Genusforskning = vetenskap?

Med anledning av gårdagens ledare i SVD och Susanna Popova's utmärkta bok "Elitfeministerna" tänkte jag dra igång en liten diskussion angående genusforskningens vara eller icke-vara.

Alla som har läst Popova's bok vet att den svenska genusforskningen i stor utsträckning vilar på cirkelargumentation. Det finns i princip ingen forskning inom genusvetenskapen som har bevisat förekomsten av de uttryck som FI mfl gärna svänger sig med; "patriarkala maktstrukturer", "manliga normens primat", "könsmaktsordning" osv. All forskning som har pekat på förekomsten av dessa fenomen bygger på förutsättningen att det förekommer en könsmaktsordning.

M.a.o; I forskningens metod förutsätter man att det förekommer en könsmaktsordning. Man studerar sedan empirin ur denna synvinkel och kommer fram till att det faktiskt existerar en könsmaktsordning. Men eftersom detta var en förutsättning redan från början har man, enligt normala vetenskapliga principer, inte bevisat någonting. Man har presenterat ett cirkelbevis.

Jag ställer mig inte främmande till att denna typ av forskning bedrivs, men finns det verkligen anledning att ge stora anslag till, och satsa så hårt på, denna typ av forskning? Vilket värde har de rapporter som framställs med en sådan metod? Är det verkligen rimligt att våra politiker ska mer eller mindre tvingas att använda ett "könsmaktsperspektiv" i sitt arbete, i stöd av genusforskningen, när denna forskning visat sig ha sådana uppenbara brister?

Problemet med genusforskningen är i mina ögon att man (det vill säga statsmakterna och dess styrning av universiteten) säger att DETTA perspektiv är
* viktigare
* bättre
* mer "moraliskt"
rätt att forska utifrån. Då har man inte bara trätt ut på tunn is, man är redan och simmar i kloakvaken, eftersom det finns inte "bättre" eller "sämre" perspektiv/utgångspunkter för forskning, det finns god och dålig forskning. Att då säga att genus skall prioriteras före exempelvis jämställdhet, ekonomisk balans eller gröna bananer är inte bara omoraliskt och oetiskt, det är riktigt dålig forskningsstyrning av statsmakterna.

I princip kommer denna fokusering på "genus" bara få till följd att en annan regering kommer att prioritera något annat eller samma regering byta fokus om några år, för då är det jämställdhet, ekonomisk balans eller gröna bananer som gäller. Get my drift? Det är DET som är farligt för den "fria" forskningen.

När det gäller cirkelbevisningen lutar jag åt din förklaring, men jag är inte helt säker på att det förhåller sig så.

Såvitt jag vet har denna "vetenskap" hittils nedkommit med två resultat:

1. Det är synd om fruntimmer.
2. Karlarna är otäcka.

Genusforskningen är PK, därför tillsätter man proffesurer i denna lära, vilket man, än så länge, inte gör när det handlar om astrologi eller slagrutor.

Genusforskningen lider av samma problem som all samhällsforskning och det är att den baseras på teorier som oftast inte går att visa i "verkliga" livet. Utöver det är så gott som all genusforskning baserad på metateorier som generaliserar för mycket.

För övrigt måste man skilja på feminism och genus, det är två skilda saker.

Och så har den även kommit fram till att små pojkar behandlas på ett ogynsamt och diskriminerande sätt på dagis av personlane samt en massa annat...

Tycker slutsatsen är god. Är som Popper hävdar, en teori måste kunna falsifieras för att man ska kunna hävda att man funnit något "nytt".

Nu vet jag inte om du menar samhällsvetenskapen som helhet eller endast kvalitativ samhällsvetenskaplig forskning eller endast feministisk forskning? På frågan om varför denna forskning förekommer skulle jag vilja svara att det handlar om makt.
Makt i den bemärkelsen att forskningen producerar de svar som sedan (i detta fall) feministerna hänvisar till. Därmed går min analys den bakvända vägen, d.v.s. jag ser inte "forskningens resultat" som incitamentet för reformivrandet, utan tvärtom. Slutsatsen blir att den feministiska forskningens existens är ett uttryck för kvinnans stärkta ställning i samhällslivet idag. Jag är dock fullkomligt övertygad om att mänskliga släktet i sig är så genomsyrat av dårskap, att världen knappast blir "bättre" för att kvinnorna plötsligt "hittat" sina argument. Snarare tror jag att vi går mot vårt samhälles förfall.
Imorgon kommer kvinnan vara "husets fader", mannen undersåte, och barnen våra Gudar

Visat sig har brister för att du läst nåt i SVD. Kärpning för fan. Citera inte skvallertidningar i vetenskapliga sammanhang. Min uppfattning av genusforskare är att de inte alls är så bestämda som de som tolkar deras resultat från POLITISKA perspektiv. De flesta genusforskare jag talat med är väldigt medvetna om att beteendevetenskap i allmänhet och genusforkning i synnerhet är väldigt nya vetenskaper och att många av deras teorier kommer att förändras.

,,,Men att män har högsta makten i de allra flesta "manliga" strukturer är väl inget att tjafsa om eller?

Och återigen ska den feministiska konsperationsteorin göras till en fullständig sanning.

Härligt luddiga begrepp du använder "högsta makten i manliga strukturer" .Vad menas med det?
Har kvinnor på liknande sätt högsta makten i kvinnliga strukturer då?

jag ogillar ocksa att politiker blandar sig i vetenskapen. Men det är knappast en ny företeelse. Att välja bort ett omrade är ocksa ett val, det är mycket viktigt att komma ihag.

Rationalitet kommer aldrig att uppsta inom vetenskapen. Lika lite som den har uppstatt inom religionen eller kärleken. Att binda sig till en (här verkar det vara Poppers), teoretikers tankar kring vetenskapsteori är illavarslande. Det pavisar enbart det förakt som finns för forskning som inte passar en själv. Pluralism och total valfrihet bör rada pa forskningens omrade.

Vad var det han sa nu igen den där Feyerabend: Anything goes!

Ja det är ett jävla trams! Genusforskning...suck vad blir nästa "forskning"? Integreationsforskning eller vad?

**** män har högsta makten i de allra flesta "manliga" strukturer ****


Och här fick vi ytterligare en cirkel.... (som dessutom är odefinierad och återigen inte bevisar grundtesen. Grundtesen tages som axiom och sen resonerar man därifrån).

Mycket bra sagt...håller med fullständigt, emanciperad forskning är idealet - även om den har sina brister