Ateismens tro på att hjärnan är Gud (och skaparen) i människan

Men det handlar inte om tro. Det är det som är det fina med vetenskapen. Vi behöver inte sitta och fundera på gudar hit och dit. Vi studerar verkligheten empiriskt, jämför våra upptäckter med varandra och verifierar genom upprepade försök, tills vi med en hög grad av sannolikhet (sanningen finns inte till 100%) fastställer att det verkar stämma.

Med samma ödmjuka tillvägagångssätt kan jag inte utesluta en gud, men jag "tror" inte på en gud mer än på Harry Potter (som jag åtminstone gillar och har sympati för, eftersom han inte sitter på arslet och låter miljoner svälta ihjäl, dö av de vidrigaste sjukdomarna eller bomba sönder varandra).

Till skillnad från fantasifullt gjorda liknelser i vetenskaplig teoretisk anda så handlar det om en individuell och medveten vetskap om hur jag själv fungerar. Och då spelar uppmätandet av placeringar för fysiska aktiviteter (som man för tillfället klarar av att mäta - alltså den mätbara subjektiviteten) i hjärnan, som fysisk klump, ingen som helst roll.

Den säger, så att säga, inte mer än att man kan se att något händer just där och där och vid det tillfället i hjärnan - ingenting om vad som är ursprunget till dessa aktiviteter (bildandet av våra medvetna/omedvetna begrepp för att begripa oss själva och vår omvärld). Man skulle kunna säga att det är den självobjektifierande vetenskapen som tycker något i detta fall. De tycker sig se samband som inte finns när det kommer till skapandet utav något och "köttklumpen". Som om den hade ett eget liv.

mvh
Mattias

Det där är ingen sambandsbeskrivning, utan ett påstående.

haha så du behöver bara lägga fram belägg för teorier, inte för vad "du vet"?

För övrigt fattar man inte vad du menar med detta som du påstår att du vet... Vi har en abstrakt skaparförmåga... Ok... Det passar rätt så bra in i teorin att hjärnan hjälper oss att skapa vår uppfattning om omgivningen. Men du påstår att detta kommer från gud istället? Ok... Men det behöver du inte lägga fram belägg för, eftersom du "vet" detta?

En person som talar om utomjordingar och "hollow earthingar" som Död och Återfödd talar också utifrån en privat medveten vetskap. Gör ju inte att hans stollerier blir mer sanna för det. Och ditt tyckande hamnar snabbt in i samma kategori.

Till skillnad från ditt tyckande stöds deras teorier av empiriska data så det är rätt självklart vem man väljer att tro på och vem man väljer att avfärda.

För dina empiriska data lyser som vanligt med sin frånvaro eller hur?

Lika mycket som du tror på att bussen kommer inom en viss tid, lika mycket tror du på vetenskapliga teorier, men det är svag tro då dessa inte innefattar tron till dig själv. Det handlar, i ateismen, om tilltron till antaganden man själv valt att göra.

Jo, det handlar om en tro, vare sig du vill det eller inte - den är bara svagare än den tro som relaterar till en själv som individ eller till den omedvetna delen av ens mentala identitet som man kan tillbedja då det handlar om att lita till sin intuitiva förmåga. Gud vet du inte ens vad det är men dess motsvarighet inom vetenskapen är den fysiska hjärnan och till denna har ateister en svag och tämligen fantasifull tilltro, enligt mig. De "håller saker för sanna" - istället för att bilda sig vetskapen om hur det förhåller sig med samma saker (och därmed hålla sig till sanningen).

mvh
Mattias

Nu handlar det inte om någonting privat utan om något individuellt och överpersonligt objektivt. Och "empiriska data" för gudomligheters existens finns det gott om i världshistorien. Jag antar att du har viss kännedom om dessas existens - även om du själv saknar själva empirin det är fråga om, inte sant?

mvh
Mattias

Transcendental idealism är ju det enda rimliga! Hjärnan skapar en "inre karta" utifrån tingen-i-sig-själva. Principen är mycket enkel: Information går in via sinnesapparaturen, och hjärnan skapar någonting för sig själv begripligt ur det hela. Hur skulle det annars kunna gå till?

Fast denna inre GPS tycks jag sakna, så dåligt som mitt lokalsinne är.

I påståendet dras det ett samband, ser du inte det?

"Belägg" är hänvisning till litterära stycken som grund för vad man påstår, jag hänvisar till din egen empiri/erfarenhet och språket som grund för din egen vetskap i vad du talar om. Viss skillnad.

mvh
Mattias

Det fanns med andra ord inga empiriska data som du kan backa upp dina påståenden med. Du förvånar ingen igen med andra ord. Samma svada som vanligt och efter ett par inlägg står det klart att din tråd saknar substans, relevans och kan stängas ner då det är bara trams.

Och din ""individuella och medvetna vetskap om hur du själv fungerar"" fyller samma relevans som hur en psykossjuk människa uppfattar världen, kan på sin höjd intressera en psykiatriker om huruvida utskrivning av dopaminblockerare är aktuellt för att mildra de religiösa inslagen av psykosen.

Dina övriga brokiga utläggningar lämnas därhän då man slutat debattera enhörningar och liknande resonemang för länge sedan.

Ägna dig åt något som ligger inom din intellektuella kapacitet i stället.
Skriv tex en bok om "Ord som rimmar", det borde tom du klara av utan att "fucka up" det totalt.

Det går till på så vis att man mentalt skapar sig medvetna eller omedvetna begrepp om objekten/sakerna i ens omvärld som gör att man kan orientera sig genom urskiljandet och identifikationen av dessa ting i förhållandet till de abstrakta sinnesintrycken man får i och med att vara vid medvetande. Jaget, eller den mentala identiteten spelar här en vital roll. Att den fysiska klumpen i skallen skulle vara skaparen i en själv är en gudlöst vetenskaplig villfarelse baserad på ett argumentationsfel jag kallar "självuteslutning", inte helt ovanligt i den så självobjektifierade vetenskapen.

mvh
Mattias

Nej, snälla peka ut det åt mig.


okej, sorry, ersätt "belägg" med "bevis" i mina tidigra inlägg då, om det ska va så petigt.

Va? Vad menar du?

Empiriska data finns det fullt av, det är bara du som inte begriper vad "data" innebär. Det finns massor för dig att läsa om detta (data) och upptäcka mer utav - men det kanske skrämmer dig att det innefattar dig själv, inte vet jag. Det överpersonligt objektiva förhållningssättet är något individuellt och inte något kollektivt delbart som fysiska objekt/saker är. Är det så svårt att förstå?

mvh
Mattias