Straffarbete varför är det borttaget?

Som de gamla visdomsorden lyder:

Arbete befrämjar välstånd och hälsa.

Varför utdöms inte straffarbete nu mera? Det måste väl vara en framkomlig väg för att den dömde ska kunna återanpassas till samhället? Vad är det annat än straffarbete som väntar utanför murarna precis som vardagen ter sig för gemene man? Om inte anpassningen sker till den verklighet som väntar utanför murarna när ska då den nödvändiga anpassningen kunna ske?

Givetvis betalas mat och husrum av genom detta arbete innanför murarna.

Straffarbete har tagits bort på pappret. Kollar du på vilka löner svarta slavar... jag menar brottslingar som utövar sin demokratiska rätt att stå utanför samhället en längre tid för att på så sätt återanpassas till det samhället dem avskärmas ifrån "tjänar" per timme för att jobba under sin fängelsevistelse så kommer du att se att idol sänds klockan 20:00 varje fredag!

Vad är skillnaden mellan straffarbete och samhällstjänst?

Det som betalar kostnaden för anstaltsvistelsen är arbetsplikten.
Nu var tanken god men den täcker inte på långa vägar kostnaden.

Hur eller hur så har vi redan straffarbete på anstalterna, bara att det har ett annat namn.

Straffarbete är inte borta. Jag fick straffarbete i lumpen, vedhantering i två timmar.

Intressant frågeställning!
Enl Wiki så "...jämställdes förr ett års straffarbete med två års fängelse".
http://sv.wikipedia.org/wiki/Straffarbete
Någonting som gär att man börjar fundera över hur straffarbetet egentligen såg ut.

Straffarbete är på sätt och vis inte bortplockat. Det finns fortfarande kvar i form av sysselsättningsplikt för fångar. Detta innebär att fångarna är skyldiga att utföra det arbete som Kriminalvården ålägger dem. Vägran kan straffas med isolering och senare frigivning. En fånge tjänar mellan 5-12 kr (osäker på exakta belopp) per timme för sitt arbete. Detta ska täcka kostnader för telefonsamtal, frimärken och personliga inköp.

Arbetet i svenska fängelser är dock antagligen inte så betungande. Enligt Kriminalvårdens hemsida består det oftast av enklare monteringsarbeten. Med straffarbete tänker man ju ofta på riktigt hårt kroppsarbete.

Jag funderar dock på om det finns något lämpligt tyngre arbete för fångar att utföra. Det får ju inte vara ett arbete som det redan finns folk som arbetar med eftersom då blir ju dessa arbetslösa.

Vilka arbeten tror du att de gör då?
Vissa bygger hus på Tillberga. Själv har jag tillverkat leksaker till Brio. Vet även att de tillverkar trafikskyltar samt att vissa anstalter har platgjuteri. Jag vill nog påstå att det är riktiga arbeten som utförs i konkurens.

Svenskt näringsliv håller med dig. Här ondgörs över att skogomeanstalten slår ut privata tvättföretag.

http://www.svensktnaringsliv.se/frag...er_593093.html

Jag har ingen praktisk erfarenhet av Kriminalvården utan utgår i mitt resonemang från lagar och föreskrifter som reglerar Kriminalvården...och konkurrenslagstiftningen. Men det är säkert korrekt så som du beskriver det, tydligen får Kriminalvården konkurrera med privata företag men det sker tydligen från en särskild beräkningsgrund. Som statlig aktör med gratis arbetskraft (gratis ur den synvinkeln att fångarnas uppehälle ändå är beräknat för) så kan ju Kriminalvården lägga sig hur lågt som helst i sina anbud, nu finns det tydligen regler som bestämmer ungefär hur lågt kriminalvården kan lägga sina bud.

Varför får det inte vara det? Anta att mitt jobb sliter hårt på min kropp men är välbetalt, och att en fånge är beredd att ta det jobbet till en mycket lägre lön, om han som ytterligare kompensation får en liten förkortning av fängelsetiden. Varför inte då låta honom få det? Att jag blir arbetslös är ju något jag kan vinna på, om jag blir tillräckligt kompenserad för det. Att slippa arbeta är ju faktiskt mångas dröm. För att kompensera mig för inkomstbortfallet när jag "lånar ut" mitt jobb till en fånge, kan ju staten få ge mig de pengar som sparas in genom förkortningen av fångens strafftid samt genom att han utför arbetet till en lägre lön än vad jag skulle ha gjort. Dessa två pengakällor borde mycket väl kunna bli så pass mycket pengar att det motsvarar vad jag skulle ha tjänat på att själv utföra jobbet - så att jag föredrar att "låna ut" mitt jobb för en kortare eller längre tid. Och även om det bara blir t.ex. 80% av vad jag skulle ha tjänat på att behålla jobbet, kan det mycket väl vara intressant för mig ändå; fritid är ju trots allt är värd en hel del pengar för många människor. Om jag är en sådan människa som värdesätter fritid ovanligt högt, är det bara dumt av staten att förutsätta att jag "vill behålla mitt jobb" bara för att kanske de flesta människor vill behålla sina jobb.

När fången avtjänat sitt straff kan jag få låna ut jobbet till en annan fånge om jag vill, eller få tillbaka jobbet. Varför inte enligt t.ex. exemplet ovan delegera kroppsnedbrytande hårt arbete till folk som ska straffas för brott på ett sätt som avskräcker människor från att begå brott? Brottslingar ska i minsta möjliga mån straffas på sätt som kostar oss hederliga medborgare pengar, och varför inte om möjligt rentav på sätt som gynnar oss hederliga medborgare, t.ex. genom att skona våra ryggar och liknande? Vill man inte riskera utsätta någon brottsling för arbetsskador mot hans vilja, kan de skadliga straffarbetena vara frivilliga, men belönas med strafftidsförkortning för den som frivilligt väljer dem, naturligtvis noga upplyst om och därmed fullt medveten om riskerna.

Att tänka i termer av "arbetslöshet" leder fel. Det finns inget i "arbetslöshet" i sig som ofrånkomligen innebär sämre levnadsstandard än att "ha arbete". Detta är bara fallet om man får mindre pengar att röra sig med genom att vara arbetslöshet än genom att arbeta, men då är det inkomstbrist som är problemet, inte i första hand "arbetslöshet". Liksom sjukdomar leder till att läkare tjänar pengar, leder arbete till att man tjänar pengar, men det betyder inte att vare sjukdomar eller arbete ska betraktas som något positivt i sig. Kan man få in lika mycket pengar på mer smärtfria sätt än genom att fortsätta arbeta, t.ex. genom att låta fängelsedömda ta över ens arbete, är det att föredra framför att behålla sitt arbete. Vill man "känna sig behövd" och "uppleva sig ingå i en gemenskap" m.m. psykologiska fördelar som arbetande kan medföra, kan man lika gärna få dessa saker genom att arbeta ideellt i någon välgörenhetsorganisation, och därmed dessutom bidra till en bättre värld på köpet. Någon brist på ideella samhällsnyttiga arbeten existerar inte, det finns hur mycket helst som behöver göras!

Min poäng är att Kriminalvården, i egenskap av statsfinansierad aktör med tillgång till i princip gratis arbetskraft, kan enkelt konkurrera ut privata aktörer inom det område de väljer att etablera sig i.

Staten ska inte sänka privata företag på skattebetalarnas pengar.

Det har således ingenting med kriminalpolitik att göra utan vanlig hederlig finansiell politik.