Citat:
Ursprungligen postat av
kjellkritisk
Eftersom jag har släkt på Orust och Tjörn samt Lysekil så vet jag därifrån att det inte är överklass, utan det är fiskare och lantbrukare som haft den typen av i.
Ja, men det är inte riktigt samma i. Det "trånga" västkust-i:et finns också i en kort version, där förträngningen ligger precis närmast alveolerna, medan tungan sänks betydligt där bakom, så att ljudet får en klang av "surrande" [ɪ] eller till och med nästan [e]. Detta korta trånga i ingår inte alls i "Lidingö-i:et".
Citat:
Fredrik Lindström förde fram en teori att detta i:et snappades upp av sommargäster på västkusten. Har inte sett något konkret stöd för det dock av språkforskare.
Han är inte först med den hypotesen, men det finns ingen anledning till att anta den. "Trånga i:n finns i så många dialekter att det förefaller vara ett fenomen som dyker upp spontant i många sorters svenska. Varför då inte också i Stockholms nordöstra delar och d: o förorter?
