hade lämnat Sogndal.