Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Jag kan väl ta och kommentera den där intervjun i Dagens Medicin som jag ju givetvis har läst när den publicerades Den bidrar ju verkligen inte direkt till att höja förtroendet om vi säger så. Jag lyfter ut en del frågor:
Om jag skulle säga något är det snarare så att privata vårdcentraler låter mer pengar gå tillbaka till sin fasta personal just för att man vill behålla sin fasta personal. Privata vårdcentraler ger regelmässigt klart bättre betalt för läkare (det kan mycket väl vara 30000 mer i månaden) men sparar å andra sidan in pengar på att de inte behöver anlita bemanningsläkare i samma utsträckning. Landstinget däremot har som policy att aldrig erbjuda mer betalt på ställen där man inte kan rekrytera eftersom man tycker att det är farligt och kan driva krav på högre löner på annat håll, alltså betalar man hellre bemanningsföretagen som i sin tur säkert skickar pengar vidare till skatteparadis.
Vad gäller en mer ojämlik vård efter vårdvalen är det här verkligen något som kan diskuteras. Varken Stockholm eller Västra Götalands landsting kom fram till att det hade skett någon stor förfördelning av svagare områden i sina utvärderingar (och till skillnad från Wikström har jag läst de här rapporterna) även om det går att ha en del invändningar mot de här slutsatserna. Dessutom är det ju så att det står folk fritt fram i svagare områden att välja en annan vårdgivare om de vill idag, tidigare var de ju tvingade att gå till den offentliga på plats som mycket väl kunde vara uselt fungerande. Det om något är ju att driva på en ojämlik vård beroende på var du bor.
En kort kommentar kan ju också göras angående det där med likvärdig vård. Det kan ju finnas vissa poänger med att de nationella riktlinjerna gäller just nationellt, men här finns det ju en övertro på att det bara finns ett rätt svar. Dessutom kan du ju ha en helt tvingande regel eftersom all vård till sin natur måste anpassas individuellt. Den stora skillnaden i landet är ju för den delen ofta geografisk och demografisk. Förutsättningarna ser väldigt annorlunda ut i Stockholm jämfört med i inre Norrland av uppenbara skäl. Det finns en del tillstånd som du i princip bara kan överleva om du råkar få det nära rätt sjukhus, ett normalt sjukhus har inte tillgång till behandlingen.
Citat:
Det betyder alltså att han inte vet någonting och inte har någon erfarenhet. Om man aldrig har ägnat sig åt sjukvårdspolitik eller jobbat i sammanhangen har man uppenbarligen inte *stor* erfarenhet av de här frågorna. Visst, han kan ju argumentera för att han har viss erfarenhet att ha kontakt med liknande grupper som politiker, men för det första är han ju för ung för att ha stor erfarenhet även där, och för det andra är det skillnad att sitta och diskutera som en renodlad politiker och att diskutera som en beslutsfattare av något slag där man faktiskt måste in i detaljer och tänka praktiskt i verksamheten. Läkarförbundet har t.ex. riktat kraftig kritik mot att man har ändrat enstaka (men viktiga) ord i utkasten för nya föreskrifter för specialistutbildning för att ta ett exempel. Vi skiter fullkomligt i diffusa mål och intentioner.
Har du någon erfarenhet från sjukvårdspolitiken eller har du själv jobbat i vården någon gång?
– Ingetdera i större mening. Men jag har varit en profilerad allmänpolitiker kan man säga och jag vet mycket väl vilken komplexitet som finns i den här typen av stora frågor. Det handlar om att kunna samarbeta med landstingen, det handlar om att kunna samarbeta med ett stort antal privata aktörer, det handlar om att kunna samarbeta med fackföreningar, patientföreningar och andra intresseorganisationer. Och det har jag stor erfarenhet av.
– Ingetdera i större mening. Men jag har varit en profilerad allmänpolitiker kan man säga och jag vet mycket väl vilken komplexitet som finns i den här typen av stora frågor. Det handlar om att kunna samarbeta med landstingen, det handlar om att kunna samarbeta med ett stort antal privata aktörer, det handlar om att kunna samarbeta med fackföreningar, patientföreningar och andra intresseorganisationer. Och det har jag stor erfarenhet av.
Citat:
För det första går inte försäkringspatienter före i kön. Det har aldrig hänt att de går före i den kön som landstingen har på sina vårdinrättningar, den är strikt baserad på medicinska behov. I alla lägen där folk får vård snabbare för att de har en försäkring går de ur kön och bolaget sedan betalar ett besök och operation på samma privata kliniker som vi det offentliga skickar folk till för att kapa vår kö om inte vi uppnår vårdgarantin. Det enda sättet att komma förbi detta är att förbjuda privat vård helt. För det andra kan man naturligtvis diskutera skillnader i ohälsa mellan olika delar av landet, men det här bero ju på olika livsstilsfaktorer och selektion med svaga grupper till utanförsskapsområden som har mindre hälsosamma livsstilar och som inte är lika hälsomedvetna. En normal person med schizofreni lever ungefär så här mycket kortare än normalpersonen beroende på bland annat rökning och i längden ohälsosamma mediciner som ger dig övervikt och diabetes. Av uppenbara skäl flyttar inte de till Djursholm. Det känns ju ganska tveksamt att sluta den här klyftan genom att skjuta av folk i Djursholm, och då sitter man fast i ett nästan omöjligt problem att lösa.
Vilka förändringar kommer vi att få se jämfört med alliansens sjukvårdspolitik?
– En av de mest markanta är att vi inte vill att försäkringspatienter ska kunna gå före i kön. Vi vill skapa en likvärdig sjukvård, en jämlik sjukvård som leder till att vi kan sluta de ohälsoklyftor som finns i den svenska befolkningen. Det är inte rimligt att det i Stockholmsregionen skiljer 18 år i medellivslängd mellan olika delar. Det är en klyfta vi måste sluta.
– En av de mest markanta är att vi inte vill att försäkringspatienter ska kunna gå före i kön. Vi vill skapa en likvärdig sjukvård, en jämlik sjukvård som leder till att vi kan sluta de ohälsoklyftor som finns i den svenska befolkningen. Det är inte rimligt att det i Stockholmsregionen skiljer 18 år i medellivslängd mellan olika delar. Det är en klyfta vi måste sluta.
Citat:
Det vore ju synnerligen kul att få en källa på att just valfrihetssystemen skulle ha skapat stora summor pengar som går ut till skatteparadis. Här snackar vi nämligen specifikt just vårdcentraler som i princip alla, även om de ingår i en koncern, ska hålla en egen budget och drivs som rätt självständiga enheter av personalen på vårdcentralen. Det är långt ifrån ovanligt att privata vårdcentraler går mer eller mindre back och en del går i konkurs. Landstinget driver också sina vårdcentraler efter en enskild budget och tvingar de att dra ner på kostnaderna, även om det är vanligare att landstinget tillåter förluster under längre tid. Visst gör man säkert vinst, men vårdvalen i primärvården är en helt annan marknad än äldreboenden som drivs av stora koncerner. Det är ju där pengarna hamnar i skatteparadisen eftersom det där verkligen är kommunala upphandlingar som vinns av företagen direkt på helt annat sätt och inte franchiseverksamhet.
Varför vill ni avskaffa den fria etableringsrätten för vårdcentraler?
– Vi har tagit fasta på att vi behöver göra någonting åt valfrihetssystemen inom den här sektorn. Vi behöver se till att skattepengarna går till det de faktiskt är tänkta att användas till. Under de senaste åren har vi sett en utveckling där stora summor pengar har försvunnit till skatteparadis istället för att gå till patienter och personal. Vi har sett hur valfrihetssystemen till viss del har skapat stor ojämlikhet mellan olika grupper. Det måste vi justera nu.
– Vi har tagit fasta på att vi behöver göra någonting åt valfrihetssystemen inom den här sektorn. Vi behöver se till att skattepengarna går till det de faktiskt är tänkta att användas till. Under de senaste åren har vi sett en utveckling där stora summor pengar har försvunnit till skatteparadis istället för att gå till patienter och personal. Vi har sett hur valfrihetssystemen till viss del har skapat stor ojämlikhet mellan olika grupper. Det måste vi justera nu.
Om jag skulle säga något är det snarare så att privata vårdcentraler låter mer pengar gå tillbaka till sin fasta personal just för att man vill behålla sin fasta personal. Privata vårdcentraler ger regelmässigt klart bättre betalt för läkare (det kan mycket väl vara 30000 mer i månaden) men sparar å andra sidan in pengar på att de inte behöver anlita bemanningsläkare i samma utsträckning. Landstinget däremot har som policy att aldrig erbjuda mer betalt på ställen där man inte kan rekrytera eftersom man tycker att det är farligt och kan driva krav på högre löner på annat håll, alltså betalar man hellre bemanningsföretagen som i sin tur säkert skickar pengar vidare till skatteparadis.
Vad gäller en mer ojämlik vård efter vårdvalen är det här verkligen något som kan diskuteras. Varken Stockholm eller Västra Götalands landsting kom fram till att det hade skett någon stor förfördelning av svagare områden i sina utvärderingar (och till skillnad från Wikström har jag läst de här rapporterna) även om det går att ha en del invändningar mot de här slutsatserna. Dessutom är det ju så att det står folk fritt fram i svagare områden att välja en annan vårdgivare om de vill idag, tidigare var de ju tvingade att gå till den offentliga på plats som mycket väl kunde vara uselt fungerande. Det om något är ju att driva på en ojämlik vård beroende på var du bor.
En kort kommentar kan ju också göras angående det där med likvärdig vård. Det kan ju finnas vissa poänger med att de nationella riktlinjerna gäller just nationellt, men här finns det ju en övertro på att det bara finns ett rätt svar. Dessutom kan du ju ha en helt tvingande regel eftersom all vård till sin natur måste anpassas individuellt. Den stora skillnaden i landet är ju för den delen ofta geografisk och demografisk. Förutsättningarna ser väldigt annorlunda ut i Stockholm jämfört med i inre Norrland av uppenbara skäl. Det finns en del tillstånd som du i princip bara kan överleva om du råkar få det nära rätt sjukhus, ett normalt sjukhus har inte tillgång till behandlingen.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
