Trummar med fingrarna på bordsskiva: Olika frekvenser beroende på ytan som träffar

Sitter och räknar ut taktarterna i en gammal Dream Theater-låt genom att trumma glatt på mitt datorskrivbord. Märker att ju mindre yta som träffar bordsskivan = högre frekvenser. Om jag vill simulera bastrummans låga frekvenser så slår jag med flera fingrar platt mot ytan och vill jag simulera virveltrummans mellan-höga frekvenser så slår jag med en nagel/fingertopp.

Beror pitchen på ytan som träffar det resonerande materialet (bordsskivan)? Tänker att ju mindre yta som träffar bordet, desto kortare borde "diametern" på våglängden bli (= högre frekvens) om man tänker sig att den brer ut sig som en ring på vattenytan. Å andra sidan kanske det är så att en större yta som träffar bordsskivan dämpar kortare våglängder, ungefär som ett slags lågpassfilter.

Finns det någon ljudexpert här som kan berätta hur det ligger till?

Det beror kanske delvis på det du säger, men jag tror även det har att göra med att naglarna är hårdare än fingrarna.

Ju mer rigida material, desto snabbare kan de vibrera, och på så sätt producera högre frekvenser.

Du får ju högre frekvens ju mer spänd en sträng är till exempel, eller om du slår två järnrör mot varandra jämfört med två färska trägrenar du nyss brutit loss från ett träd. Eller slår på en plastmugg jämfört med ett glas.