Ett stort antal kriminalfilmer, tv-serieavsnitt, tv-seriesäsonger och i vissa fall hela tv-serier slutar med att någon karaktär, som tidigare i storyn eller tidigare i livet begått ett eller flera grova brott, inser det omoraliska i hur han handlat, och som slutsats av den insikten väljer att rena sitt samvete genom att överlämna sig till rättsväsendet och låta sig sättas i fängelse, och/eller lämna tillbaka pengar han kommit över på brottsligt sätt.
Tittaren tycks i allmänhet förväntas anse sådant handlande vara "det moraliskt rätta", att döma av det uppenbart positiva sätt på vilket det hela alltid framställs i sådana filmer, och att döma av hur många storsäljande filmer som slutar på sagda sätt.
Men om man tänker efter är ett sådant handlande från "skurkens" sida varken moraliskt särskilt bra eller särskilt vettigt. Det är inte ens någon bra kompromiss mellan skurkens egenintressen och det moraliskt bästa. Sådana slut borde få oss tittare att känna vämjelse snarare än tillfredsställelse. Detta med tanke på följande.
Anta hypotetiskt att du genom grovt omoraliskt handlande - till exempel genom att rånmörda en genomsnittlig miljardär - kommit över 10 miljoner kronor. Anta att du drabbas av dåligt samvete och vill "göra det rätta". Miljardären du rånmördat är så moralisk/omoralisk som de flesta människor i hans ekonomiska klass är, varken mer eller mindre. Lagen säger alltså att du bör sättas i fängelse och återlämna de stulna pengarna.
Jämför nu dessa tre alternativ:
1) Du behåller pengarna och lever loppan på dem i resten av ditt liv, och säger inte ett knyst till någon om det brott du begått. Du lever i övrigt som de flesta människor, varken mer eller mindre altruistiskt.
2) Du lämnar in pengarna till polisen. Pengarna hamnar då med tiden hos rånmordoffrets dödsbo eller hos andra brottsoffer via brottsofferfonden (ursäkta min okunnighet om vilketdera av dessa två som blir fallet). Denna eller dessa personer är statistiskt sett som vem som helst, och kommer alltså att använda pengarna som vem som helst (genomsnittsmänniskan) använder sina pengar - det vill säga till största delen egoistiskt. Du överlämnar dig samtidigt till rättsväsendet, erkänner rånmordet och kommer således att sitta i fängelse i tio år (eller två tredjedelar av tio år) eller livstid. Du kommer under åren i fängelse att tära mycket mer på samhället i och med kostnaderna för din fängelseplats än vad du tillför samhället genom arbete och på andra sätt.
3) Du skänker anonymt pengarna till den välgörenhetsorganisation som du efter noggranna efterforskningar kommit fram till tycks främja världsförbättring mest per krona av världens alla välgörenhetsorganisationer (inklusive sådana som inte är "erkända" som "välgörenhetsorganisationer" av staten). Du berättar inte ett knyst om rånmordet för någon. Du ägnar åtminstone de närmaste sex åren åt ideellt, maximalt världsförbättrande välgörenhetsarbete, både donationsmässigt och tidsinsatsmässigt i så hög grad att din personliga levnadsstandard bara nätt och jämnt överstiger den du skulle ha haft i fängelse.
Vilket av ovanstående tre alternativ är moraliskt bäst?
Alternativ 3, självklart. Alternativ 1 och 2 ligger mycket nära varann i moralisk halt, medan de båda ligger väldigt långt under alternativ 3 i moralisk halt.
Detta eftersom de troliga sammantagna konsekvenserna av alternativ 3 är mycket bättre, för världen sammantaget, än vad de troliga konsekvenserna av alternativ 1 eller 2 är.
Finns det någon film som visar på detta, genom att låta en skurk som får dåligt samvete i slutet av filmen välja något i stil med alternativ 3 istället för alternativ 1 eller 2, och att skälen till att alternativ 3 är moraliskt bäst framgår tydligt, som sensmoral i slutet av filmen?
(Med andra ord: finns det någon film som för fram som ett bättre alternativ en konsekventialistisk moral som utmanar, och framställs som en bättre moral än, den med juridiken överensstämmande "blinda" rättighetsetik som annars tycks härska enväldigt i praktiskt taget alla kriminalfilmer?)
Tittaren tycks i allmänhet förväntas anse sådant handlande vara "det moraliskt rätta", att döma av det uppenbart positiva sätt på vilket det hela alltid framställs i sådana filmer, och att döma av hur många storsäljande filmer som slutar på sagda sätt.
Men om man tänker efter är ett sådant handlande från "skurkens" sida varken moraliskt särskilt bra eller särskilt vettigt. Det är inte ens någon bra kompromiss mellan skurkens egenintressen och det moraliskt bästa. Sådana slut borde få oss tittare att känna vämjelse snarare än tillfredsställelse. Detta med tanke på följande.
Anta hypotetiskt att du genom grovt omoraliskt handlande - till exempel genom att rånmörda en genomsnittlig miljardär - kommit över 10 miljoner kronor. Anta att du drabbas av dåligt samvete och vill "göra det rätta". Miljardären du rånmördat är så moralisk/omoralisk som de flesta människor i hans ekonomiska klass är, varken mer eller mindre. Lagen säger alltså att du bör sättas i fängelse och återlämna de stulna pengarna.
Jämför nu dessa tre alternativ:
1) Du behåller pengarna och lever loppan på dem i resten av ditt liv, och säger inte ett knyst till någon om det brott du begått. Du lever i övrigt som de flesta människor, varken mer eller mindre altruistiskt.
2) Du lämnar in pengarna till polisen. Pengarna hamnar då med tiden hos rånmordoffrets dödsbo eller hos andra brottsoffer via brottsofferfonden (ursäkta min okunnighet om vilketdera av dessa två som blir fallet). Denna eller dessa personer är statistiskt sett som vem som helst, och kommer alltså att använda pengarna som vem som helst (genomsnittsmänniskan) använder sina pengar - det vill säga till största delen egoistiskt. Du överlämnar dig samtidigt till rättsväsendet, erkänner rånmordet och kommer således att sitta i fängelse i tio år (eller två tredjedelar av tio år) eller livstid. Du kommer under åren i fängelse att tära mycket mer på samhället i och med kostnaderna för din fängelseplats än vad du tillför samhället genom arbete och på andra sätt.
3) Du skänker anonymt pengarna till den välgörenhetsorganisation som du efter noggranna efterforskningar kommit fram till tycks främja världsförbättring mest per krona av världens alla välgörenhetsorganisationer (inklusive sådana som inte är "erkända" som "välgörenhetsorganisationer" av staten). Du berättar inte ett knyst om rånmordet för någon. Du ägnar åtminstone de närmaste sex åren åt ideellt, maximalt världsförbättrande välgörenhetsarbete, både donationsmässigt och tidsinsatsmässigt i så hög grad att din personliga levnadsstandard bara nätt och jämnt överstiger den du skulle ha haft i fängelse.
Vilket av ovanstående tre alternativ är moraliskt bäst?
Alternativ 3, självklart. Alternativ 1 och 2 ligger mycket nära varann i moralisk halt, medan de båda ligger väldigt långt under alternativ 3 i moralisk halt.
Detta eftersom de troliga sammantagna konsekvenserna av alternativ 3 är mycket bättre, för världen sammantaget, än vad de troliga konsekvenserna av alternativ 1 eller 2 är.
Finns det någon film som visar på detta, genom att låta en skurk som får dåligt samvete i slutet av filmen välja något i stil med alternativ 3 istället för alternativ 1 eller 2, och att skälen till att alternativ 3 är moraliskt bäst framgår tydligt, som sensmoral i slutet av filmen?
(Med andra ord: finns det någon film som för fram som ett bättre alternativ en konsekventialistisk moral som utmanar, och framställs som en bättre moral än, den med juridiken överensstämmande "blinda" rättighetsetik som annars tycks härska enväldigt i praktiskt taget alla kriminalfilmer?)
