Varför får inte väljarna veta vilka som är tänkta för ministerposter innan valet?

När det gäller riksdagsledamöter så presenterar partierna en lista med namn innan valet, och både media och väljarna kan granska dessa personer mycket noggrant innan valet. Samma sak sker när det gäller val till kommunfullmäktige (med vissa undantag).

Men när det gäller personer som är tänkta för ministerposter så får väljarna inte veta någonting, med undantag av kandidater till statsministerposten.

Många personer till ministerposterna plockas dessutom utifrån. Och i många fall så är utnämningen väldigt överraskande för många, som t.ex fallet med Alice Bah som ny kulturminister. Ingen väljare hade den minsta aning om detta i förväg, och frågan är varför?

Vi är så noga med att riksdagsledamöterna ska vara kända i förväg. Men varför anses det som helt ok - demokratiskt ok - att vi inte har den minska aning om vilka som blir ministrar i maktposition? Man får inte glömma att de faktiskt har en ganska stor makt, och i många fall en makt som överstiger en enskild riksdagsledamot med stor marginal.

Det är förstås svårt att veta exakt vem som blir vilken minister efter valet eftersom det beror på valresultatet. Däremot borde det inte vara svårt att lista troliga kandidater innan valet, och sedan får man plocka ur listorna beroende på valresultatet när det är dags att bilda en regering. Dvs, varje parti borde presentera sina kandidater och de borde även presentera vilka ministerposter som de har i åtanke för dem, innan valet.

Med andra ord, det borde vara omöjligt att utnämna en person som inte överhuvudtaget har nämnts i en diskussion, som t.ex Alice Bah. Jag vet inget om hennes kompetens, hon klarar nog jobbet bra, men borde inte väljarna känna till detta i förväg på samma sätt som de vet vilka personer som kan tänkas hamna i Riksdagen?

Det står inte i grundlagen att en valsegrande statsministerkandidat måste presentera vilka han vill ha som ministrar.

Vi röstar på partier. Den partiledare som kan tänkas snickra ihop en parlamentarisk majoritet blir statsminister. Sedan är det upp till honom att utse sina ministrar.

Detta står i grundlagen = Regeringsformen, antagen 1974.

Mer tekniskt så är det så här. Vi har proportionella val vilket gynnar flerpartisystem (och inte à l'anglaise "majoritetsval i enmansvalkretsar" som gynnar uppkomsten av ett tvåpartisystem). Antalet möjliga regeringskombinationer är därför stort (i det engelska systemet är antalet regeringsalternativ i regel blott två). Hur kunde t.ex Stefan Löfvén före valet veta att han skulle bilda regering med MP? Han sände ju efter valsegern först ut lockrop till FP och C, men dessa avvisades.

Pga dylika syndrom är det poänglöst att före valet presentera en ministerlista. Plus att RF inte kräver det.

I det engelska systemet kan man presentera skuggministärer före valet, det är en service som underlättas av systemets natur. Men i det svenska systemet är det en annan femma. Se ovan.

Det är rivalitet inom partierna om de högavlönade ministerposterna. Man vill nog inte ta den konflikten i en valrörelse.

Många namn var trots allt kända, Fridolin, Romson, Andersson, Wallström och några till. Då var det mer "gubben i lådan"-känsla när Persson var statsminister, han kunde ju självsvåldigt utse vem som helst.

Det här är ju lagändring som vi måste se ganska snart. Jag vill veta vilka tomtar som kommer sitta i en regering om jag ska rösta, annars är det ju totalt lönlöst. I själva verket kan den som blir statsminister plocka in en massmördare eller pedofil utan att det finns några hinder för det. Det här är helt jävla sjukt. Den här regeringen, rödgröna som sitter just nu har regeringsföreträdare som jag har betydligt mindre sympatier för än när alliansen kom till makten 2006. Här har man en hel del utan tidigare erfarenhet, det här måste det bli ett stopp på.

Det kan du inte få veta. Först måste vi ha ett riksdagsval, därefter kan man bilda regering. Utgången av valet påverkar ju regeringsförhandlingarna, och hur stort inflytande respektive parti får i en regering.

Guess what, i teorin (förvisso osannolikt) skulle talmannen kunna förslå en massmördare eller pedofil till statsminister. De enda krav grundlagen anger är att "[s]tatsråden ska vara svenska medborgare.
Ett statsråd får inte inneha någon anställning. Han eller hon får inte heller inneha något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för honom eller henne." (RF 6:2)

Visst skulle varje enskilt parti kunna offentliggöra sina kandidater till respektive ministerpost, men samtidigt är det inte särskilt svårt att lista ut vilka som är aktuella för uppdragen genom att varje parti har särskilda talespersoner i olika sakfrågor.

Det var t ex knappast någon skräll att Ylva Johansson (före valet arbetsmarknadspolitisk talesperson) blev arbetsmarknadsminister, Peter Hultqvist (försvarspolitisk talesperson) försvarsminister, Magdalena Andersson (ekonomisk-politisk talesperson) finansminister, osv.

Det lär dessutom finnas en del personer som vill träda fram som ministerkandidater först när de vet att det egna partiet har vunnit valet.

Med det sagt, visst vore det intressant med mer öppna processer för att kunna granska kandidaterna och ta reda på vad de står för och vill åstadkomma. Detsamma gäller valet av ny moderatledare...

Hur ska en "öppen process" f utnämning av partiledare ske menar du?