Enkelt språk att lära sig

Är det nån jätteskillnad mot modern holländska? De delade väl på sig på 1600-talet, vilket inte är allt för länge sedan. Visserligen hinner det ju hända en del på 400 år, om man t ex ser till svenskan.

Farbror Sallad:


Holländsk- och afrikaanstalande förstår varandra rätt så väl men det är en viss skillnad i både uttal och grammatik.
Jag har varit i kontakt med båda språken och personligen så tycker jag att afrikaans verkade mycket lättare att lära sig och det var många gånger slående likt svenskan.
Läste senast förra veckan att afrikaans är det snabbast växande språket i södra Afrika idag, mycket beroende på att det är så lätt att lära sig för många.

Nja, att konditionalis ska betraktas som ett modus framhålls i "Allmän grammatik" ( Ljung, Magnus och Ohlander, Sölve: Gleerups förlag Surte 1993) . Modus konditionalis betecknar en händelse som definitivt inte inträffar (presens) eller definitivt inte har inträffat (perfekt) eftersom ett nödvändigt villkor för händelsen ej är/har varit uppfyllt. Alltså

Jag skulle bada om vattnet skulle vara varmt. (Men vattnet är inte varmt, så inget bad sker). Badandet sker inte, det är nutid vi talar om.

På frågan om badutflykten var till belåtenhet kan man svara, i perfekt, att
-"Jag skulle ha badat om vattnet skulle ha varit varmt." Något bad skedde alltså inte i dåtid, icke-handlingen är avslutad, perfekt.

Det "modala trycket" är mycket svagt, vi talar om en definitiv icke-handling. Modus betcknar uttalarens inställning till handlingen, vilket i dessa fall är att h*n inte ämnar bada då det är för kallt.

Möjligen kan man med konjunktiv uttrycka sig mindre drastiskt ifråga om icke-badandet:
-"Vore varmt badade jag". Konjuktiv uttrcker en önskad, osäker, drömd handling, en intention. Moduset används sällan i vardagligt tal, vilket gör att jag känner mig lätt osäker på de regelbundna verbens konjunktivformer. Jag hörde dock, senast idag, uttrycket
-"Vore osten god, köpte jag den".

Med indikativ får man naturligtvis ett starkare modalt tryck (handling som definitvt utförs), och med imperativ är det kommandoläge (krav på utförande från ordergivarens sida).

klassisk grekiska var ganska så jobbigt att lära sig, så de bör du undvika. Annars så finns det få språk som är så vackra som just detta.

Lite OT
.. men eftersom det har nämts dessa skönt ljudande tungomål så..
(Har även träffat en litenliten italiano..hehe)

Skulle ni som har erfarenhet säga att det är lättare att lära italienska än spanska..jag har alltid tyckt de verkar ganska "likvärdiga"
(JAg har läst franskaC en gång i tiden så det kan kanske underlätta )

Till buyzaba:..har inga tips på enkla språk men du ska iaf undvika finskan ,har gjort mina försök där på nybörjarnivå i Umeå..SVÅRT var förnamnet
Den grammatiken går inte av för hackor om man säger så.

Pröva ungerska sen...Jag tror det är 25 kasus..

Är det så? Jag har alltid tyckt att finska verkar ganska enkelt, men helt utan att ha gjort någon djupare analys då.

Kinesiskan har annan grammatik som inte existerar i svenskan och som är lika abstrakt för oss som tempus är för dem. Dessutom är de fyra vokallägena hopplösa att höra skillnad på för många icke-kineser. Men visst, det är ett hyfsat enkelt språk att lära sig. Men jag har hört att indonesiskan ska vara ännu enklare att lära sig.
De flesta europeiska språk är väldigt svåra att lära sig om man kommer från ett språk som inte härstammar härifrån.

Finska är garanterat ett av de svårare språken tillsammans med tjeckiska eller ungerska kanske. Jag kan bra ryska men skulle aldrig ge mig på finska.

Finns kanske svårare språk i nån lokal stam i afrika eller nåt sånt, men då är mest svårt för att språken saknar fastställda regler osv.

Tjeckiska och ryska borde ha rätt stora likheter, båda är slaviska.

Ungerska och finska är mycket udda språk ur ett europeiskt perspektiv, de räknas inte ens som indoeuropeiska språk, utan till en egen familj (tillsammans med estniska och samiska och ett antal rätt stora minoritetsspråk i Ryssland).
Ungerska lär vara oerhört formrikt, substantiven kan böjas i sådär 20-25 kasus men å andra sidan finns bara en enda deklination (böjningsmönster). Verben har massor med modus och tempus. Det brukar påstås att ungerskan är väldigt konsekvent så när man väl greppat systemet är det få undantag.

Det är väl språk som är inkonsekventa som är svåra att lära sig egentligen. Engelskan tycker jag är inkonsekvent i allt från stavning till grammatik, det är konstigt att det är ett "nybörjarspråk". Både tyskan och franskan var lättare ur den synvinkeln.

Italienska är roligt och ligger bra i munnen för svenskar (ännu bättre för finnar). Det är lätt att komma igång med pga de logiska uttals- och stavningsreglerna. Det är dock inte lika lätt om man skall bli bra på det. Grammatiken är nog minst lika svår som franskan.

Många verbböjningar. Eftersom man ofta bara använder (det böjda) verbet utan pronomen blir det rätt så viktigt att böja i rätt person. De använder också ni-tilltal "lei". Alltså måste man dels kunna böja alla verb man använder om det skall låta bra. Jag tyckte också det var svårt att veta när man skall säga du respektive ni.

När det gäller ordförrådet har man faktiskt ganska stor hjälp av engelskan. De engelska ord som kommer från latinet är väldigt lika de italienska orden. Condurre=conduct
commettere= commit

Och åt andra hållet kommer du bli bättre på de "fina" engelska orden när du lärt dig italienska.


Det som också gör italienskan tacksam att lära sig är att italienare är väldigt förstående och uppmuntrande mot utlänningar som försöker tala deras språk. De är tålmodiga och berömmer. Ingen dryghet eller snobbism har jag mött där. (Det finns ju andra europeiska länder där man fortfarande tror att det egna språket är ett världsspråk.)