rörelsemängd och masscentrum

Betrakta en Newtonvagga (dvs. en serie kulor upphängda i snören så att de precis ligger an mot varandra). Om två av kulorna till vänster lyfts upp och släpps så att de slår i kulraden, så kommer alltid två av kulorna till höger att fara ut. Hur vet kulorna till höger att det är just två av dem som ska fara ut – skulle det inte gå lika bra att exempelvis bara en kula for ut men med dubbla farten?

Det är inte bara rörelsemängden [; m\cdot \bar{v} ;] som ska bevaras, även rörelseenergin [; m\cdot v^2 ;] ska bevaras.
Det gör den inte med ditt exempel eftersom [; 2m\cdot v^2 \ne m\cdot (2v)^2 ;].

Grundfelet när man inte förstår varför en eller två kulor far ut i andra änden är att man betraktar stålkulor som icke-elastiskt material. Alla material är elastiska, en del mycket en del väldigt lite.

I Newtonvaggan har två stålkulor som berör varandra, trots detta, olika centrumavstånd avstånd till varandra beroende på kraften mellan kulorna. D v s kulorna kläms ihop och blir kortare när de överför kraft. Därför kan en respektive två för ögat osynliga vågrörelser gå genom kulorna.