Ateismens tro på att hjärnan är Gud (och skaparen) i människan

Som sagt, jag tror att det är ett grundläggande behov.

Jag menar helt enkelt att det är ett grundläggande behov för oss människor att ha något att tro på. Det är mina två cent.

Haha...
Bogomil har byggt upp en mur runt sig där han avfärdar allt som inte har vetenskapliga belägg.
Bogomil är således en slav under gällande normer och värderingar. Han har svårt att tänka utanför lådan.

Han föraktar verkligen sin egen upplevelse av livet och måste hänga upp precis allt på vad som är skrivet i ord av andra lingvistisk-begåvade människor.

Tror kanske att han blev kränkt som barn när han försökte uttrycka egna känslor inför de stora livsfrågorna.

Tro på, i vilken mening? Ex. gemensamt syfte, eller övernaturliga makter?

Hur menar du att A (Bogomils påstådda problem att tänka utanför lådan) leder till B (Ett förakt för sin livsupplevelse)? Det är inte så att du producerar halmgubbar här igen?

Kanske han, som jag, efterfrågar en rationell metod för att bedöma sanningshalten i övernaturliga påståenden innan han accepterar det? Är inte det vettigt?

Tro på, i vilken mening? Ex. gemensamt syfte, eller övernaturliga makter?

Fast att vi lever här som medvetande bör man ju kanske se som något övernaturligt, eller?

Ett syfte t ex.

Varför det?

Jo, det är vettigt. Men det ena utesluter ju inte det andra.

Logiskt tänkande och känsla är inte två krafter där man måste välja sida.

Tänk!

Jag tror du har rätt i att om mänskligheten hade något externt som enade oss, så hade saker blivit lugnare här hemma. Om det skulle vara en förgrymmad rymdpappa som kastar böcker på ökennomader eller små gröna män på Mars med ett överflöd av petroleum gör nog det samma.
Däremot tror jag inte att en myt baserad på hörsägen kan göra detta.